2 Kolinitō 9

1 Pea ko e meʻa ʻi he tokoni ki he kāinga māʻoniʻoni, ʻoku taʻeʻaonga ʻeku tohi kiate kimoutolu.

Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder;

2 He ʻoku ou ʻilo homou loto lelei, ʻaia naʻaku polepole ai ʻiate kimoutolu kiate kinautolu ʻi Masitōnia, koeʻuhi ʻoku talu ʻae taʻu ʻe taha mo e teu ki ai ʻa ʻAkeia; pea ko hoʻomou fai feinga kuo langaki ʻae tokolahi.

jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra.

3 Ka kuo u fekau ʻae kāinga, telia naʻa taʻeʻaonga ʻa ʻemau polepole ʻiate kimoutolu ʻi he meʻa ni; kae hangē ko ʻeku tala, ke mou teuteu pe:

Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo.

4 Telia naʻa ʻiloange, te mau ʻalu atu mo ha niʻihi ʻo Masitōnia, pea ʻilo ʻakimoutolu ʻoku teʻeki ai teuteu, pea mā ai ʻakimautolu (ʻoku ʻikai teu pehē ʻakimoutolu) ʻi he polepole lahi ni.

Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- för att icke säga I -- till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak.

5 Ko ia naʻaku pehē ai ʻoku ʻaonga ʻeku enginaki ʻae kāinga, koeʻuhi ke nau ʻalu muʻomuʻa kiate kimoutolu, ʻo tomuʻa fakamaʻopoʻopo hoʻomou meʻaʻofa, ʻaia naʻe tomuʻa lea ki ai, koeʻuhi ke teu pe ia, ʻo ngali mo e meʻa foaki, kae ʻikai hangē ʻoku ʻi he manumanu.

Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.

6 Ka ko eni, Ko ia ʻoku tūtuuʻi fakasiʻisiʻi, ʻe utu fakasiʻisiʻi foki; pea ko ia ʻoku tūtuuʻi lahi, ʻe utu lahi foki.

Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.

7 Ke foaki ʻe he tangata taki taha ʻo hangē ko ia kuo pau hono loto ki ai, kae ʻikai ʻi he mamahi, pe ʻi hono puleʻi: he ʻoku ʻofa ʻae ʻOtua ki ha foaki fiefia.

Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».

8 Pea ʻoku mafai ʻe he ʻOtua ke fakatupulekina ʻae ngaahi meʻa lelei kotoa pē kiate kimoutolu; koeʻuhi ʻi he mahu lahi maʻuaipē ʻakimoutolu ʻi he meʻa kotoa pē, ke mou faʻa fai ʻae ngāue lelei kotoa pē:

Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,

9 (Hangē ko ia kuo tohi, “Kuo tufaki atu ʻe ia; kuo foaki ʻe ia ki he masiva: pea ʻe tuʻumaʻu ʻene māʻoniʻoni ʻo taʻengata.” (aiōn g165)

efter skriftens ord: »Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.» (aiōn g165)

10 Pea ko eni, ko ia ʻoku ne foaki ʻae tengaʻi ʻakau ki he tūtuuʻi, ʻofa ke ne foaki ʻae mā ke mou kai, pea fakatupu hoʻomou tenga kuo tūtuuʻi, pea fakalahi ʻae ngaahi fua ʻo hoʻomou māʻoniʻoni; )

Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.

11 Koeʻuhi ke fakamaʻumeʻaʻi ʻakimoutolu ʻi he meʻa kotoa pē ki he faʻa foaki lahi, ʻaia ʻoku tupu ai ʻae fakafetaʻi ki he ʻOtua ʻiate kimautolu.

I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.

12 He ko e tauhi atu ʻoe ngāue ni, ʻoku ʻikai ngata ʻi he tokoni ki he masiva ʻoe kāinga māʻoniʻoni, ka ʻoku tupulekina ia ʻi he ngaahi fakafetaʻi lahi ki he ʻOtua;

Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.

13 Pea ʻi he fakamoʻoni ʻoe tokoni ni, ʻoku nau fakamālō ki he ʻOtua ʻi hoʻomou talangofua ʻoku fakahā ni ki he ongoongolelei ʻa Kalaisi, pea ʻi hoʻomou tufaki lahi kiate kinautolu, pea ki he kakai kotoa pē;

De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.

14 Pea ʻi heʻenau lotua ʻakimoutolu, mo e holi lahi kiate kimoutolu, koeʻuhi ko e ʻofa lahi ʻae ʻOtua ʻoku ʻiate kimoutolu.

De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.

15 Fakafetaʻi ki he ʻOtua, koeʻuhi ko ʻene foaki ʻoku taʻefaʻalaua.

Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!