< Psaltaren 146 >

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.
Alléluia! Mon âme, loue l'Éternel!
2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.
Je louerai l'Éternel, tant que je vivrai; je chanterai mon Dieu, tant que je serai.
3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
Ne vous confiez pas dans les princes, dans les enfants des hommes, qui ne peuvent secourir!
4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.
Leur souffle s'exhale, ils rentrent dans leur poudre: ce jour-là, c'en est fait de leurs plans.
5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;
Heureux celui à qui le Dieu de Jacob est en aide, et dont l'espoir repose sur l'Éternel son Dieu!
6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;
Il a fait les Cieux et la terre, la mer et tout ce qu'elle contient; Il garde fidélité éternellement;
7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.
Il rend justice aux opprimés, donne du pain à ceux qui ont faim; l'Éternel délivre les captifs.
8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.
L'Éternel ouvre les yeux aux aveugles, l'Éternel relève ceux qui sont affaissés; l'Éternel aime les justes.
9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.
L'Éternel prend les étrangers sous sa garde; Il restaure la veuve et l'orphelin; mais Il fait dévier la voie de l'impie.
10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.
L'Éternel règne éternellement. Ton Dieu, ô Sion, subsiste dans tous les âges. Alléluia!

< Psaltaren 146 >