< La Bu 126 >

1 Pakai in sohchang hochu Jerusalem a ahinlepuilut kitphatchun, hichu mangtoh abang jengin ahi!
Ein Wallfahrtslied. Als der HERR einst Zions Mißgeschick wandte,
2 Keiho lungnachim tah’a nuinan kadimset jingun, kipahtah’in la kasauve. Hichun chidang namdang hon asei un, “Pakai in thilloupi kidangtah chu aboldohpeh tauve” atiuve.
Damals war unser Mund voll Lachens und unsre Zunge voll Jubels; damals sagte man unter den Heiden: »Der HERR hat Großes an ihnen getan!«
3 Adih’e, Pakai in thilloupi kidangtah chu eiboldoh pehtauve! Iti kipa uma hitam!
Ja, Großes hatte der HERR an uns getan: wie waren wir fröhlich!
4 Neldi gam a twilonglut hon athah semkit bangin O Pakai kanei kagouhou hinkiledoh sah kittan.
Wende, o HERR, unser Mißgeschick gleich den Bächen im Mittagsland!
5 Mitlhi long pum pum a muchituten, kipah thanomtah’a aga akilodiu ahi.
Die mit Tränen säen, werden mit Jubel ernten.
6 Kapjing pum a atuding muchi kipoh’a vaikonten, aga hinkipoh pum pum in kipahle thanomtah’in hung kileuhen.
Wohl schreitet man weinend dahin, wenn man trägt den Samen zur Aussaat; doch jubelnd kehrt man heim, mit Garben beladen.

< La Bu 126 >