Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Au maître chantre préposé aux Jeduthunites. Cantique d'Asaph. Ma voix s'élève à Dieu, et je prie; ma voix s'élève à Dieu, ô qu'il m'écoute!

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Dans mon jour d'angoisse je cherche le Seigneur; la nuit mes mains sont tendues, et ne se lassent point; mon âme repousse la consolation.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

Je pense à Dieu, et je gémis, je réfléchis, et mon esprit se voile. (Pause)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Tu tiens mes paupières éveillées, je suis agité, et je ne puis parler.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Je repasse les jours de jadis, les années d'autrefois,

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

je me rappelle mes chants de la nuit, je réfléchis en mon cœur, et mon esprit cherche.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Le Seigneur rejettera-t-Il à jamais, ne sera-t-Il plus désormais propice?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Pour toujours sa grâce a-t-elle cessé, en est-ce fait de la promesse à perpétuité?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Dieu a-t-Il oublié la pitié, et dans sa colère arrêté le cours de ses compassions? (Pause)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Et je dis: Voici ce qui me fait souffrir: la droite du Très-haut n'est plus la même…

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Je veux rappeler les actes de l'Éternel; car je me rappelle tes miracles d'autrefois;

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

et je veux méditer sur toutes tes œuvres, et considérer tes hauts faits.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

O Dieu, ta voie est sainte; quel Dieu est grand comme Dieu?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Tu es le Dieu qui fais des miracles! Tu as manifesté ta puissance parmi les peuples.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

De ton bras tu délivras ton peuple, les enfants de Jacob et de Joseph. (Pause)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Les eaux t'ont vu, ô Dieu, les eaux t'ont vu, et ont tremblé, et les flots ont été ébranlés.

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Les nuages ont épandu les eaux, et les nues ont fait entendre une voix, et tes flèches volèrent.

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Ton tonnerre éclata en roulements, les éclairs illuminèrent le monde. La terre s'émut et trembla.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

La mer fut ton chemin, et les grandes eaux, tes sentiers; et l'on ne put reconnaître tes traces.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Comme un troupeau tu conduisis ton peuple, par les mains de Moïse et d'Aaron.