Luke 2
1 Ce tloek awh Rom qam khui boeih boeih awhkaw thlanghqing thlangmi noet aham Kaisar Augustus ing awi pehy.
Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas;
2 (Vetaw Siria qam awh Quirinius ce qam ukkung boei na a awm awh thlangmi noetnaak lamma cyk na awm hy.)
Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio.
3 Cedawngawh thlang boeih ing ming cazin peek aham a mimah a khaw na cet boeih boeih uhy.
Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig.
4 Cedawngawh Joseph awm David cahlah na a awm a dawngawh, Kalili qam Nazareth awhkawng Judah qam David a khaw Bethlehem na cet hy.
Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt;
5 Ming cazin pek a hamna a zu am kang, phyihsu nawh naa ak awm tawm Meri ingqawi cet hy nih.
På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var.
6 Cawh a ni awm awh, naa a thangnaak hly khawnghi ce nawh,
Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.
7 Cehlai a cakcyk pa ca ce ta nawh, khin pahnaak im ama hoeng a dawngawh hi ing zawl nawh vaitaw aihkawng awh soei hy.
Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena.
8 Cawh a qam khuiawh tuu ak khaikhqi ce kqawng na awm unawh, khawmthan awh tuukhqi ce qeh uhy.
Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord.
9 Bawipa ak khan ceityih phynoet ce a mingmih a venawh dang pe nawh, Bawipa a boeimangnaak ing a mingmih a kengsam ce coei qungtheng saw, cedawngawh a mingmih ing kqih uhy.
Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.
10 Cehlai khan ceityih ing a mingmih a venawh, “Koeh kqih uh. Nangmih a venawh thlang boeih aham ym ak awm soeih awithang leek ka kqawn law ni.
Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall;
11 Tuhngawi David a khawk khuiawh thawngkung ce nangmih aham thang hawh hy; anih cetaw Khrih Bawipa ni.
Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad.
12 Ve ve nangmih aham hatnaak na awm kaw: Naasen hi ing zawl unawh aihkawng awh ami soei ce hu kawm uk ti,” tinak khqi hy.
Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
13 Kawlhkalh ca awh khan benna kaw thlang kqeng ce khan ceityihkhqi mi dang law unawh, Khawsa ce kyihcah uhy,
Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade:
14 “Sawsang soeih awh Khawsa boeimang seitaw, khawmdek awh amah kaw ak tawng khqik khan awh qoepnaak awm seh,” tinawh kyihcah uhy.
Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje.
15 Khan ceityihkhqi ing a mingmih ce cehta khqi nawh khawk khan na a mi ceh coengawh, tuukhaikhqi ing, “Bethlehem na cet unawh Bawipa ing ak kqawn law ce toek lah usih,” ti uhy.
Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver.
16 Cedawngawh ang tawnna cet unawh, Meri, Joseph ingkaw aihkawng awhkaw ami soei naaca ce hu uhy.
Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon.
17 Naaca ce a mi huh awh, ve naaca akawng cekkhqi venawh kqawn peek na ak awm ce thlangkhqi venawh kqawn pe uhy,
Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet.
18 tuukhaikhqi ing amik kqawn peek awi ak zakhqi boeih ing amik kawpoek kyi hy.
Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna.
19 Cehlai Meri ingtaw cawhkaw ik-oeihkhqi boeih ce ak kawlung khuiawh khoem nawh poek hy.
Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
20 A mingmih a venawh ak kqawn peek amyihna ik-oeihkhqi boeih ce hu unawh a ming zaak a dawngawh Khawsa ang ming zoeksang nawh kyihcah doena tuukhaikhqi ce voei uhy.
Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var.
21 Ak kqeet nyn, chahhui qeetnaak tym a pha awh, a nu ing a phyihsu hlanawh khan ceityih ing ak kqawn peek amyihna Jesu tinawh ang ming sui hy.
Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet.
22 Mosi a anaa awi amyihna ciimcaih sak naak khawnghi ce a pha awh, Joseph ingkaw Meri ing Jesu ce Bawipa venawh suum aham Jerusalem na ceh pyi hy nih,
Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran;
23 (Bawipa a anaa awi awh, “Ak cykcah capa taw Bawipa aham hoep a hamna awm hy,” tinawh qee na a awm a dawngawh),
Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom;
24 Bawipa a anaa awi awh ak kqawn amyihna: kqawng kqukkqu phqek hih am awhtaw im kqukkqu phqek hih ce bulnaak sainaak aham khyn hy nih.
Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor.
25 Cawh Jerusalem khawk khuiawh Simon ak mingnaak thlang pynoet ce awm hy, anih cetaw thlak dyng ingkaw Khawsa ak kqihchah thlang na awm hy. Anih ing Israel thlangkhqi ngaihding sakkung ce a na qeh nawh, Ciim Myihla ing awm pyi hy.
Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom.
26 Bawipa a Khrih ce a huh hlan dy am thi kawp ti, tinawh Ciim Myihla ing a na sim sak hawh hy.
Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ.
27 Ciim Myihla a hqui sawinaak ak caming bawkim khuina ce cet hy. Anaa awi ing a ngoe amyihna naaca Jesu ak khan awh sai hly kawi sai sak aham a nu ingkaw a pa ing a ni law pyi awh,
Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen.
28 Simon ing lo nawh a kut awh ak pawm coengawh Khawsa ce kyihcah hy:
Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade:
29 “Boeimang Bawipa, nak awitaak amyihna, na tyihzawih ve ngaihqep na ceh sak hawh kawp ti.
Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver;
30 Ikawtih na hulnaak awi ce ka mik ing hu hawh nyng,
Ty min ögon hafva sett dina salighet;
31 thlang boeih a mik huh awh nang ing nang dang sak ce,
Hvilka du beredt hafver för allo folke;
32 Gentelkhqi venawh vangnaak ak dang hly kawi ingkaw nak thlang Israelkhqi boeimangnaak hly kawi ce,” tinawh kqawn hy.
Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris.
33 Naasen awh anih ing cemyihna awi ak kqawn ce a nu ingkaw a pa ing a ning zaak awh a ning ngaih na kyi hy.
Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.
34 Cekcoengawh cekkhqi ce Simeon ing zoseennaak a peek coengawh a nu Meri a venawh: “Vawhkaw naasen ve Israel khqik khuiawh thlang khawzah ang tluuknaak ingkaw a thawhnaak na awm kaw, thlang ing amak nep na ak kqawnnaak aham hatnaak ingkaw,
Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder.
35 thlang khawzah a lingbyi poeknaak ce ang dang thainaak hamna awm kaw. Na lingbyi awm zawzi ing sun law poelh hyn kawm uh,” tina hy.
Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
36 Cawh Asher pilnam ak khui awhkaw Phanuel a canu Anna ak mingnaak nu tawngha pynoet ce awm lawt hy. Anih cetaw nucawng hawh hy; a va ingqawi kum khqih doeng ni anik chungvaa,
Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom;
37 cekcoengawh a kum kqeetkip hlaihphli dy nuhai na awm hy. Bawkim ce a cehtaak kaa qoe na buh zeih cykcahnaak ing khawthan khawdai Khawsa ce bawk hy.
Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
38 Cawh anih ce cekkhqi venna cet nawh, Khawsa venawh zeelnaak awi ak kqawn coengawh Jerusalem hulnaak ak ngaih-ukhqi boeih a venawh cawhkaw naasen akawng ce kqawn pek khqi hy.
Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning.
39 Bawipa a anaa awi ing a kykkhqi boeih ce Joseph ingkaw Meri ing a ni sai boeih coengawh, Kalili qam awhkaw a nimah a khaw Nazareth na ce voei hy nih.
Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
40 Naasen ce bau law hqui nawh ak tha awm law hy; cyihnaak ing be law nawh, Khawsa am qeennaak ce ak khan awh awm hy.
Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom.
41 Loentaak poei pan aham Jerusalem na a nu ingkaw a pa taw kum qoek awh cet poepa hy nih.
Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden.
42 A kum hlaihih a law awh, a mi ceh khawi amyihna, cawhkaw poei ak pan na cet uhy.
Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo;
43 Poei ang poeng coeng khawna a ming voei awh naasen Jesu taw awm hyt saw a nu ingkaw a pa ing am sim hy nih.
Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af.
44 Thlang ak voeikhqi anglakawh awm lawt hy voei tinawh poek nih nawh, khawnghi hypoet a ni ceh coengawh, ami cakawkhqi ingkaw ami pyikhqi venawh sui hy nih.
Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner.
45 A mani huh law voel awhtaw, anih ak sui na Jerusalem na hlat tlaih hy nih.
Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.
46 Khaw thum voei a ni sui coengawh bawkim khuina hu hy nih, cawngpyikung khqing lak awh ngawi nawh a mingmih ak awih kqawnkhqi ce ngai nawh awikhqi a na doet khqi hui awh hu hy nih.
Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
47 Anih a simnaak ingkaw am hlatnaak awi ak zakhqi boeih ce amik kawpoek kyi hy.
Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar.
48 A nu ingkaw a pa ing a ni huh awh, a nik kawpoek kyi hy. A nu ing, “Ka capa, kawtih vemyihna nani sai hy? Na pa ingkaw kai ingtaw ly doena ni sui nih nyng,” tina hy.
Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande.
49 Anih ing, “Ikaw hamna nani sui nih? Ka pa im awh awm kaw ti amna ni sim nawh nu?” tina qawi hy.
Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara?
50 Cehlai a ningnih a venawh ak kqawn peek awi ce am zasim hy nih.
Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
51 A ningnih a hu awh Nazareth khaw na cet nawh anik awi ce ngaih pe qawi hy. Cehlai a nu ingtaw cawhkaw ik-oeihkhqi boeih ce ak kawlung khuiawh koem hy.
Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
52 Jesu taw cyihnaak ing taai khqoet khqoet nawh, Khawsa ingkaw thlanghqing a mik cuuk kawtlaak na awm khqoet khqoet hy.
Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.
