Job 35

1 Och Elihu tog till orda och sade:

Igitur Eliu hæc rursum locutus est:

2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

[Numquid æqua tibi videtur tua cogitatio, ut diceres: Justior sum Deo?

3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

Dixisti enim: Non tibi placet quod rectum est: vel quid tibi proderit, si ego peccavero?

4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

Itaque ego respondebo sermonibus tuis, et amicis tuis tecum.

5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

Suspice cælum, et intuere: et contemplare æthera quod altior te sit.

6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

Si peccaveris, quid ei nocebis? et si multiplicatæ fuerint iniquitates tuæ, quid facies contra eum?

7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

Porro si juste egeris, quid donabis ei? aut quid de manu tua accipiet?

8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

Homini qui similis tui est, nocebit impietas tua: et filium hominis adjuvabit justitia tua.

9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

Propter multitudinem calumniatorum clamabunt, et ejulabunt propter vim brachii tyrannorum.

10 men ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

Et non dixit: Ubi est Deus qui fecit me, qui dedit carmina in nocte;

11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?"

qui docet nos super jumenta terræ, et super volucres cæli erudit nos?

12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

Ibi clamabunt, et non exaudiet, propter superbiam malorum.

13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

Non ergo frustra audiet Deus, et Omnipotens causas singulorum intuebitur.

14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

Etiam cum dixeris: Non considerat: judicare coram illo, et expecta eum.

15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

Nunc enim non infert furorem suum, nec ulciscitur scelus valde.

16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.

Ergo Job frustra aperit os suum, et absque scientia verba multiplicat.]