Psaltaren 88
1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
Cantique. Psaume. Pour les fils de Coré. Au chef de musique, sur Mahalath-Leannoth. Pour instruire. D’Héman, l’Ezrakhite. Éternel, Dieu de mon salut! j’ai crié de jour [et] de nuit devant toi.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Que ma prière vienne devant toi, incline ton oreille à mon cri.
Car mon âme est rassasiée de maux, et ma vie touche au shéol. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Je suis compté parmi ceux qui descendent dans la fosse, je suis comme un homme qui n’a pas de force,
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
Gisant parmi les morts, comme les tués qui sont couchés dans le sépulcre, desquels tu ne te souviens plus, et qui sont retranchés de ta main.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Tu m’as mis dans une fosse profonde, dans des lieux ténébreux, dans des abîmes.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Ta fureur s’est appesantie sur moi, et tu m’as accablé de toutes tes vagues. (Sélah)
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Tu as éloigné de moi ceux de ma connaissance, tu m’as mis en abomination auprès d’eux; je suis enfermé, et je ne puis sortir.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Mon œil se consume d’affliction; j’ai crié à toi, Éternel, tous les jours; j’ai étendu mes mains vers toi.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Feras-tu des merveilles pour les morts? ou les trépassés se lèveront-ils pour te célébrer? (Sélah)
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Racontera-t-on ta bonté dans le sépulcre, ta fidélité dans l’abîme?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Connaîtra-t-on tes merveilles dans les ténèbres, et ta justice dans le pays de l’oubli?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
Mais moi, Éternel! je crie à toi, et dès le matin ma prière te prévient.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Éternel! pourquoi as-tu rejeté mon âme, [et] me caches-tu ta face?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Je suis affligé et expirant dès ma jeunesse; je porte tes terreurs, je ne sais où j’en suis.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Les ardeurs de ta colère ont passé sur moi, tes frayeurs m’ont anéanti;
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Elles m’ont environné comme des eaux tout le jour, elles m’ont entouré toutes ensemble.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Tu as éloigné de moi amis et compagnons; ceux de ma connaissance [me sont] des ténèbres.
