Psaltaren 31
1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
Ki he Takimuʻa, ko e Saame ʻa Tevita. ʻOku ou falala kiate koe, ʻE Sihova; ʻoua naʻa ke tuku au ke u mā: fakamoʻui au ʻi hoʻo māʻoniʻoni.
2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
Fakatokangaʻi ho telinga kiate au; ke vave hoʻo fakamoʻui au: ke ke ʻiate au ko e maka mālohi, ko e fale hūfanga ke fakamoʻui au.
3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
He ko koe ko hoku makatuʻu mo ʻeku kolo: ko ia, ko e meʻa ʻi ho huafa ke ke tataki au, ʻo fakahinohino au.
4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
Toho au mei he kupenga kuo nau ʻaʻau fakafufū kiate au: he ko koe ko hoku mālohi.
5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
ʻOku ou tuku atu hoku laumālie ki ho nima: kuo ke huhuʻi au, ʻE Sihova ko e ʻOtua ʻoe moʻoni.
6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
Naʻaku fehiʻa kiate kinautolu ʻoku tokanga ki he ngaahi meʻa vaʻinga loi pē: ka ʻoku ou falala kia Sihova.
7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
Te u fiefia mo nekeneka ʻi hoʻo ʻaloʻofa: he kuo ke tokanga ki heʻeku mamahi; kuo ke ʻiloʻi hoku laumālie ʻi he ngaahi mamahi;
8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
Pea naʻe ʻikai te ke tāpuni au ʻi he nima ʻoe fili: kuo ke fokotuʻu hoku vaʻe ʻi he potu ʻataʻatā lahi.
9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
ʻAloʻofa mai kiate au, ʻE Sihova, he ʻoku ou moʻua ʻi he mamahi: kuo ʻauha hoku mata ʻi he tangi, ʻio, ko hoku laumālie mo hoku kete.
10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
He kuo ʻosi ʻeku moʻui ʻi he tangi, mo hoku ngaahi taʻu ʻi he mafulu: kuo fakaʻaʻau ke ʻosi hoku mālohi ko e meʻa ʻi heʻeku hia, pea kuo ʻauha hoku ngaahi hui.
11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
Ko e manukiʻanga au ʻo hoku ngaahi fili kotoa pē, kae ʻāsili pe ki hoku ngaahi kaungāʻapi, pea ko e ilifiaʻanga ʻo hoku kaumeʻa: ko kinautolu naʻe mamata kiate au ʻi tuaʻā naʻa nau hola ʻiate au.
12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
Kuo fakangalongaloʻi au mei he loto ʻo hangē ko e tangata kuo mate: kuo u tatau mo e ipu kuo maumau.
13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
He naʻaku fanongo ki he lauʻikovi ʻe he tokolahi: naʻe ʻi he potu kotoa pē ʻae manavahē: lolotonga ʻenau fakakaukau fakataha kiate au, naʻa nau loto ke toʻo ʻeku moʻui.
14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
Ka naʻaku falala kiate koe, ʻE Sihova: naʻaku pehē, Ko koe ko hoku ʻOtua.
15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
Ko hoku ngaahi kuonga ʻoku ʻi ho nima: ke ke fakahaofi au mei he nima ʻo hoku ngaahi fili, pea mo kinautolu ʻoku fakatangaʻi au.
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
Tuku ke ulo mai ho fofonga ki hoʻo tamaioʻeiki: fakamoʻui au koeʻuhi ko hoʻo ʻaloʻofa.
17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)
ʻOua naʻa ke tuku au ke u mā, ʻe Sihova; he naʻaku ui kiate koe: tuku ke mā ʻae kau angahala, tuku ke nau longo pē ʻi he faʻitoka. (Sheol h7585)
18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
Tuku ke fakalongo pē ʻae ngaahi loungutu loi; ʻaia ʻoku lea ʻaki ʻae meʻa fakamamahi ki he kau māʻoniʻoni ʻi he fielahi mo e manuki.
19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
ʻOku fēfē hono lahi ʻo hoʻo angalelei, ʻaia kuo ke hilifaki maʻanautolu ʻoku manavahē kiate koe; ʻaia kuo ke ngaohi maʻanautolu ʻoku falala kiate koe ʻi he ʻao ʻoe ngaahi foha ʻoe tangata!
20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
Te ke fufū ʻakinautolu ʻi he potu lilo ʻo ho fofonga mei he fielahi ʻae tangata: te ke tauhi fakafufū pe ʻakinautolu ʻi ha ʻafioʻanga mei he fakakikihi ʻoe ngaahi ʻelelo.
21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Fakafetaʻi kia Sihova: he kuo ne fakahā kiate au ʻene angalelei fakaofo ʻi he kolo mālohi.
22 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
He naʻaku pehē ʻi heʻeku toʻotoʻo, “kuo motuhi au mei he ʻao ʻo ho fofonga:” ka naʻa ke ongoʻi ʻae leʻo ʻo ʻeku ngaahi lotu tāumaʻu ʻi heʻeku tangi kiate koe.
23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
Mou ʻofa kia Sihova, ʻakimoutolu ko ʻene kakai māʻoniʻoni kotoa pē: he ʻoku tauhi ʻe Sihova ʻae kau angatonu, pea ʻoku ne totongi lahi ki he kau fai fakafielahi.
24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
Ke mou lototoʻa, pea te ne fakamālohi homou loto, ʻakimoutolu kotoa pē ʻoku ʻamanaki lelei kia Sihova.
