Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
In finem, pro susceptione matutina. Psalmus David. [Deus, Deus meus, respice in me: quare me dereliquisti? longe a salute mea verba delictorum meorum.
2 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Deus meus, clamabo per diem, et non exaudies; et nocte, et non ad insipientiam mihi.
3 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Tu autem in sancto habitas, laus Israël.
4 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
In te speraverunt patres nostri; speraverunt, et liberasti eos.
5 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Ad te clamaverunt, et salvi facti sunt; in te speraverunt, et non sunt confusi.
6 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Ego autem sum vermis, et non homo; opprobrium hominum, et abjectio plebis.
7 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Omnes videntes me deriserunt me; locuti sunt labiis, et moverunt caput.
8 "Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
Speravit in Domino, eripiat eum: salvum faciat eum, quoniam vult eum.
9 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Quoniam tu es qui extraxisti me de ventre, spes mea ab uberibus matris meæ.
10 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
In te projectus sum ex utero; de ventre matris meæ Deus meus es tu:
11 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
ne discesseris a me, quoniam tribulatio proxima est, quoniam non est qui adjuvet.
12 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Circumdederunt me vituli multi; tauri pingues obsederunt me.
13 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Aperuerunt super me os suum, sicut leo rapiens et rugiens.
14 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Sicut aqua effusus sum, et dispersa sunt omnia ossa mea: factum est cor meum tamquam cera liquescens in medio ventris mei.
15 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Aruit tamquam testa virtus mea, et lingua mea adhæsit faucibus meis: et in pulverem mortis deduxisti me.
16 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Quoniam circumdederunt me canes multi; concilium malignantium obsedit me. Foderunt manus meas et pedes meos;
17 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
dinumeraverunt omnia ossa mea. Ipsi vero consideraverunt et inspexerunt me.
18 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Diviserunt sibi vestimenta mea, et super vestem meam miserunt sortem.
19 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Tu autem, Domine, ne elongaveris auxilium tuum a me; ad defensionem meam conspice.
20 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Erue a framea, Deus, animam meam, et de manu canis unicam meam.
21 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Salva me ex ore leonis, et a cornibus unicornium humilitatem meam.
22 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Narrabo nomen tuum fratribus meis; in medio ecclesiæ laudabo te.
23 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Qui timetis Dominum, laudate eum; universum semen Jacob, glorificate eum.
24 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Timeat eum omne semen Israël, quoniam non sprevit, neque despexit deprecationem pauperis, nec avertit faciem suam a me: et cum clamarem ad eum, exaudivit me.
25 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Apud te laus mea in ecclesia magna; vota mea reddam in conspectu timentium eum.
26 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Edent pauperes, et saturabuntur, et laudabunt Dominum qui requirunt eum: vivent corda eorum in sæculum sæculi.
27 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Reminiscentur et convertentur ad Dominum universi fines terræ; et adorabunt in conspectu ejus universæ familiæ gentium:
28 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
quoniam Domini est regnum, et ipse dominabitur gentium.
29 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Manducaverunt et adoraverunt omnes pingues terræ; in conspectu ejus cadent omnes qui descendunt in terram.
30 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Et anima mea illi vivet; et semen meum serviet ipsi.
31 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Annuntiabitur Domino generatio ventura; et annuntiabunt cæli justitiam ejus populo qui nascetur, quem fecit Dominus.]
