Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

For the end, a Psalm of David. For the end, a Psalm of David. O God, pass not over my praise in silence;

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

for the mouth of the sinner and the mouth of the crafty [man] have been opened against me: they have spoken against me with a crafty tongue.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

And they have compassed me with words of hatred; and fought against me without a cause.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Instead of loving me, they falsely accused me: but I continued to pray.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

And they rewarded me evil for good, and hatred for my love.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Set you a sinner against him; and let the devil stand at his right hand.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

When he is judged, let him go forth condemned: and let his prayer become sin.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Let his days be few: and let another take his office of overseer.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Let his children be orphans, and his wife a widow.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Let his children wander without a dwelling-place, and beg: let them be cast out of their habitations.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Let [his] creditor exact all that belongs to him: and let strangers spoil his labours.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Let him have no helper; neither let there be any one to have compassion on his fatherless children.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Let his children be [given up] to utter destruction: in one generation let his name be blotted out.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Let the iniquity of his fathers be remembered before the Lord; and let not the sin of his mother be blotted out.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Let them be before the Lord continually; and let their memorial be blotted out from the earth.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Because he remembered not to show mercy, but persecuted the needy and poor man, and [that] to kill him that was pricked in the heart.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

He loved cursing also, and it shall come upon him; and he took not pleasure in blessing, so it shall be removed far from him.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Yes, he put on cursing as a garment, and it is come as water into his bowels, and as oil into his bones.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Let it be to him as a garment which he puts on, and as a girdle with which he girds himself continually.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

This is the dealing of the Lord with those who falsely accuse me, and of them that speak evil against my soul.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

But you, O Lord, Lord, deal [mercifully] with me, for your name's sake: for your mercy is good.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Deliver me, for I am poor and needy; and my heart is troubled within me.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

I am removed as a shadow in its going down: I am tossed up and down like locusts.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

My knees are weakened through fasting, and my flesh is changed by reason of [the lack of] oil.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

I became also a reproach to them: [when] they saw me they shook their heads.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Help me, O Lord my God; and save me according to your mercy.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

And let them know that this is your hand; and [that] you, Lord, have wrought it.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Let them curse, but you shall bless: let them that rise up against me be ashamed, but let your servant rejoice.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Let those that falsely accuse me be clothed with shame, and let them cover themselves with their shame as with a mantle.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

I will give thanks to the Lord abundantly with my mouth; and in the midst of many I will praise him.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

For he stood on the right hand of the poor, to save [me] from them that persecute my soul.