Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Til Sangmesteren; af Koras Børn; en Sang; til Alamoth.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Gud er vor Tillid og Styrke, en Hjælp i Angester, prøvet til fulde.

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Derfor ville vi ikke frygte, om end Jorden forandres, og Bjergene synke ned i Havets Dyb;

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

om end Vandene deri bruse og oprøres, Bjergene bæve for dets Vælde. (Sela)

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Men en Strøm med sine Bække glæder Guds Stad, Helligdommen, den Højestes Boliger.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Gud er midt i den, den skal ikke rokkes; Gud skal hjælpe den, naar Morgenen frembryder.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Hedningerne brusede, Rigerne bevægedes; han udgav sin Røst, Jorden smeltedes.

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Herren Zebaoth er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Kommer, ser Herrens Gerninger, hvorledes han har anrettet Ødelæggelser paa Jorden.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Han, som kommer Krigene til at holde op indtil Jordens Ende, sønderbryder Buen og afhugger Spydet, opbrænder Vognene med Ild.

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Lader af og vider, at jeg er Gud, ophøjet iblandt Hedningerne, ophøjet paa Jorden. Herren Zebaoth er med os, Jakobs Gud er vor faste Borg. (Sela)