James 1
1 James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are in the Dispersion: Greetings.
Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
2 Count it all joy, my brothers, when you fall into various temptations,
Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
3 knowing that the testing of your faith produces endurance.
Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
4 Let endurance have its perfect work, that you may be perfect and complete, lacking in nothing.
Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5 But if any of you lacks wisdom, let him ask of God, who gives to all liberally and without reproach, and it will be given to him.
Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
6 But let him ask in faith, without any doubting, for he who doubts is like a wave of the sea, driven by the wind and tossed.
Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7 For that man shouldn’t think that he will receive anything from the Lord.
Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
8 He is a double-minded man, unstable in all his ways.
En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
9 Let the brother in humble circumstances glory in his high position;
Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
10 and the rich, in that he is made humble, because like the flower in the grass, he will pass away.
Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
11 For the sun arises with the scorching wind and withers the grass; and the flower in it falls, and the beauty of its appearance perishes. So the rich man will also fade away in his pursuits.
Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
12 Blessed is a person who endures temptation, for when he has been approved, he will receive the crown of life which the Lord promised to those who love him.
Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
13 Let no man say when he is tempted, “I am tempted by God,” for God can’t be tempted by evil, and he himself tempts no one.
Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
14 But each one is tempted when he is drawn away by his own lust and enticed.
Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
15 Then the lust, when it has conceived, bears sin. The sin, when it is full grown, produces death.
Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
16 Don’t be deceived, my beloved brothers.
Farer icke ville, mine käre bröder.
17 Every good gift and every perfect gift is from above, coming down from the Father of lights, with whom can be no variation nor turning shadow.
All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
18 Of his own will he gave birth to us by the word of truth, that we should be a kind of first fruits of his creatures.
Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
19 So, then, my beloved brothers, let every man be swift to hear, slow to speak, and slow to anger;
Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
20 for the anger of man doesn’t produce the righteousness of God.
Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
21 Therefore, putting away all filthiness and overflowing of wickedness, receive with humility the implanted word, which is able to save your souls.
Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22 But be doers of the word, and not only hearers, deluding your own selves.
Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23 For if anyone is a hearer of the word and not a doer, he is like a man looking at his natural face in a mirror;
Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
24 for he sees himself, and goes away, and immediately forgets what kind of man he was.
Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
25 But he who looks into the perfect law of freedom and continues, not being a hearer who forgets but a doer of the work, this man will be blessed in what he does.
Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
26 If anyone among you thinks himself to be religious while he doesn’t bridle his tongue, but deceives his heart, this man’s religion is worthless.
Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
27 Pure religion and undefiled before our God and Father is this: to visit the fatherless and widows in their affliction, and to keep oneself unstained by the world.
Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
