Job 24
1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
Times are not hid from the Almighty: but they that know him, know not his days.
2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
Some have removed landmarks, have taken away flocks by force, and fed them.
3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
They have driven away the ass of the fatherless, and have taken away the widow’s ox for a pledge.
4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
They have overturned the way of the poor, and have oppressed together the meek of the earth.
5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
Others like wild asses in the desert go forth to their work: by watching for a prey they get bread for their children.
6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
They reap the field that is not their own, and gather the vintage of his vineyard whom by violence they have oppressed.
7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
They send men away naked, taking away their clothes who have no covering in the cold:
8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
Who are wet, with the showers of the mountains, and having no covering embrace the stones.
9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
They have violently robbed the fatherless, and stripped the poor common people.
10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
From the naked and them that go without clothing, and from the hungry they have taken away the ears of corn.
11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
They have taken their rest at noon among the stores of them, who after having trodden the winepresses suffer thirst.
12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
Out of the cities they have made men to groan, and the soul of the wounded hath cried out, and God doth not suffer it to pass unrevenged.
13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
They have been rebellious to the light, they have not known his ways, neither have they returned by his paths.
14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
The murderer riseth at the very break of day, he killeth the needy, and the poor man: but in the night he will be as a thief.
15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
The eye of the adulterer observeth darkness, saying: No eye shall see me: and he will cover his face.
16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
He diggeth through houses in the dark, as in the day they had appointed for themselves, and they have not known the light.
17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
If the morning suddenly appear, it is to them the shadow of death: and they walk in darkness as if it were in light.
18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
He is light upon the face of the water: cursed be his portion on the earth, let him not walk by the way of the vineyards.
19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
Let him pass from the snow waters to excessive heat, and his sin even to hell. (Sheol h7585)
20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
Let mercy forget him: may worms be his sweetness: let him be remembered no more, but be broken in pieces as an unfruitful tree.
21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
For he hath fed the barren that beareth not, and to the widow he hath done no good.
22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
He hath pulled down the strong by his might: and when he standeth up, he shall not trust to his life.
23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
God hath given him place for penance, and he abuseth it unto pride: but his eyes are upon his ways.
24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
They are lifted up for a little while and shall not stand, and shall be brought down as all things, and shall be taken away, and as the tops of the ears of corn they shall be broken.
25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
And if it be not so, who can convince me that I have lied, and set my words before God?
