Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered, and said:

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

Whose helper art thou? is it of him that is weak? and dost thou hold up the arm of him that has no strength?

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

To whom hast thou given counsel? perhaps to him that hath no wisdom, and thou hast shewn thy very great prudence.

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Whom hast thou desired to teach? was it not him that made life?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

Behold the giants groan under the waters, and they that dwell with them.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

Hell is naked before him, and there is no covering for destruction. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

He stretched out the north over the empty space, and hangeth the earth upon nothing.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

He bindeth up the waters in his clouds, so that they break not out and fall down together.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

He withholdeth the face of his throne, and spreadeth his cloud over it.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

He hath set bounds about the waters, till light and darkness come to an end.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

The pillars of heaven tremble, and dread at his beck.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

By his power the seas are suddenly gathered together, and his wisdom has struck the proud one.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

His spirit hath adorned the heavens, and his obstetric hand brought forth the winding serpent.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Lo, these things are said in part of his ways: and seeing we have heard scarce a little drop of his word, who shall be able to behold the thunder of his greatness?