Job 9

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Then Job answered and said,

2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

I know of a truth that it is so: for how shall a mortal man be just before the Lord?

3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

For if he would enter into judgment with him, [God] would not hearken to him, so that he should answer to one of his charges of a thousand.

4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

For he is wise in mind, and mighty, and great: who has hardened himself against him and endured?

5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

Who wears out the mountains, and [men] know it not: who overturns them in anger.

6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

Who shakes the [earth] under heaven from its foundations, and its pillars totter.

7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

Who commands the sun, and it rises not; and he seals up the stars.

8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

Who alone has stretched out the heavens, and walks on the sea as on firm ground.

9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Who makes Pleias, and Hesperus, and Arcturus, and the chambers of the south.

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

Who does great and unsearchable things; glorious also and excellent things, innumerable.

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

If ever he should go beyond me, I shall not see him: if he should pass by me, neither thus have I known [it].

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

If he would take away, who shall turn him back? or who shall say to him, What hast thou done?

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

For [if] he has turned away [his] anger, the whales under heaven have stooped under him.

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Oh then that he would hearken to me, or judge my cause.

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

For though I be righteous, he will not hearken to me: I will intreat his judgment.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

And if I should call and he should not hearken, I cannot believe that he has listened to my voice.

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Let him not crush me with a dark storm: but he has made by bruises many without cause.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

For he suffers me not to take breath, but he has filled me with bitterness.

19 Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

For indeed he is strong in power: who then shall resist his judgment?

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

For though I should seem righteous, my mouth will be profane: and though I should seem blameless, I shall be proved perverse.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

For even if I have sinned, I know it not [in] my soul: but my life is taken away.

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Wherefore I said, Wrath slays the great and mighty man.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

For the worthless die, but the righteous are laughed to scorn.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

For they are delivered into the hands of the unrighteous [man]: he covers the faces of the judges [of the earth]: but if it be not he, who is it?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

But my life is swifter than a post: [my days] have fled away, and they knew it not.

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Or again, is there a trace of [their] path [left] by ships? or is there one of the flying eagle as it seeks [its] prey?

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

And if I should say, I will forget to speak, I will bow down my face and groan;

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

I quake in all my limbs, for I know that thou wilt not leave me alone [as] innocent.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

But since I am ungodly, why have I not died?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

For if I should wash myself with snow, and purge myself with pure hands,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

thou hadst thoroughly plunged me in filth, and my garment had abhorred me.

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

For thou art not man like me, with whom I could contend, that we might come together to judgment.

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Would that [he] our mediator were [present], and a reprover, and one who should hear [the cause] between both.

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Let him remove [his] rod from me, and let not his fear terrify me:

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

so shall I not be afraid, but I will speak: for I am not thus conscious [of guilt].