Job 10

1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Weary in my soul, I will pour my words with groans upon him: I will speak being straitened in the bitterness of my soul.

2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

And I will say to the Lord, Do not teach me to be impious; and wherefore hast thou thus judged me?

3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Is it good before thee if I be unrighteous? for thou hast disowned the work of thy hands, and attended to the counsel of the ungodly.

4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Or dost thou see as a mortal sees? or wilt thou look as a man sees?

5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Or is thy life human, or thy years [the years] of a man,

6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

that thou hast enquired into mine iniquity, and searched out my sins?

7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

For thou knowest that I have not committed iniquity: but who is he that can deliver out of thy hands?

8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Thy hands have formed me and made me; afterwards thou didst change [thy mind], and smite me.

9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Remember that thou hast made me [as] clay, and thou dost turn me again to earth.

10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Hast thou not poured me out like milk, and curdled me like cheese?

11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

And thou didst clothe me with skin and flesh, and frame me with bones and sinews.

12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

And thou didst bestow upon me life and mercy, and thy oversight has preserved my spirit.

13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Having these things in thyself, I know that thou canst do all things; for nothing is impossible with thee.

14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

And if I should sin, thou watchest me; and thou hast not cleared me from iniquity.

15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Or if I should be ungodly, woe is me: and if I should be righteous, I cannot lift myself up, for I am full of dishonour.

16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

For I am hunted like a lion for slaughter; for again thou hast changed and art terribly destroying me;

17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

renewing against me my torture: and thou hast dealt with me in great anger, and thou hast brought trials upon me.

18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Why then didst thou bring me out of the womb? and why did I not die, and no eye see me,

19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

and I become as if I had not been? for why was I not carried from the womb to the grave?

20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Is not the time of my life short? suffer me to rest a little,

21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

before I go whence I shall not return, to a land of darkness and gloominess;

22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

to a land of perpetual darkness, where there is no light, neither [can any one] see the life of mortals.