< La Bu 127 >

1 Insa-a hi Pakai apan louleh, asahon mohseh’a asah’u ahi. Khopi ngah’a hi Pakai ajao louleh, khongah ho pannabei a hahkhovah ahiuve.
Ein Wallfahrtslied Salomos. Wenn der HERR das Haus nicht baut,
2 Jingkah matah’a nakipat uva jankhang gei a nehding an holna a na natoh’u pan nabei ahi, ajeh chu Pakai in angailut achate hi a-ihmut sunguva hi ijakai agontohpeh ahibouve.
Vergebens ist’s für euch, daß früh ihr aufsteht und spät noch sitzt bei der Arbeit, um das Brot der Mühsal zu essen; ebenso (reichlich) gibt er’s seinen Freunden im Schlaf. –
3 Veuvin, chatehi Pakaija kon a gou ahin, naobu sunga kona aga kimu jonghi kipa thilpeh ahi.
Ja, Söhne sind ein Geschenk des HERRN, und Kindersegen ist eine Belohnung.
4 Khangdon laiya cha kineiho hi galsatpan akhutna thalchangho akichoi tobang ahi.
Wie Pfeile in der Hand eines Kriegers, so sind die Söhne der Jugendkraft:
5 Thalchang abom dimsetna kipohpa anunnom ahi. Amachu agalmite toh thutanna munna akimuto teng gallel hilouhel ding ahi.
wohl dem Manne, der mit ihnen seinen Köcher gefüllt hat! Die werden nicht zuschanden, wenn sie verhandeln mit Widersachern im Stadttor.

< La Bu 127 >