Matthai 18
1 Cawh a hubatkhqi ce Jesu a venna law unawh, “Khan qam awh u nu ak bau kaw?” tina uhy.
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 Jesu ing naasen ca ce lo nawh a ming lak lung awh dyih sak hy.
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 A mingmih a venawh: “Awitak ka nik kqawn peek khqi, nangmih ing namik kaw am hloet unawh naasenkhqi amyihna am nami awm awhtaw, khan qam khuiawh ityk awh awm am lut ti kawm uk ti.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Cedawngawh, u awm vawhkaw naasen amyihna thlang ak kai awh dungvoeng na ak awm taw khan qam awh ak bau soeih na awm kaw.
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 “U awm vemyih naasen ca ce kai ang ming ing ak do ak thlang taw kai anik do thlang na awm hy.
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 Cehlai u ingawm vawhkaw naasen, kai anik cangnaakkhqi ak khuiawh pynoet awm ang tluk sak awhtaw, cang neetnaak lung ak bau ce a hawng awh aawi sak nawh lidung ak khuina nik thlak man a hamna nep bet kaw.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 “Thlang thawlhnaak ak sai sak ik-oeihkhqi awh khawmdek ve khaw na bin hy! Ce mih ik-oeihkhqi ce ak law hly qoe ni, cehlai thawlhnaak ak law sakkung thlang ce khaw na bin hy!
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 Na kut am awhtaw na khaw ing a ni thawlh sak awhtaw tlyk boet nawh khawng. Kut pakhih ingkaw khaw pakhih ak soep na kumqui mai khuina nang tlaak anglakawh, pum amak soep doena hqingnaak ak khuiawh na lut ce nep bet hy. (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 Na mik ing a ni thawlh sak awhtaw koeih doek nawh khawng. Mik pakhih ing hell mai khuina nang tlaak anglakawh, miklang ing hqingnaak khuina na lut ce na hamna nep bet hy. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 “Vawhkaw naasenkhqi ak khuiawh pynoet awm am nami hepnaak aham qalqiing lah uh. Ikawtih ka nik kqawn peek khqi, a mingmih ak khan ceityihkhqi ing khawk khan nakaw ka Pa a haai ce hu poepa uhy.
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 Ak qengkhqi thaawng aham ni thlanghqing Capa ve a law.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 “Ikawmyihna namik poek? Thlang pynoet ing tuu zakhat ce ta hlai hy, pynoet ce ak chang na a ceh valh mai mantaw, sawmkow pakow tloek ce tlang na cehta nawh ak chang ak qeng tuu pynoet ce am sui hly nawh nu?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 Tuu ce a huh tlaih awhtaw, awitak ka nik kqawn peek khqi, ak chang na amak cet valh tuu sawm kow pakow anglakawh cawhkaw tuu ak cet valh ce ym bet hy.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Cemyih lawtna khawk khan awh ak awm nangmih a Pa ing vawhkaw naasenkhqi ak khuiawh pynoet ca awm qeng aham am ngaih hy.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 ”Na koeinaa ing nak khan awh, ik-oeih a sai thawlh awhtaw cet nawh a thawlhnaak ce na mimah anglak doeng awh kqawn pe. Nak awi ce ang ngai awhtaw anih ce na noeng na awm kaw.
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 Cehlai a mang ngai awhtaw, thlang pakhih thum a simpyinaak awh awi ce a caknaak aham, thlang pynoet mai aw am awhtaw pakhih awh ceh pyi.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 Cekkhqi ak awi awm a mang ngai bai awhtaw thlangboel a venawh kqawn uh; thlangboel ak awi awm a mang ngai awhtaw, lawkih am awhtaw mangmu ak cawikung na ngai law uh.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Awitak ka nik kqawn peek khqi, khawmdek awh nami pinkhqi boeih ce khawk khan na awm pin na awm lawt kawmsaw, khawmdek awhkaw nami hlam khqi boeih ce khawk khan na awm hlam na awm lawt kaw.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 “Cekcoengawh nik kqawn pek khqi tlaih nyng, khawmdek awh thlang pakhih ing kawpoek pynoet na taak doena ik-oeih a ni thoeh awhtaw khawk khan nakaw ka Pa ing nangmih aham sai pekna awm kaw.
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 Thlang pakhih awm pakthum awm kang ming ing a ming cunnaak awh, a mingmih a venawh kai awm nyng,” tina hy.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Cekcoengawh Piter ing Jesu a venna law nawh doet hy, “Bawipa, ka koeinaa ing kak khan awh ik-oeih a sai thawlh awh, iqyt dy nu qeenkhaw kang ngai kaw? Ak khqih dy nu?” tina hy.
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesu ing, “Ka nik kqawn peek khqi, ak khqih dy doeng amni, ak khqih a pyh khqihkip dy ti nyng,” tina hy.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 Cedawngawh khan qam taw sangpahrang pynoet ing a tyihzawihkhqi venawh a tangka lai ak kqawn ing myih hy.
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 Tangka ce a soep awh tangka thonghqa ak pu peek thlang ce law pyi uhy.
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 Anih ing tangka ce ama peek thai voel hawh a dawngawh, a zuca ingkaw a toentaak khawhthemkhqi boeih ce zawi nawh a laiba ce sah aham awi pehy.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 Cawh ce cawhkaw tyihzawih thlang ing a haiawh khuk sym nawh qeennaak thoeh hy, 'Bawipa nim qeen mai cang, ni pe boeih lawt bit kawng,' tina hy.
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 A boei ing anih ce qeen nawh a laiba boeih ce zoe pe sak hy.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 “Cehlai cawhkaw tyihzawih thlang ce cet hy, cawh tangka denari zakhat ak pu peek a pyi tyihzawih pynoet ce hu hy. Anih ce a hawng awh tu nawh khak hy, “Tangka nak pu ce ni pe hlah,” tina hy.
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 Cawhkaw tyihzawih pyi ing a haiawh khuk sym doena qeennaak thoeh hy, 'Nim qeen cang, ni pe boeih lawt bit kawng,' tina hy.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 Cehlai anih ing am hlah hy. A tangka pu ce a ni sam boeih hlan dy anih ce thawngim na thla hy.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Cawhkaw ik-oeih ce tyihzawih pyi ak changkhqi ing ami huh awh, amik kaw se hy, cet unawh cawhkaw ik-oeihkhqi boeih ce a pa a venawh kqawn pe uhy.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Cawh a boei ing cawhkaw tyihzawih ce a venna khy hy. Nang tyihzawih thlak che, kai a venawh qeennaak na thoeh a dawngawh kai ing na laibakhqi boeih ce ni zoe pe sak nyng.
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 Kai ing nak khan awh qeennaak ka taak lawt amyihna nang ingawm thlang ak khan awh qeennaak na taak aham awm lawt hy,' tina hy.
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 Cawhkaw boei ce ak kaw so nawh laiba a sam boeih hlan dy cawhkaw tyihzawih ce phep aham thawng ak thlakungkhqi kut awh pehy.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 “Nangmih ingawm nami koeinaa khqik khan awh qeenkhaw amna ming ngai awhtaw, khawk khan nakaw Pa ing nangmih ak khan awh ce amyihna sai lawt kaw,” tinak khqi hy.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
