Job 10
1 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
Umphefumulo wami ukhathele yimpilo yami; ngizatshiya insolo yami phezu kwami; ngizakhuluma ekubabeni komphefumulo wami.
2 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
Ngizakuthi kuNkulunkulu: Ungangilahli; ngazisa ukuthi kungani uphikisana lami.
3 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
Kuhle yini kuwe ukuthi ucindezele, ukuthi udelele umsebenzi wezandla zakho, ukhanye phezu kwecebo lababi?
4 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
Ulamehlo enyama yini? Ubona njengokubona komuntu?
5 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
Insuku zakho zinjengensuku zomuntu na? Iminyaka yakho injengensuku zomuntu yini,
6 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
ukuthi udinge ngobubi bami, uhlolisise ngesono sami?
7 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
Ngoba usazi ukuthi kangikhohlakalanga, lokuthi kakho ongakhulula esandleni sakho.
8 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Izandla zakho zangibumba zangenza kanyekanye inhlangothi zonke, kanti uyangichitha.
9 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
Ake ukhumbule ukuthi wangenza njengebumba. Pho, uzangibuyisela ethulini?
10 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
Kawungithululanga njengochago, wangijiyisa njengamasi yini?
11 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
Ungigqokise isigogo lenyama, wangihlanganisa ndawonye ngamathambo langemisipha.
12 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
Ungenzele impilo lomusa, lokunakekela kwakho kulondolozile umoya wami.
13 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
Kanti lezizinto uzifihlile enhliziyweni yakho; ngiyazi ukuthi lokhu kukuwe.
14 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
Uba ngisona, ungiqaphele, kawuyikungiyekela ngingelacala esonweni sami.
15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
Uba ngimubi, maye kimi! Uba ngilungile, bengingayikuphakamisa ikhanda lami. Ngigcwele ihlazo, ngakho bona inhlupheko yami.
16 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
Ngoba kuyaziphakamisa; uyangizingela njengesilwane; ubuye uzenze okumangalisayo kimi.
17 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
Uyavuselela abafakazi bakho abamelene lami, wandise ulaka lwakho kimi; izinguquko lempi kulami.
18 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
Pho kungani wangikhupha esizalweni? Kungathi ngabe ngaphela, lelihlo lingangibonanga!
19 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
Ngangizakuba njengokungathi kangikho; ngangizathwalwa ngisuswe esizalweni ngisiwe engcwabeni.
20 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
Insuku zami kazinlutshwana yini? Khawula phela, ungiyekele ukuze ngithokoze kancinyane,
21 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
ngingakayi - ngingabuyi- elizweni lomnyama lethunzi lokufa,
22 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
ilizwe lomnyama, njengobumnyama, ithunzi lokufa, elingelahlelo, lokukhanya kunjengobumnyama.
