Psaltaren 107
1 Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
Danket dem HERRN; denn er ist freundlich, und seine Güte währet ewiglich.
2 Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
Saget, die ihr erlöset seid durch den HERRN, die er aus der Not erlöset hat
3 Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
und die er aus den Ländern zusammengebracht hat vom Aufgang, vom Niedergang, von Mitternacht und vom Meer;
4 De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
die irregingen in der Wüste, in ungebahntem Wege, und fanden keine Stadt, da sie wohnen konnten,
5 Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
hungrig und durstig und ihre Seele verschmachtet;
6 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er sie errettete aus ihren Ängsten
7 Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
und führete sie einen richtigen Weg, daß sie gingen zur Stadt, da sie wohnen konnten:
8 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
9 Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
daß er sättiget die durstige Seele und füllet die hungrige Seele mit Gutem.
10 De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
Die da sitzen mußten in Finsternis und Dunkel, gefangen im Zwang und Eisen,
11 Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
darum daß sie Gottes Geboten ungehorsam gewesen waren und das Gesetz des Höchsten geschändet hatten;
12 Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
darum mußte ihr Herz mit Unglück geplagt werden, daß sie dalagen, und ihnen niemand half;
13 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten
14 Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
und sie aus der Finsternis und Dunkel führete und ihre Bande zerriß:
15 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
16 Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
daß er zerbricht eherne Türen und zerschlägt eiserne Riegel.
17 De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
Die Narren, so geplaget waren um ihrer Übertretung willen und um ihrer Sünde willen,
18 De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
daß ihnen ekelte vor aller Speise und wurden todkrank;
19 Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
und sie zum HERRN riefen in ihrer Not, und er ihnen half aus ihren Ängsten;
20 Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
er sandte sein Wort und machte sie gesund und errettete sie, daß sie nicht starben:
21 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
22 Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
und Dank opfern und erzählen seine Werke mit Freuden.
23 De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
Die mit Schiffen auf dem Meer fuhren und trieben ihren Handel in großen Wassern;
24 De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
die des HERRN Werke erfahren haben und seine Wunder im Meer,
25 När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
wenn er sprach und einen Sturmwind erregte, der die Wellen erhub,
26 Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
und sie gen Himmel fuhren und in den Abgrund fuhren, daß ihre Seele vor Angst verzagte,
27 Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
daß sie taumelten und wankten wie ein Trunkener und wußten keinen Rat mehr;
28 Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
und sie zum HERRN schrieen in ihrer Not, und er sie aus ihren Ängsten führete
29 Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
und stillete das Ungewitter, daß die Wellen sich legten,
30 Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
und sie froh wurden, daß es stille worden war, und er sie zu Lande brachte nach ihrem Wunsch:
31 De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
die sollen dem HERRN danken um seine Güte und um seine Wunder, die er an den Menschenkindern tut,
32 Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
und ihn bei der Gemeine preisen und bei den Alten rühmen.
33 De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
Die, welchen ihre Bäche vertrocknet und die Wasserquellen versieget waren,
34 Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
daß ein fruchtbar Land nichts trug um der Bosheit willen derer, die drinnen wohneten;
35 Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
und er das Trockne wiederum wasserreich machte und im dürren Lande Wasserquellen;
36 Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
und die Hungrigen dahin gesetzt hat, daß sie eine Stadt zurichteten, da sie wohnen könnten,
37 Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
und Acker besäen und Weinberge pflanzen möchten und die jährlichen Früchte kriegten;
38 Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
und er sie segnete, daß sie sich fast mehreten, und ihnen viel Viehes gab;
39 De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
die, welch niedergedrückt und geschwächt waren von dem Bösen, der sie gezwungen und gedrungen hatte,
40 Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
da Verachtung auf die Fürsten geschüttet war, daß alles irrig und wüste stund;
41 Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
und er den Armen schützte vor Elend und sein Geschlecht wie eine Herde mehrete.
42 Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
Solches werden die Frommen sehen und sich freuen; und aller Bosheit wird das Maul gestopft werden.
43 Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
Wer ist weise und behält dies? So werden sie merken, wieviel Wohltat der HERR erzeiget.
