Proverbs 23
1 When thou sittest to eat with a ruler, Thou considerest diligently that which [is] before thee,
När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;
2 And thou hast put a knife to thy throat, If thou [art] a man of appetite.
Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.
3 Have no desire to his dainties, seeing it [is] lying food.
Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.
4 Labour not to make wealth, From thine own understanding cease, Dost thou cause thine eyes to fly upon it? Then it is not.
Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.
5 For wealth maketh to itself wings, As an eagle it flieth to the heavens.
Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.
6 Eat not the bread of an evil eye, And have no desire to his dainties,
Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;
7 For as he hath thought in his soul, so [is] he, 'Eat and drink,' saith he to thee, And his heart [is] not with thee.
Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.
8 Thy morsel thou hast eaten thou dost vomit up, And hast marred thy words that [are] sweet.
Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.
9 In the ears of a fool speak not, For he treadeth on the wisdom of thy words.
Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.
10 Remove not a border of olden times, And into fields of the fatherless enter not,
För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;
11 For their Redeemer [is] strong, He doth plead their cause with thee.
Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.
12 Bring in to instruction thy heart, And thine ear to sayings of knowledge.
Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.
13 Withhold not from a youth chastisement, When thou smitest him with a rod he dieth not.
Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.
Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. (Sheol h7585)
15 My son, if thy heart hath been wise, My heart rejoiceth, even mine,
Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;
16 And my reins exult when thy lips speak uprightly.
Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.
17 Let not thy heart be envious at sinners, But — in the fear of Jehovah all the day.
Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan.
18 For, is there a posterity? Then thy hope is not cut off.
Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.
19 Hear thou, my son, and be wise, And make happy in the way thy heart,
Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.
20 Be not thou among quaffers of wine, Among gluttonous ones of flesh,
Var icke ibland drinkare och slösare;
21 For the quaffer and glutton become poor, And drowsiness clotheth with rags.
Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.
22 Hearken to thy father, who begat thee, And despise not thy mother when she hath become old.
Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.
23 Truth buy, and sell not, Wisdom, and instruction, and understanding,
Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.
24 The father of the righteous rejoiceth greatly, The begetter of the wise rejoiceth in him.
Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.
25 Rejoice doth thy father and thy mother, Yea, she that bare thee is joyful.
Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.
26 Give, my son, thy heart to me, And let thine eyes watch my ways.
Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.
27 For a harlot [is] a deep ditch, And a strange woman [is] a strait pit.
Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.
28 She also, as catching prey, lieth in wait, And the treacherous among men she increaseth.
Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.
29 Who hath woe? who hath sorrow? Who hath contentions? who hath plaint? Who hath wounds without cause? Who hath redness of eyes?
Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?
30 Those tarrying by the wine, Those going in to search out mixed wine.
Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.
31 See not wine when it showeth itself red, When it giveth in the cup its colour, It goeth up and down through the upright.
Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;
32 Its latter end — as a serpent it biteth, And as a basilisk it stingeth.
Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.
33 Thine eyes see strange women, And thy heart speaketh perverse things.
Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;
34 And thou hast been as one lying down in the heart of the sea, And as one lying down on the top of a mast.
Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.
35 'They smote me, I have not been sick, They beat me, I have not known. When I awake — I seek it yet again!'
De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
