2 Kolinitō 8

1 Pea ko eni, ʻe kāinga, ʻoku mau fakaʻilo atu kiate kimoutolu ʻae ʻofa ʻae ʻOtua kuo foaki ki he ngaahi siasi ʻo Masitōnia;

Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.

2 Koeʻuhi naʻe tupulekina ʻenau fiefia ʻi he ʻahiʻahi lahi ʻi he meʻa mamahi, pea tupulekina ʻo lahi ʻenau foaki kae lolotonga ʻenau masiva lahi.

Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.

3 He ʻoku ou fakamoʻoni ki heʻenau mafai mei honau loto, ʻio, ʻo lahi hake ʻi heʻenau faʻa fai;

Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.

4 Mo nau kole fakamātoato kiate kimautolu ke mau maʻu ʻae foaki, pea mau kau ki hono tauhi mā ʻae kakai māʻoniʻoni.

Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.

5 Pea ʻikai ke hangē ko ʻemau ʻamanaki, ka naʻa nau fuofua foaki ʻakinautolu ki he ʻEiki, pea kiate kimautolu foki ʻi he finangalo ʻoe ʻOtua.

Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.

6 Ko ia naʻa mau pehē ai kia Taitusi, ko e meʻa ʻi heʻene kamata fai, ke ne fakaʻosi ʻae ngāue ko ia ʻiate kimoutolu foki.

Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.

7 Ko ia, pea ʻi hoʻomou tupulekina ʻi he meʻa kotoa pē, ʻi he tui, mo e lea, mo e ʻilo, mo e faʻa fai kotoa pē, pea mo hoʻomou ʻofa kiate kimautolu, ke mou tupulekina ʻi he lelei ni foki.

Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.

8 ‌ʻOku ʻikai teu tala eni ko e fekau, ka ko e meʻa ʻi he fiefie fai ʻoe niʻihi, pea ke, fakamoʻoni ʻaki ʻae moʻoni ʻo hoʻomou ʻofa.

Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.

9 He ʻoku mou ʻilo ʻae ʻulungāanga lelei ʻa hotau ʻEiki ko Sisu Kalaisi, ʻa ʻene mohu koloaʻia, ka naʻe hoko ʻo masiva koeʻuhi ko kimoutolu, koeʻuhi ʻi heʻene masiva ke mou koloaʻia ai.

I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.

10 Pea ʻi he meʻa ni ʻoku ou enginakiʻi: he ʻoku ʻaonga ia kiate kimoutolu, he kuo mou tomuʻa kamata fai, pea ʻoku ʻikai ko ia pe, ka naʻa mou fie fai talu ʻae taʻu kuo hili.

Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.

11 Pea ko eni, fakatoʻotoʻo ʻa hono fai; ke hangē ko e fie loto ki ai, pea ke pehē foki ʻae fie fai mei he meʻa ʻoku mou maʻu.

Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.

12 He kapau ʻoku ai ʻae loto lelei ki ai, ʻe lau ia, ʻo fakatatau ki he meʻa ʻoku maʻu ʻe he tangata, ka e ʻikai fakatatau mo ia ʻoku ʻikai te ne maʻu.

Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.

13 ‌ʻOku ʻikai [fai eni ]koeʻuhi ke fiemālie ʻae niʻihi, kae māfasia ʻakimoutolu:

Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,

14 Ka ʻi he fakatatau ʻi he kuonga ni hoʻomou maʻumeʻa lahi ki heʻenau masiva, ke hoko ai ʻenau maʻumeʻa lahi [ko e tokoni ]ki hoʻomou masiva foki koeʻuhi ke fakatatau pe:

så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,

15 ‌ʻO hangē ko ia kuo tohi, “Ko ia [naʻa ne tānaki ]ʻo lahi, naʻe ʻikai hano toe; pea ko ia [naʻe tānaki ]ʻo siʻi, naʻe ʻikai haʻane masiva.”

efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»

16 Kae fakafetaʻi ki he ʻOtua, ʻaia naʻe ʻai ki he loto ʻo Taitusi ʻae tokanga lahi ko ia kiate kimoutolu.

Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.

17 He ko e moʻoni naʻa ne tali ʻae enginaki; ka naʻe muʻomuʻa hono loto ki ai, naʻe ʻalu atu ia kiate kimoutolu ko hono loto pe.

Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.

18 Pea kuo mau fekau mo ia ʻae kāinga ʻoku ʻofeina ʻe he ngaahi siasi kotoa pē, koeʻuhi ko e ongoongolelei;

Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;

19 Pea ʻoku ʻikai ko ia pe, ka ke ongoongolelei ai ʻae ʻEiki pe ko ia, pea mo homou loto fie fai:

dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.

20 ‌ʻO vakai eni, ke ʻoua naʻa lauʻikovi ʻakimautolu ʻe ha tokotaha ʻi he meʻa lahi ni ʻoku mau tauhi:

Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.

21 He ʻoku mau tokonaki ʻae ngaahi meʻa matamatalelei, ʻikai ʻi he ʻao ʻoe ʻEiki pe, kae ʻi he ʻao ʻoe kakai foki.

Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.

22 Pea kuo mau fekau mo kinaua hotau kāinga, ʻaia kuo liunga lahi ʻemau ʻilo ʻene faʻa fai ʻi he ngaahi meʻa lahi, ka ko eni, ʻoku ʻāsili ʻene faʻa fai, ʻi heʻene faʻaki mālohi atu kiate kimoutolu.

Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.

23 Pea ko Taitusi, ko hoku tokoua ia mo e kaunga ngāue kiate kimoutolu: pea ko homau kāinga, ko e kau faifekau ʻae ngaahi siasi mo e nāunau ʻa Kalaisi ʻakinautolu.

Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.

24 Ko ia mou fakahā kiate kinautolu, ʻi he ʻao ʻoe ngaahi Siasi, ha fakamoʻoni ʻo hoʻomou ʻofa, pea mo e mau vikiviki koeʻuhi ko kimoutolu.

Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.