< لوقا 22 >

و چون عید فطیر که به فصح معروف است نزدیک شد، ۱ 1
Då tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas.
روسای کهنه وکاتبان مترصد می‌بودند که چگونه او را به قتل رسانند، زیرا که از قوم ترسیدند. ۲ 2
Och de öfverste Presterna och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom; men de fruktade för folket.
اما شیطان در یهودای مسمی به اسخریوطی که از‌جمله آن دوازده بود داخل گشت، ۳ 3
Och gick Satanas in uti Judas, som kallades Ischarioth, och var en af de tolf.
و اورفته با روسای کهنه و سرداران سپاه گفتگو کرد که چگونه او را به ایشان تسلیم کند. ۴ 4
Han gick bort, och talade med de öfversta Presterna och föreståndarena, huruledes han skulle fly honom dem i händer.
ایشان شادشده با او عهد بستند که نقدی به وی دهند. ۵ 5
Och de gladdes, och voro öfverens med honom, att de skulle gifva honom penningar.
و اوقبول کرده در صدد فرصتی برآمد که اورا درنهانی از مردم به ایشان تسلیم کند. ۶ 6
Och han lofvade dem det, och sökte efter läglighet, att han måtte öfverantvarda honom dem utan buller.
اما چون روز فطیر که در آن می‌بایست فصح را ذبح کنند رسید، ۷ 7
Så kom då Sötbrödsdagen, på hvilkom man måste offra Påskalambet.
پطرس و یوحنا را فرستاده، گفت: «بروید و فصح را بجهت ما آماده کنید تابخوریم.» ۸ 8
Då sände han Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalambet, att vi det äte.
به وی گفتند: «در کجا می‌خواهی مهیا کنیم؟» ۹ 9
Då sade de till honom: Hvar vill du, att vi skole bereda det?
ایشان را گفت: «اینک هنگامی که داخل شهر شوید، شخصی با سبوی آب به شمابرمی خورد. به خانه‌ای که او درآید، از عقب وی بروید، ۱۰ 10
Sade han till dem: Si, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, som bär ena vattukruko; följer honom i huset, der han ingår;
و به صاحب‌خانه گویید، استاد تو را می گوید مهمانخانه کجا است تا در آن فصح را باشاگردان خود بخورم. ۱۱ 11
Och säger husbondanom: Mästaren låter säga dig: Hvar är herberget, der jag må äta Påskalambet med mina Lärjungar?
او بالاخانه‌ای بزرگ ومفروش به شما نشان خواهد داد در آنجا مهیاسازید.» ۱۲ 12
Och han skall visa eder en storan sal bereddan; reder der till.
پس رفته چنانکه به ایشان گفته بودیافتند و فصح را آماده کردند. ۱۳ 13
De gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och redde till Påskalambet.
و چون وقت رسید با دوازده رسول بنشست. ۱۴ 14
Och då tid var, satte han sig ned, och de tolf Apostlar med honom.
و به ایشان گفت: «اشتیاق بی‌نهایت داشتم که پیش از زحمت دیدنم، این فصح را باشما بخورم. ۱۵ 15
Och han sade till dem: Jag hafver, med mycken åstundan, begärat äta detta Påskalambet med eder, förr än jag lider.
زیرا به شما می‌گویم از این دیگرنمی خورم تا وقتی که در ملکوت خدا تمام شود.» ۱۶ 16
Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta deraf, tilldess det fullkomnadt varder i Guds rike.
پس پیاله‌ای گرفته، شکر نمود و گفت: «این رابگیرید و در میان خود تقسیم کنید. ۱۷ 17
Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan;
زیرا به شما می‌گویم که تا ملکوت خدا نیاید، از میوه مودیگر نخواهم نوشید.» ۱۸ 18
Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det af vinträ kommet är, tilldess Guds rike kommer.
و نان را گرفته، شکرنمود و پاره کرده، به ایشان داد و گفت: «این است جسد من که برای شما داده می‌شود، این را به یادمن به‌جا آرید.» ۱۹ 19
Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gaf dem, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder gifven varder; det görer till min åminnelse;
و همچنین بعد از شام پیاله راگرفت و گفت: «این پیاله عهد جدید است در خون من که برای شما ریخته می‌شود. ۲۰ 20
Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Detta är kalken, det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.
لیکن اینک دست آن کسی‌که مرا تسلیم می‌کند با من در سفره است. ۲۱ 21
Dock si, mins förrädares hand är med mig på bordet.
زیرا که پسر انسان برحسب آنچه مقدراست، می‌رود لیکن وای بر آن کسی‌که او را تسلیم کند.» ۲۲ 22
Och menniskones Son varder gångandes, efter som det beslutet är; dock ve den mennisko, af hvilko han varder förrådder.
آنگاه از یکدیگر شروع کردند به پرسیدن که کدام‌یک از ایشان باشد که این کار بکند؟ ۲۳ 23
Och de begynte fråga emellan sig, hvilken den var af dem som det göra skulle.
و در میان ایشان نزاعی نیز افتاد که کدام‌یک ازایشان بزرگتر می‌باشد؟ ۲۴ 24
Så vardt ock en träta emellan dem, hvilkendera skulle synas vara ypperst.
آنگاه به ایشان گفت: «سلاطین امت‌ها بر ایشان سروری می‌کنند وحکام خود را ولی‌نعمت می‌خوانند. ۲۵ 25
Då sade han till dem: Verldslige Konungar regera; och de, som magtena hafva, kallas nådige herrar;
لیکن شماچنین مباشید، بلکه بزرگتر از شما مثل کوچکترباشد و پیشوا چون خادم. ۲۶ 26
Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste, och den der ypperst är, han vare såsom en tjenare.
زیرا کدام‌یک بزرگتراست آنکه به غذا نشیند یا آنکه خدمت کند آیانیست آنکه نشسته است؟ لیکن من در میان شماچون خادم هستم. ۲۷ 27
Ty hvilkendera är större, den som sitter, eller den som tjenar? Är icke han som sitter? Men jag är midt ibland eder, såsom den som tjenar.
و شما کسانی می‌باشید که در امتحانهای من با من به‌سر بردید. ۲۸ 28
Men I ären de samme, som med mig blifvit hafven uti mina frestelser.
و من ملکوتی برای شما قرار می‌دهم چنانکه پدرم برای من مقرر فرمود. ۲۹ 29
Och jag vill beställa eder riket, såsom min Fader hafver det beställt mig;
تا در ملکوت من از خوان من بخورید و بنوشید و بر کرسیها نشسته بردوازده سبط اسرائیل داوری کنید.» ۳۰ 30
Att I skolen äta och dricka öfver mitt bord, i mitt rike; och skolen sitta på stolar, och döma tolf Israels slägter.
پس خداوند گفت: «ای شمعون، ای شمعون، اینک شیطان خواست شما را چون گندم غربال کند، ۳۱ 31
Och Herren sade: Simon, Simon, si, Satanas hafver begärat eder, att han skulle sålla eder såsom hvete;
لیکن من برای تو دعا کردم تاایمانت تلف نشود و هنگامی که تو بازگشت کنی برادران خود را استوار نما.» ۳۲ 32
Men, jag hafver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda; och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.
به وی گفت: «ای خداوند حاضرم که با تو بروم حتی در زندان و درموت.» ۳۳ 33
Då sade han till honom: Herre, jag är redebogen gå med dig, både i häktelse och i döden.
گفت: «تو را می‌گویم‌ای پطرس امروزخروس بانگ نزده باشد که سه مرتبه انکار خواهی کرد که مرا نمی شناسی.» ۳۴ 34
Då sade han: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig.
و به ایشان گفت: «هنگامی که شما را بی‌کیسه و توشه‌دان و کفش فرستادم به هیچ‌چیز محتاج شدید؟» گفتند هیچ. ۳۵ 35
Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, hafver eder något fattats? Då sade de: Intet.
پس به ایشان گفت: «لیکن الان هر‌که کیسه دارد، آن را بردارد و همچنین توشه‌دان را و کسی‌که شمشیر ندارد جامه خود را فروخته آن رابخرد. ۳۶ 36
Då sade han till dem: Men nu, ho som säck hafver, han tage honom, sammalunda ock skräppo; och den der icke hafver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.
زیرا به شما می‌گویم که این نوشته در من می‌باید به انجام رسید، یعنی با گناهکاران محسوب شد زیرا هر‌چه در خصوص من است، انقضا دارد. ۳۷ 37
Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrifvet är: Han är räknad ibland ogerningsmän; ty hvad som skrifvet är om mig, det hafver en ända.
گفتند: «ای خداوند اینک دوشمشیر.» به ایشان گفت: «کافی است.» ۳۸ 38
Då sade de: Herre, si, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog.
و برحسب عادت بیرون شده به کوه زیتون رفت و شاگردانش از عقب او رفتند. ۳۹ 39
Och han gick ut, som hans seder var, till Oljoberget; och hans Lärjungar följde honom till det rummet.
و چون به آن موضع رسید، به ایشان گفت: «دعا کنید تا درامتحان نیفتید.» ۴۰ 40
Och då han kom dit, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse.
و او از ایشان به مسافت پرتاپ سنگی دور شده، به زانو درآمد و دعا کرده، گفت: ۴۱ 41
Och han gick ifrå dem vid pass ett stenkast, och föll ned på sin knä, och bad,
«ای پدر اگر بخواهی این پیاله را از من بگردان، لیکن نه به خواهش من بلکه به اراده تو.» ۴۲ 42
Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna drycken ifrå mig; dock likväl, ske icke min vilje, utan din.
وفرشته‌ای از آسمان بر او ظاهر شده او را تقویت می‌نمود. ۴۳ 43
Och syntes honom en Ängel af himmelen, och styrkte honom.
پس به مجاهده افتاده به سعی بلیغتردعا کرد، چنانکه عرق او مثل قطرات خون بود که بر زمین می‌ریخت. ۴۴ 44
Och han vardt betagen af en mägta stor ångest, och bad länge; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpande ned på jorden.
پس از دعا برخاسته نزدشاگردان خود آمده ایشان را از حزن در خواب یافت. ۴۵ 45
Och då han uppstod af bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sofvande af bedröfvelse;
به ایشان گفت: «برای چه در خواب هستید؟ برخاسته دعا کنید تا در امتحان نیفتید.» ۴۶ 46
Och sade till dem: Hvi sofven I? Står upp, och beder, att I icke kommen uti frestelse.
و سخن هنوز بر زبانش بود که ناگاه جمعی آمدند و یکی از آن دوازده که یهودا نام داشت بردیگران سبقت جسته نزد عیسی آمد تا او راببوسد. ۴۷ 47
Vid han ännu talade, si, en hop med folk, och en utaf de tolf, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till Jesum, till att kyssa honom.
و عیسی بدو گفت: «ای یهودا آیا به بوسه پسر انسان را تسلیم می‌کنی؟» ۴۸ 48
Men Jesus sade till honom: Juda, förråder du menniskones Son med kyssande?
رفقایش چون دیدند که چه می‌شود عرض کردند خداوندابه شمشیر بزنیم. ۴۹ 49
Då sågo de som när voro, hvad på färde var, och sade till honom: Herre, skole vi taga till svärds?
و یکی از ایشان، غلام رئیس کهنه را زده، گوش راست او را از تن جدا کرد. ۵۰ 50
Och en af dem slog öfversta Prestens tjenare, och högg af hans högra öra.
عیسی متوجه شده گفت: «تا به این بگذارید.» وگوش او را لمس نموده، شفا داد. ۵۱ 51
Då svarade Jesus, och sade: Låter kommat härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.
پس عیسی به روسای کهنه و سرداران سپاه هیکل و مشایخی که نزد او آمده بودند گفت: «گویا بر دزد با شمشیرها و چوبها بیرون آمدید. ۵۲ 52
Och Jesus sade till de öfversta Presterna, och föreståndarena i templet, och till de äldsta, som till honom komne voro: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och med stafrar;
وقتی که هر روزه در هیکل با شما می‌بودم دست بر من دراز نکردید، لیکن این است ساعت شما و قدرت ظلمت.» ۵۳ 53
Ändock jag hafver dagliga varit med eder i templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens magt.
پس او را گرفته بردند و به‌سرای رئیس کهنه آوردند و پطرس از دور از عقب می‌آمد. ۵۴ 54
Så grepo de honom, och ledden, och haden in i öfversta Prestens hus. Men Petrus följde långt efter.
و چون در میان ایوان آتش افروخته گردش نشسته بودند، پطرس در میان ایشان بنشست. ۵۵ 55
Då gjorde de en eld midt i palatset, och såto dervid; och Petrus satte sig ibland dem.
آنگاه کنیزکی چون او را در روشنی آتش نشسته دید بر او چشم دوخته گفت: «این شخص هم با او می‌بود.» ۵۶ 56
Då en tjensteqvinna fick se honom sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och sade: Denne var ock med honom.
او وی را انکار کرده گفت: «ای زن او را نمی شناسم.» ۵۷ 57
Då nekade han honom, och sade: Qvinna, jag känner honom intet.
بعد از زمانی دیگری او را دیده گفت: «تو از اینها هستی.» پطرس گفت: «ای مرد، من نیستم.» ۵۸ 58
Och litet efter såg honom en annar, och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus sade: Menniska, jag är det icke.
و چون تخمین یک ساعت گذشت یکی دیگر با تاکیدگفت: «بلاشک این شخص از رفقای او است زیراکه جلیلی هم هست.» ۵۹ 59
Och litet derefter, vid en timma, kom en annar, och sannade det samma, sägandes: Sannerliga var han ock med honom; ty han är ock en Galileisk man.
پطرس گفت: «ای مردنمی دانم چه می‌گویی؟» در همان ساعت که این رامی گفت خروس بانگ زد. ۶۰ 60
Och Petrus sade: Menniska, jag vet icke hvad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.
آنگاه خداوندروگردانیده به پطرس نظر افکند پس پطرس آن کلامی را که خداوند به وی گفته بود به‌خاطرآورد که قبل از بانگ زدن خروس سه مرتبه مراانکار خواهی کرد. ۶۱ 61
Och Herren vände sig om, och såg på Petrum; och då begynte Petrus tänka på Herrans ord, huru han honom sagt hade: Förr än hanen hafver galit, skall du tre resor neka mig.
پس پطرس بیرون رفته زارزار بگریست. ۶۲ 62
Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
و کسانی که عیسی را گرفته بودند، او راتازیانه زده استهزا نمودند. ۶۳ 63
Och de män, som höllo Jesum, begabbade honom, och slogo honom;
و چشم او را بسته طپانچه بر رویش زدند و از وی سوال کرده، گفتند: «نبوت کن که تو را زده است؟» ۶۴ 64
Bundo för hans ögon, slogo hans ansigte, och frågade honom, sägande: Spå, ho är den som dig slog?
و بسیارکفر دیگر به وی گفتند. ۶۵ 65
Och mycken annor förhädelse sade de till honom.
و چون روز شد اهل شورای قوم یعنی روسای کهنه و کاتبان فراهم آمده در مجلس خوداو را آورده، ۶۶ 66
Och som det dagades, församlade sig de äldste i folket, och de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och hade honom in för sitt Råd,
گفتند: «اگر تو مسیح هستی به مابگو: «او به ایشان گفت: «اگر به شما گویم مراتصدیق نخواهید کرد. ۶۷ 67
Sägande: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet;
و اگر از شما سوال کنم جواب نمی دهید و مرا رها نمی کنید. ۶۸ 68
Frågar jag ock, så svaren I intet; ej heller släppen I mig.
لیکن بعداز این پسر انسان به طرف راست قوت خداخواهد نشست.» ۶۹ 69
Härefter skall menniskones Son sitta på Guds krafts högra hand.
همه گفتند: «پس تو پسر خداهستی؟» او به ایشان گفت: «شما می‌گویید که من هستم.» ۷۰ 70
Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Sade han: I sägen att jag så är.
گفتند: «دیگر ما را چه حاجت به شهادت است، زیرا خود از زبانش شنیدیم.» ۷۱ 71
Då sade de: Hvarefter begärom vi ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det af hans mun.

< لوقا 22 >