< Psaltaren 46 >

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. 2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; 3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela) 4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. 5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr. 6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden. 7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela) 8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden. 9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna. 10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden." 11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

< Psaltaren 46 >