Job 4
1 Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
Alors Éliphaz, de Théman, prit la parole, et dit:
2 Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
Si l'on tente de te parler, te fâcheras-tu? Mais qui pourrait retenir ses paroles?
3 Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
Voici, tu as souvent instruit les autres, et tu as fortifié les mains affaiblies;
4 Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
Tes paroles ont relevé ceux qui chancelaient, et tu as raffermi les genoux qui pliaient.
5 Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
Et maintenant que le malheur t'arrive, tu te fâches; et parce qu'il t'a atteint, tu es tout éperdu!
6 Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
Ta piété ne fait-elle pas ta confiance? Ton espérance, n'est-ce pas l'intégrité de tes voies?
7 Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
Cherche dans ta mémoire; quel est l'innocent qui a péri, et où des justes ont-ils été exterminés?
8 Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
Pour moi, j'ai vu que ceux qui labourent l'iniquité et qui sèment la peine, la moissonnent.
9 Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
Ils périssent par le souffle de Dieu, et ils sont consumés par le vent de sa colère.
10 Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
Le rugissement du lion, le cri du grand lion cesse, et les dents du lionceau sont anéanties;
11 Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
Le lion périt faute de proie, et les petits de la lionne sont dispersés.
12 Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
Une parole m'est furtivement arrivée, et mon oreille en a saisi le murmure.
13 Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
Au milieu de mes pensées, pendant les visions de la nuit, quand un profond sommeil tombe sur les humains,
14 Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
Une frayeur et un tremblement me saisirent, et effrayèrent tous mes os.
15 Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
Un esprit passa devant moi, et fit hérisser le poil de ma chair.
16 Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
Il se tint là et je ne reconnus pas son visage; une figure était devant mes yeux. Il y eut un silence; et j'entendis une voix:
17 Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
“L'homme sera-t-il juste devant Dieu? L'homme sera-t-il pur devant celui qui l'a fait?
18 Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
Voici, il ne se fie pas à ses serviteurs, il trouve des défauts à ses anges.
19 Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
Combien plus chez ceux qui habitent des maisons d'argile, qui ont leurs fondements dans la poussière, qu'on écrase comme des vermisseaux!
20 Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
Ils sont détruits du matin au soir; sans qu'on y prenne garde, ils périssent pour toujours.
21 Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
La corde de leur tente est coupée, ils meurent, sans avoir été sages. “
