Proverbs 22
1 A name is chosen rather than much wealth, Than silver and than gold — good grace.
Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.
2 Rich and poor have met together, The Maker of them all [is] Jehovah.
Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; Herren hafver gjort dem alla.
3 The prudent hath seen the evil, and is hidden, And the simple have passed on, and are punished.
Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.
4 The end of humility [is] the fear of Jehovah, Riches, and honour, and life.
Der man lider i Herrans fruktan, der är rikedom, ära och lif.
5 Thorns — snares [are] in the way of the perverse, Whoso is keeping his soul is far from them.
Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.
6 Give instruction to a youth about his way, Even when he is old he turneth not from it.
Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.
7 The rich over the poor ruleth, And a servant [is] the borrower to the lender.
Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.
8 Whoso is sowing perverseness reapeth sorrow, And the rod of his anger weareth out.
Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.
9 The good of eye — he is blessed, For he hath given of his bread to the poor.
Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.
10 Cast out a scorner — and contention goeth out, And strife and shame cease.
Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.
11 Whoso is loving cleanness of heart, Grace [are] his lips, a king [is] his friend.
Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.
12 The eyes of Jehovah have kept knowledge, And He overthroweth the words of the treacherous.
Herrans ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.
13 The slothful hath said, 'A lion [is] without, In the midst of the broad places I am slain.'
Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.
14 A deep pit [is] the mouth of strange women, The abhorred of Jehovah falleth there.
Ens skökos mun är en djup grop; dem Herren ogunstig är, han faller deruti.
15 Folly is bound up in the heart of a youth, The rod of chastisement putteth it far from him.
Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.
16 He is oppressing the poor to multiply to him, He is giving to the rich — only to want.
Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.
17 Incline thine ear, and hear words of the wise, And thy heart set to my knowledge,
Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.
18 For they are pleasant when thou dost keep them in thy heart, They are prepared together for thy lips.
Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.
19 That thy trust may be in Jehovah, I caused thee to know to-day, even thou.
Att ditt hopp skall vara intill Herran, måste jag dig om sådant dagliga förmana.
20 Have I not written to thee three times With counsels and knowledge?
Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;
21 To cause thee to know the certainty of sayings of truth, To return sayings of truth to those sending thee.
På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?
22 Rob not the poor because he [is] poor, And bruise not the afflicted in the gate.
Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.
23 For Jehovah pleadeth their cause, And hath spoiled the soul of their spoilers.
Ty Herren skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.
24 Shew not thyself friendly with an angry man, And with a man of fury go not in,
Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;
25 Lest thou learn his paths, And have received a snare to thy soul.
Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.
26 Be not thou among those striking hands, Among sureties [for] burdens.
Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.
27 If thou hast nothing to pay, Why doth he take thy bed from under thee?
Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.
28 Remove not a border of olden times, That thy fathers have made.
För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.
29 Hast thou seen a man speedy in his business? Before kings he doth station himself, He stations not himself before obscure men!
Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.
