Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: "Vi skola gå till HERRENS hus."

Abụ nrigo, nke Devid. Aṅụrịrị m ọṅụ mgbe ha sị m, “Ka anyị gaa nʼụlọnsọ Onyenwe anyị.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Ụkwụ anyị eguzola ugbu a nʼọnụ ụzọ ama gị niile, gị obodo Jerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

E wuru Jerusalem dịka obodo a chịkọtara ọnụ nke ọma.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ọ bụ ebe ahụ ka ebo niile na-arịgo, bụ ebo niile nke Onyenwe anyị, ịbụku aha Onyenwe anyị abụ dịka iwu o nyere ndị Izrel si dị.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Nʼebe ahụ ka ocheeze niile nke ikpe ikpe dị, bụ ocheeze niile nke ezinaụlọ Devid.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Kpeenụ ekpere maka udo Jerusalem: “Ka ndị niile hụrụ gị nʼanya nọọ nʼudo.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Ka udo dịrị nʼime mgbidi gị niile nchekwa dịrịkwa nʼime ebe nche gị niile e wusiri ike.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Nʼihi ụmụnne m na ndị enyi m, ana m ekwu okwu sị, “Udo dịrị gị.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Nʼihi ụlọ Onyenwe anyị, Chineke anyị, aga m achọ ọganihu gị.