Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

[Psalm Lun Tulik Natul Korah] God El nien molela lasr ac ku lasr, Su arulana apkuran nu sesr ke pacl in keok in kasrekut.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Ke ma inge kut ac fah tiana sangeng Finne kusrusr faclu ac eol uh mokukla nu in acn loal meoa.

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Meoa finne ngirngir ac pulkulak, Ac eol uh finne rarrar ke kusrusr la.

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Oasr soko infacl su ase mwe engan nu ke siti lun God, Nu in lohm mutal sin El Su Fulatlana.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

God El muta in siti sac, ouinge ac fah tiana kunausyukla; El ac fah tuku kasru siti sac ke srakna toang.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Mutanfahl uh sangeng, tokosrai uh usrusryak; God El kouyak ke pusren pulahl, ac faclu kofelik.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

LEUM GOD Kulana El wi kut; God lal Jacob El nien molela lasr.

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Fahsru ac liye ma LEUM GOD El orala; Liye ma sakirik El oru fin faclu.

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

El tulokinya mweun fin faclu nufon; El koteya mwe pisr, kunausla osra, Ac esukak mwe loang uh.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Ac El fahk, “Kowos in tia sifil mweun, ac etu lah nga God, Nga fulat inmasrlon mutunfacl uh, Nga fulatlana fin faclu.”

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

LEUM GOD Kulana El wi kut; God lal Jacob El nien molela lasr.