Hebrews 3
1 Therefore, holy brothers, partakers of a heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our confession: Jesus,
Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Apostelen, och öfversta Presten, den vi bekännom, Christum Jesum;
2 who was faithful to him who appointed him, as also Moses was in all his house.
Hvilken trogen är honom, som honom gjort hafver, såsom ock Moses, i allt hans hus;
3 For he has been counted worthy of more glory than Moses, because he who built the house has more honor than the house.
Så mycket större äro värd än Moses, som han hafver större äro, som huset byggde, än sjelfva huset.
4 For every house is built by someone; but he who built all things is God.
Ty hvart och ett hus bygges af någon; men Gud är den, som all ting gjort hafver.
5 Moses indeed was faithful in all his house as a servant, for a testimony of those things which were afterward to be spoken,
Och Moses var trogen i allt hans hus, såsom en tjenare, de ting till vittnesbörd, som framdeles yppas skulle;
6 but Christ is faithful as a Son over his house. We are his house, if we hold fast our confidence and the glorying of our hope firm to the end.
Men Christus, såsom en Son, i sitt hus; hvilket hus vi ärom, om vi annars förtröstningen, och hoppsens berömmelse, intill ändan fast behålle.
7 Therefore, even as the Holy Spirit says, “Today if you will hear his voice,
Derföre, såsom den Helge Ande säger: I dag, om I fån höra hans röst,
8 don’t harden your hearts as in the rebellion, in the day of the trial in the wilderness,
Så förhärder icke edor hjerta; såsom skedde i vredene på frestelsedagen, i öknene;
9 where your fathers tested me and tried me, and saw my deeds for forty years.
Då edre fäder frestade mig; de bepröfvade, och sågo min verk, i fyratio år.
10 Therefore I was displeased with that generation, and said, ‘They always err in their heart, but they didn’t know my ways.’
Derföre vardt jag vred på detta slägtet, och sade: Alltid fara de ville med hjertat; men de visste icke mina vägar;
11 As I swore in my wrath, ‘They will not enter into my rest.’”
Så att jag ock svor i mine vrede: De skola icke komma uti mina rolighet.
12 Beware, brothers, lest perhaps there might be in any one of you an evil heart of unbelief, in falling away from the living God;
Ser till, käre bröder, att tilläfventyrs uti någon edra icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrå lefvandes Gud.
13 but exhort one another day by day, so long as it is called “today”, lest any one of you be hardened by the deceitfulness of sin.
Utan förmaner eder sjelfva alla dagar, så länge det nämnes: I dag; att ingen ibland eder blifver förhärd, genom syndenes bedragelse.
14 For we have become partakers of Christ, if we hold the beginning of our confidence firm to the end,
Ty vi äre delaktige vordne af Christo; om vi annars trona, som vi begynt hafve, fast behålle intill ändan.
15 while it is said, “Today if you will hear his voice, don’t harden your hearts, as in the rebellion.”
Emedan det sägs: I dag, om I fån höra hans röst, så förhärder icke edor hjerta, såsom skedde i vredene.
16 For who, when they heard, rebelled? Wasn’t it all those who came out of Egypt led by Moses?
Ty somlige, som henne hörde, förtörnade honom; men icke alle, som farne voro utaf Egypten, genom Mosen.
17 With whom was he displeased forty years? Wasn’t it with those who sinned, whose bodies fell in the wilderness?
Men hvilkom var han vred i fyratio år? Var han icke dem som syndat hade, hvilkas kroppar förföllo i öknene?
18 To whom did he swear that they wouldn’t enter into his rest, but to those who were disobedient?
Men hvilkom svor han då, att de icke skulle komma in i hans rolighet, utan dem otrognom?
19 We see that they weren’t able to enter in because of unbelief.
Och vi sem, att de icke kunde ingå, för otrones skull.
