Job 23

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job reprit la parole et dit:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Aujourd’hui encore ma plainte est traitée de révolte; pourtant ma main se fatigue à comprimer mes soupirs.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Que ne m’est-il donné de savoir où le trouver! Je voudrais pénétrer jusqu’à son siège.

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

J’Exposerais ma cause devant lui, ayant la bouche pleine d’arguments.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Je connaîtrais les réponses qu’il m’opposerait et me rendrais compte de ce qu’il me dirait.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Jetterait-il le poids de sa force dans sa discussion avec moi? Non, mais il me prêterait quelque attention.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

C’Est un homme droit qui se trouverait alors en face de lui, et pour toujours je serais quitte envers mon juge.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Mais quoi! Je me dirige vers l’Orient: il n’y est pas! vers l’Occident, je ne le remarque point!

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Exerce-t-il son action au Nord? Je ne le vois pas; se retire-t-il au Sud? Je ne l’aperçois pas.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Car il connaît la conduite que je mène: s’il me jetait au creuset, j’en sortirais pur comme l’or.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Mon pied s’est attaché fidèlement à ses traces; j’ai suivi ses voies sans dévier.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Des préceptes de ses lèvres je ne me suis pas écarté; plus qu’à mes propres inspirations, j’ai obéi aux paroles de sa bouche.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Mais lui, il demeure immuable: qui pourrait le faire changer d’avis? Ce qui lui plaît, il l’accomplit.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Assurément, il exécutera jusqu’au bout ce qu’il a décrété contre moi: il nourrit encore beaucoup de desseins semblables.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

C’Est pourquoi je me sens troublé devant sa face; en y réfléchissant, j’ai peur de lui.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Dieu a découragé mon cœur, le Tout-Puissant m’a rempli d’épouvante,

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

puisque d’une part, il ne m’a pas anéanti par les ténèbres qui m’accablent, et que d’autre part il n’a pas voulu me mettre à l’abri de cette sombre nuit.