< Matthai 13 >

1 Ce nyn awh Jesu taw im awhkawng cet nawh tuili kengawh ngawi hy.
På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet.
2 Cawh thlang khawzah a venawh cun uhy, cedawngawh lawng khuina cet nawh ngawi hy, thlang kqeng taw tuili kengawh dyi uhy.
Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.
3 A mingmih a venawh nyttahawi ing awi khawzah kqawn pek khqi hy; “Lo toenkung pynoet taw camci ak theh na cet hy.
Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.
4 Camci ce ak theh awh a vang taw lam awh tla nawh, phakhqi ing cung boeih uhy.
Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp.
5 A vang taw lungpeei ak khan awh tla hy; dek a pam a dawngawh cawt pahoei hy.
Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord.
6 Cehlai khawling a hlawk law awhtaw, ak kqa ama cak a dawngawh khawk hlawk ing a hut awh qeu pahoei hy.
Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.
7 A vang taw hlik plup awh tla hy, hling ce saang law nawh caang ce eek hy.
Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det.
8 Camci a vang taw laitak awh tla nawh, vui hy - zakhat, khqukkip ingkaw thumkip dy na pung hy.
Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
9 Haa ak ta ingtaw za seh,” tinak khqi hy.
Hvilken som hafver öron till att höra, han höre.
10 A hubatkhqi venawh law unawh, “kawtih thlang kqeng a venawh nyttahawi ing awi nak kqawn peek khqi? tinawh doet uhy.
Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser?
11 A mingmih a venawh, “Khan qam awihyp sim thainaak cyihnaak ce nangmih a venawh peek na awm hawh hy, cehlai a mingmih a ven awhtaw am pe hy.
Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet.
12 U awm khan qam awihyp cyihnaak ak ta taw sap pe tanoel kawmsaw khawzah papa ta kaw. Cehlai u awm amak ta taw ataak chyn awm lawh pekawng.
Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver.
13 Cawhmaw a mingmih a venawh taw nyttahawi awi ing kak kqawn peek khqi: “Hu hlai uhy, am hat uhy; za hlai uhy, am za thai unawh ang zaak na awm am zasim uhy.
Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.
14 A mingmih a dawngawh tawngha Isaiah ing: “Ang zaak nataw za hlai voei uk ti, am zasim kawm uk ti; hu taw hu hlai voei uk ti, am hat kawm uk ti.
Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.
15 Ikawtih ve ak thlangkhqi kawlung ve mawh hqoeng hy; a ming haakhqi ing za kaa hlai uhy, ami mik ce hiim uhy. Ce ap kaa mantaw ami mik ing hu kawm usaw, a ming haa ing za hau kawm uh, kawlung ing zasim kawm usaw huna a ming voei coengawh, qoei sak khqi hau kawng, tinawh anak kqawn ceni.
Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
16 Cehlai nangmih a mik taw ami huh thai a dawngawh a zoseen hy.
Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra.
17 Awitak ka nik kqawn peek khqi, nangmih ing nami huh ve tawngha khawzah ingkaw thlak dyng khawzah ing huh aham ana ngaih hlai uhy, naming zaak ve zaak ana ngaih hlai uhy, am za uhy.
Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.
18 “Cawhtaw camci theh nyttahawi ing ak kqawn ngaihnaak awi ve ngai lah uh:
Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.
19 U ingawm khawk khan awithang ce za hlai uhy am zasim uhy, cawh ak kawlung khuiawh theh na ak awm awithang leek ce qaai ing qawt pe valh hy. Vetaw lam awh ak tla camci ing myih hy.
Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var.
20 Lungpeei awh ak tla camci taw, thlang ing awi ce ang zaak awh zeel doena do pahoei hy.
Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga.
21 Cehlai ak kqa ama taak a dawngawh, kawlhkalh ca doeng awm hy. Ce ak awi dawngawh kyinaak ingkaw thekhanaakkhqi a pha law awh ce tlu pahoei hy.
Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han.
22 Hlik plup awhkaw ak tla camci taw, awi ce za hlai hy, ve khawmdek khan hqingnaak awh mawn atang nawh qaai kqawnnaak ingkaw boei a mangnaak ing awi ce a eek a dawngawh thaih am qah thai hy. (aiōn g165)
Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt. (aiōn g165)
23 Laitak awhkaw ak tla camci taw awi ce ang zaak awhkawng ak zasim ak thlang na awm hy; ak thaih qah nawh a vang taw a let zakhat, a vang khqukkip, a vang taw thumkip dyna pung hy,” tina hy.
Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.
24 Jesu ing ak chang nyhtahnaak awi ce a mingmih a venawh kqawn bai hy: “Khawk khan taw thlang pynoet ing a lo awh camci a saw ing myih hy.
En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker;
25 Cehlai a mi ih tloek awh ami qaal ce law nawh cang anglakawh beei ak ui ce theh awh cehtaak hy.
Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg.
26 Caang ce cawt nawh a vui ak thaih law awhtaw, beei awm cawt law lawt hy.
Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset.
27 Cawh lokung a tyihzawihkhqi ce a venawh law unawh, 'Bawipa, ak leek ni na lo awh nak theh hlai. Hanakaw beeikhqi nu ak cawt hy voei?' tina uhy.
Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs?
28 “A mingmih a venawh, 'Qaal ing ni a sai hawh hy ce,' tina hy. A tyihzawihkhqi ing, 'cawhtaw cet unyng seitaw phu mai vang unyng aw? tina uhy.
Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort?
29 Cehlai lokung ing, “amni, beei ce nami phuk mantaw cang awm phuk sih hau kawm uk ti.
Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet.
30 Caang ah hlan dy taw cawt haih mai cang seh. Cang ah awhtaw cang aatkhqi venawh, 'Beeikhqi ce phu ma unawh, mai awh phum aham ak nep na tum uh, cang taw teep ak khuiawh chan uh, tina bit kawng,” tinak khqi hy.
Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado.
31 Cekcoengawh a mingmih a venawh nyhtahnaak awi ak chang ce kqawn pek khqi bai hy: “Khan qam taw antlam cii ce thlang ing lo nawh a lo awh ak theh ing myih hy.
En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;
32 Ce antlam cii taw ak ui boeih boeih anglakawh ak zawi soeih na awm hlai hy, a cawt law awhtaw beei ak chang boeihkhqi anglakawh ak bau soeih na awm hy, khan nakaw phakhqi ce law unawh a paangkhqi awh cu uhy,” tinak khqi hy.
Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar.
33 A mingmih a venawh nyhtahnaak awi ak chang kqawn pe bai hy: “Khan qam taw nu pynoet ing hen lo nawh vaidam dawn khui thum a zamnaak boeih aham vaidam awh a phul ing myih hy,” tinak khqi hy.
En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.
34 Vawhkaw ik-oeihkhqi boeih ve Jesu ing nyhtahnaak awi ing thlang kqeng a venawh kqawn pehy; nyhtahnaak awi kaana a mingmih a venawh ikaw pynoet awm ap kqawn pehy.
Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem;
35 Cedawngawh tawngha ing: “Nyhtahnaak awikhqi ing, khawmdek a syn cyk awhkawng thuh na ak awmkhqi ce kqawn kawng,” tinawh anak kqawn ce cup sak hy.
Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse.
36 Cekcoengawh thlang kqeng ce cehta nawh ipkhui na lut hy. Cawh a hubatkhqi ce a venna law unawh, “Lo awhkaw beei nyhtahnaak awi nak kqawn ce kaimih aham kqawn caih lah,” tina uhy.
Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.
37 A mingmih a venawh, “Camcik leek ak thehkung taw thlanghqing Capa ni.
Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår.
38 Lo taw ve khawmdek ni, camcik leek taw a qam cakhqi ak kqawnnaak ni. Beeikhqi taw thlak thawlh a cakhqi ni,
Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
39 a mingmih ak thehkung cetaw qaai ni. Cang ah cetaw khawmdek a dytnaak, cang ak aatkungkhqi cetaw khan ceityihkhqi ni. (aiōn g165)
Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna. (aiōn g165)
40 “Beeikhqi ce phu boeih nawh mai awh amik phum amyihna khawmdek a dyt awh ce amyihna ce awm lawt kaw. (aiōn g165)
Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända. (aiōn g165)
41 Thlanghqing Capa ing ak khan ceityihkhqi ce tyi kawmsaw, thawlhnaak ak saikhqi ingkaw ik-oeih amak leek ak saikhqi ce a qam khui awhkawng caawi kaw.
Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;
42 Thii a tui na ami hloeinaak mai khuiawh a mingmih ce khaawng khqi kaw, cawh ce kqangnaak ingkaw hatahnaak ce awm kaw.
Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
43 Cekcoengawh thlak dyngkhqi taw a mi pa a qam awh khawmik amyihna vang hawh kawm uh. Haa ak takhqi ingtaw za seh nyng.
Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre.
44 Khan qam taw lo awhkaw qo thuh ing myih hy. Cawhkaw qo ce thlang pynoet ing a huh awh thuh tlaih nawh, cekcoengawh zeel doena cet nawh a taak ik-oeihkhqi boeih ce zawi nawh cawhkaw lo ce thlai hy.
Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren.
45 Cekcoeng baiawh, khan qam taw phuk tlo pale ak suikung them ak zaawi ing myih hy.
Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor.
46 Anih ing pale lung phu ak tlo soeih ce a huh awh, cet nawh a taakkhqi boeih ce zawi nawh thlai hy.
Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.
47 “Cek coeng bai awh, khan qam taw tuili awh lawk khawng nawh nga soepkep ak kaawi ing myih hy.
Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar.
48 Lawk awh nga a be awh ce peem awh chan unawh nga ak che taw khaawng uhy.
Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.
49 Khawmdek a dyt awhtaw ce amyihna ce awm lawt kaw. Khan ceityihkhqi law kawm usaw thlak dyngkhqi anglakawhkawng thlak thawlhkhqi ce hoep khqi kaw; (aiōn g165)
Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa; (aiōn g165)
50 cekkhqi ce a tui hloeinaak maih khuina khaawng kaw, ce a hyn awh kqangnaak ingkaw haatahnaak ce awm kaw,” tina hy.
Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan.
51 Jesu ing a mingmih a venawh, “Vawhkaw ik-oeihkhqi boeih ve namik zasim nu?” tinawh doet khqi hy. Cekkhqi ing, “Oeih, Bawipa,” tina uhy.
Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre.
52 A mingmih a venawh, “Cedawngawh khan qam akawng kqawn peek na ak awm cawng saknaak awi ak qeekungkhqi boeih taw iptakung ing a ipkhui awhkawng a khawhthem ak khqym ak thai ak chet pheng ing myih hy,” tina hy.
Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.
53 Jesu ing vawhkaw nyhtahnaak awikhqi ak kqawn boeih coengawh, ce a hyn ce cehta hy.
Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan;
54 Amah a khaw na ce law nawh Sinakawk awh ce thlang cawngpyi hy, cawh a mingmih ce a ming ngaih kyi hy.” Ve ak thlang ing hana kaw vemyih cyihnaak ingkaw kawpoek kyi ik-oeih saithainaakkhqi a taak hy voei?” ti uhy.
Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter?
55 “Anih ve thing aatkung a capa am nu? Anu awm Meri am nu ve, a koeinaakhqi Jakop, Joseph, Simon ingkaw Juda am nu ve?
Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?
56 A koeinukhqi awm ningnih a venawh amik awm haih lawt am nu ve? Ve ak thlang ing vawhkaw ik-oeihkhqi hana kaw a huh hy voei?” ti uhy.
Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta?
57 Ak khan awh amik kaw am zeel hy. Cehlai Jesu ing cekkhqi venawh, “Tawngha taw amah a khaw ingkaw amah a im am awhtaw zoeksangna am awm man hy,” tina hy.
Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.
58 Cangnaak a mami taak a dawngawh ce a hyn awh kawpoek kyi ik-oeih khawzah am sai hy.
Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull.

< Matthai 13 >