Höga Visan 6
1 »Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
Kuo ʻalu ki fē ho ʻofaʻanga, ʻa koe ʻoku hoihoifua ʻi he kau fefine kotoa pē? Kuo ʻalu ki fē ʻaia ʻoku ke ʻofa ai? Koeʻuhi ke tau kumi ia mo koe.
2 Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
Kuo ʻalu hifo ʻa hoku ʻofaʻanga ki heʻene ngoue, ki he potu ngoue ʻoe ngaahi kakala, ke ne kai ʻi he ngoue, mo ne toli ʻae ngaahi lile.
3 Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
ʻOku ʻo hoku ʻofaʻanga ʻa au, pea ʻoku ʻoʻoku ʻa hoku ʻofaʻanga: ʻoku ne kai ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi lile.
4 Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
ʻOku ke hoihoifua, ʻa koe ʻoku ou ʻofa ai, ʻo hangē ko Telisa, pea matamatalelei ʻo hangē ko Selūsalema, pea manavahēʻia ʻo hangē ko e matatau mo ʻenau ngaahi fuka.
5 Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
Ke ʻoua naʻa sio mai ho mata kiate au he ʻoku ou vaivai ai: ʻoku tatau ho louʻulu mo e fanga kosi ʻoku fafanga ʻi Kiliati.
6 Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
ʻOku tatau ho kaunifo mo e fanga sipi ʻoku ʻalu hake mei he kaukauʻi, he ʻoku taki ʻuhiua ʻa honau ʻuhiki, pea ʻoku ʻikai ke paʻa ha taha ʻi ai.
7 Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
ʻOku tatau ho manifinifihanga mo e konga pomikanite ʻoku fakalilo ʻaki ho louʻulu.
8 Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
ʻOku ai ʻae tuʻi fefine ʻe toko onongofulu, mo e sinifu ʻe toko valungofulu, mo e kau tāupoʻou taʻefaʻalaua.
9 Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
Ka ʻoku taha pe ʻa ʻeku lupe, ʻa ʻeku haohaoa, ko e taʻahine pe taha ia ʻa ʻene faʻē, pea ko e pele ʻaʻana naʻa ne fanauʻi ia. Naʻe mamata ki ai ʻae ngaahi ʻofefine ʻonau fakaongolelei ia, pea naʻa mo e ngaahi tuʻi fefine mo e sinifu foki kuo nau lea fakamālō ki ai.
10 Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
Ko hai eni ʻoku hā mai ʻo hangē ko e pongipongi, ʻoku fakaʻofoʻofa ʻo hangē ko e māhina, ʻoku ulo ʻo hangē ko e laʻā, pea manavahēʻia ʻo hangē ko e matatau mo ʻenau ngaahi fuka.
11 Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
Ne u ʻalu hifo ki he ngoue natimeki ke u mamata ki he ngaahi fua ʻoe ʻakau ʻi he teleʻa, koeʻuhi ke u ʻilo pe ʻoku tupu lelei ʻae vaine, pea fatakau ʻae ngaahi pomikanite.
12 »Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig.» »Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?»
Pea ʻiloange kuo fakafokifā naʻe puna hoku laumālie, ʻo hangē ha taha kuo heka ki he ngaahi saliote ʻo ʻAminatipa.
Ke ke tafoki mai, tafoki mai, ʻE fefine Sulami; tafoki mai, tafoki mai, ka mau mamata kiate koe. Ko e hā ʻoku mou fie mamata ai ki he fefine Sulami? Ke mau mamata ʻo hangē ko e kau taha ʻae matatau ʻe ua.
