Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
ʻOku monūʻia ʻae haohaoa ʻi he hala, ʻaia ʻoku ʻeveʻeva ʻi he fono ʻa Sihova.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
ʻOku monūʻia ʻakinautolu ʻoku tauhi ʻene ngaahi fakamoʻoni, pea kumi kiate ia ʻaki honau loto kotoa pē.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
ʻOku ʻikai foki tenau fai ha kovi: ʻoku nau ʻaʻeva ʻi hono ngaahi hala.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Kuo ke fekau mai ke mau tauhi maʻu hoʻo ngaahi akonaki.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
ʻOku ʻamusiaange ʻeau kuo fakahinohino ki hoku ngaahi hala, ke fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Pea ʻe ʻikai te u mā, ʻo kau ka tokanga ki hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Te u fakamālō kiate koe ʻi he angatonu ʻoe loto, ʻo kau ka ʻilo hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻoua naʻa ke siʻaki ʻaupito au.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
ʻE fakamaʻa ʻe he tangata talavou hono hala ʻi he hā? ʻI heʻene tokanga ki ai ʻo hangē ko hoʻo folofola.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Kuo u kumi kiate koe ʻaki hoku loto kotoa pē: ʻoua naʻa tuku au ke u hē mei hoʻo ngaahi fekau.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Kuo u fufū hoʻo folofola ʻi hoku loto, koeʻuhi ke ʻoua naʻaku angahala kiate koe.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
ʻE Sihova, ʻoku monūʻia ʻa hoʻo ʻafio: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Kuo u fakahā ʻaki hoku loungutu, ʻae ngaahi fakamaau kotoa pē ʻa ho fofonga.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Naʻaku fiefia ʻi hono ʻalunga ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻo tatau mo e ngaahi koloa kotoa pē.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi akonaki, pea te u tokanga ki ho ngaahi hala.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: ʻe ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo folofola.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Foaki ke lahi ki hoʻo tamaioʻeiki, koeʻuhi ke u moʻui, pea te u tauhi ki hoʻo folofola.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Ke ke fakaʻā hoku mata, koeʻuhi ke u mamata ki he ngaahi meʻa fakaofo ʻi hoʻo fono.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Ko e muli au ʻi māmani: ʻoua naʻa fufū hoʻo ngaahi fekau ʻiate au.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
ʻOku mafesi hoku laumālie koeʻuhi ko ʻene holi ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi he ʻaho kotoa pē.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Kuo ke valokiʻi ʻae laukau, ʻakinautolu ʻoku malaʻia, ʻaia kuo hē mei hoʻo ngaahi fekau.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
ʻAve ʻiate au ʻae taukaea mo e manukia; he kuo u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Naʻe nofo foki ʻae ngaahi ʻeiki ʻo lauʻikoviʻi au: ka naʻe fakalauloto ʻa hoʻo tamaioʻeiki ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni foki ko hoku fiefiaʻanga ia, mo hoku ngaahi akonakiʻi.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
ʻOku pikitai ʻa hoku laumālie ki he efu: ke ke fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Kuo u fakahā hoku ngaahi hala, pea naʻa ke ongoʻi au: ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Ngaohi au ke u ʻilo ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi akonaki: pea te u lea ki hoʻo ngaahi ngāue fakaofo.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Kuo vai ʻa hoku laumālie koeʻuhi ko e ongosia: fakamālohiʻi au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Ke ke hiki ʻiate au ʻae hala ʻoe loi, pea ke tuku mai hoʻo fono kiate au ʻi he ʻofa.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Kuo u fili ʻae hala ʻoe moʻoni: pea kuo u fokotuʻu hoʻo ngaahi fakamaau ʻi hoku ʻao.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Kuo u pikitai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni; ʻE Sihova, ʻoua naʻa ke fakamaaʻi au.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Te u lele ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau, ʻoka ke ka fakaʻataʻatā hoku loto.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
ʻE Sihova, ke ke ako kiate au ʻae hala ʻo hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; pea te u fai ki ai ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Foaki mai kiate au ʻae faʻa ʻilo, pea te u fai ki hoʻo fono; ʻio, te u tokanga ki ai ʻaki hoku loto kotoa pē.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Ngaohi au ke u ʻalu ʻi he hala ʻo hoʻo ngaahi fekau; he ʻoku ou fiefia ai.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Fakatokangaʻi hoku loto ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kae ʻikai ki he manumanu.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Taʻofi hoku mata mei he vakai ki he meʻa vaʻinga; pea ke fakaakeake au ʻi ho hala.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Fakamoʻoni hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia ʻoku fakaʻapaʻapa kiate koe.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Taʻofi atu hoku manukia ʻaia ʻoku ou manavahē ai: he ʻoku lelei hoʻo ngaahi fakamaau.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Vakai, ʻoku ou holi ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au ʻi ho māʻoniʻoni.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
ʻE Sihova, tuku ke hoko foki hoʻo ngaahi ʻaloʻofa kiate au, ʻio, ko hoʻo fakamoʻui, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Pehē te u maʻu ha meʻa ke tali ʻaki kiate ia ʻoku manukiʻi au: he ʻoku ou falala ki hoʻo folofola.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Pea ʻoua naʻa toʻo ʻaupito ʻae folofola ʻoe moʻoni mei hoku ngutu; he kuo u ʻamanaki lelei ki hoʻo ngaahi fakamaau.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Pea te u fai maʻuaipē ki hoʻo fono ʻo lauikuonga pea taʻengata.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Pea te u ʻeveʻeva ʻi he tauʻatāina: he ʻoku ou kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Te u lea foki ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni ʻi he ʻao ʻoe ngaahi tuʻi, pea ʻe ʻikai te u mā ai.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Pea te u fakafiefiaʻi au ʻi hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Te u hiki hake foki hoku nima ki hoʻo ngaahi fekau, ʻaia kuo u ʻofa ki ai pea te u fakalaulauloto ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Manatuʻi ʻae folofola ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻaia kuo ke fakaʻamanakiʻi au ki ai.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Ko hoku fiemālieʻanga eni ʻi heʻeku mamahi: he ko hoʻo folofola kuo ne fakamoʻui au.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Kuo manuki lahi kiate au ʻae laukau: ka naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo fono.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
ʻE Sihova, naʻaku manatu ki hoʻo ngaahi fakamaau ʻi muʻa; pea u fakafiemālieʻi au.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Kuo pukea au ʻe he ilifia koeʻuhi ko e angahala kuo nau siʻaki hoʻo fono.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni ko ʻeku hiva ia ʻi he fale ʻo ʻeku ʻāunofo.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
ʻE Sihova, kuo u manatu ki ho huafa ʻi he pō, pea u fai ki hoʻo fono.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Naʻaku maʻu eni, ko e meʻa ʻi heʻeku fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
ʻE Sihova, ko hoku ʻinasi ʻa koe: naʻaku pehē te u fai ki hoʻo ngaahi folofola.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Naʻaku kole ki hoʻo ʻofa ʻaki hoku loto kotoa pē: ke ke ʻaloʻofa mai kiate au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Naʻaku fifili ki hoku ngaahi ʻaluʻanga, pea u fakaafe hoku vaʻe ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Ne u fakatoʻotoʻo, pea ʻikai tuai, ʻeku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Kuo kaihaʻasia au ʻe he ngaahi kaihaʻakau ʻoe kau angahala: ka naʻe ʻikai ngalo ʻiate au ʻa hoʻo fono.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Te u tuʻu hake ʻi he tuʻuapō mālie ke fakafetaʻi kiate koe, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
ʻOku ou kaumeʻa mo kinautolu kotoa pē ʻoku manavahē kiate koe, mo kinautolu ʻoku fai ki hoʻo ngaahi fekau.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
ʻE Sihova, ʻoku fonu ʻa māmani ʻi hoʻo ʻaloʻofa: ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
ʻE Sihova, kuo ke fie fai lelei ki hoʻo tamaioʻeiki, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Ke ke ako kiate au ʻae fakamaau lelei mo e faʻa ʻilo: he ʻoku ou tui ki hoʻo ngaahi fekau.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
ʻI he teʻeki ai te u mahaki naʻaku hē: ka ko eni kuo u fai ki hoʻo folofola.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
ʻOku ke angalelei, pea ʻoku ke fai lelei; ke ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Kuo fakatupu ʻe he fielahi ʻae loi kiate au: ka te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki ʻaki hoku loto kotoa pē.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
ʻOku tatau honau loto mo e ngako, ka ʻoku ou fiefia ʻi hoʻo fono.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Kuo ʻaonga kiate au ʻa hoku mahaki; koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
ʻOku lelei lahi kiate au ʻae fono ʻaho fofonga ʻi he ngaahi afe ʻoe kuonga koula mo e siliva.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Ko ho nima naʻa ne ngaohi au mo fakatonutonu: foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻiloʻi hoʻo ngaahi fekau.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Ko kinautolu ʻoku manavahē kiate koe tenau fiefia ʻoka nau ka mamata kiate au; koeʻuhi naʻaku ʻamanaki ki hoʻo folofola.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
ʻE Sihova, ʻoku ou ʻilo ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau, pea ʻi he angatonu kuo ke fakamamahiʻi au.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
ʻOku ou kole kiate koe, tuku ke fakafiemālieʻi au ʻe hoʻo ʻaloʻofa, ʻo hangē ko hoʻo folofola ki hoʻo tamaioʻeiki.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Tuku ke hoko kiate au hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, koeʻuhi ke u moʻui ai: he ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Tuku ke mā ʻae fielahi; he naʻa Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Tuku ke tafoki mai kiate au ʻakinautolu ʻoku manavahē kiate koe, pea mo kinautolu kuo nau ʻiloʻi hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Tuku ke haohaoa hoku loto ʻi hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni; koeʻuhi ke ʻoua naʻaku mā ai.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
ʻOku pongia hoku laumālie ʻi he fiemaʻu hoʻo fakamoʻui: ka ʻoku ou ʻamanaki ki hoʻo folofola.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo folofola, ʻoku ou pehē, “Te ke fakafiemālieʻi au ʻafē?”
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
He kuo u hoko ʻo tatau mo e hina ʻi he ʻohuafi; ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
ʻOku fiha ʻae ngaahi ʻaho ʻo hoʻo tamaioʻeiki? Te ke fakamaau ʻafē ʻakinautolu ʻoku fakatangaʻi au?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Kuo keli ʻe he fielahi ʻae ngaahi luo kiate au ʻaia ʻoku ʻikai tatau mo hoʻo fono.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
ʻOku tuʻumaʻu hoʻo ngaahi fekau kotoa pē: ʻoku taʻetotonu ʻenau fakatangaʻi au; ke ke tokoniʻi au,
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Naʻa nau meimei fakaʻauha au ʻi māmani ka naʻe ʻikai te u siʻaki hoʻo ngaahi akonaki.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa; ko ia te u tauhi ai ʻae fakamoʻoni ʻa ho fofonga.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
ʻE Sihova, ʻoku tuʻumaʻu hoʻo folofola ʻi he langi ʻo lauikuonga.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
ʻOku aʻu atu hoʻo moʻoni ki he ngaahi toʻutangata kotoa pē: kuo ke fokotuʻu ʻa māmani, pea ʻoku tuʻumaʻu ia.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
ʻOku nau tolonga he ʻaho ni ʻo hangē ko hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko hoʻo kau tamaioʻeiki ʻae meʻa kotoa pē.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Ka ne ʻikai ko hoku fiefiaʻanga ʻa hoʻo fono, pehē, ne u mate ʻi hoku mahaki.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
ʻE ʻikai siʻi ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki ʻo lauikuonga: he ko ia kuo ke fakamoʻui ai au.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
ʻOku ʻaʻau au, ke ke fakamoʻui au he kuo u kumi ki hoʻo ngaahi akonaki.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Kuo tatali ʻae angahala kiate au ke tāmateʻi au: ka te u fifili ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Kuo u mamata ki hono ngataʻanga ʻoe haohaoa kotoa pē: ka ʻoku laulahi ʻaupito ʻa hoʻo fekau.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
ʻOku ou ʻofa lahi ki hoʻo fono: ʻoku ou fakalaulauloto ki ai ʻi he ʻaho kotoa pē.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Kuo ke ngaohi au ʻi hoʻo ngaahi fekau ke u poto hake ʻi hoku ngaahi fili: he ʻoku ʻiate au maʻuaipē ia.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
ʻOku ou poto lahi hake ʻi heʻeku kau akonaki kotoa pē: he ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku fakakaukauʻanga ia.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
ʻOku ou ʻilo lahi hake ʻi he kau mātuʻa, koeʻuhi ʻoku ou tauhi hoʻo ngaahi akonaki.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Naʻaku taʻofi hoku vaʻe mei he hala kovi kotoa pē, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo folofola.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Naʻe ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamaau: he kuo ke akonakiʻi au.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
ʻOku huʻamelie lahi hoʻo ngaahi folofola ki hoku ifo! ʻIo, ʻoku melie lahi ʻi he hone ki hoku ngutu!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
ʻOku ou maʻu ʻae poto ʻi hoʻo ngaahi akonaki: ko ia ʻoku ou fehiʻa ai ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Ko hoʻo folofola ko e tūhulu ia ki hoku vaʻe, mo e maama ki hoku hala.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Kuo u fuakava, pea te u fai ki ai, ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
ʻOku lahi ʻaupito hoku mahaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo folofola.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke maʻu ʻae ngaahi feilaulau loto lelei ʻa hoku ngutu, pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi fakamaau.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
ʻOku ʻi hoku nima maʻuaipē ʻa ʻeku moʻui: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Kuo ʻai ʻe he angahala ʻae tauhele kiate au: ka naʻe ʻikai te u hē mei hoʻo ngaahi akonaki.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Kuo u maʻu ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni ko hoku tofiʻa ʻo lauikuonga: he ko e fiefiaʻanga ia ʻo hoku loto.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Kuo u fakatokangaʻi hoku loto ke fai maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni, ʻo aʻu ki he ngataʻanga.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
ʻOku ou fehiʻa ki he ngaahi mahalo kovi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Ko koe ko hoku toitoiʻanga, mo hoku fakaū; ʻoku ou ʻamanaki lelei ʻi hoʻo folofola.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
ʻAlu ʻiate au, ʻakimoutolu ʻoku fai kovi: he te u fai ki he ngaahi fekau ʻa hoku ʻOtua.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Poupou hake au ʻo hangē ko hoʻo folofola, koeʻuhi ke u moʻui ai. Pea ʻoua naʻa tuku au ke u mā ʻi heʻeku ʻamanaki.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Ke ke poupou hake au, pea te u hao ai: pea te u tokanga maʻuaipē ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Kuo ke malaki hifo ʻakinautolu kotoa pē ʻoku hē mei hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni: he ko ʻenau kākā ko e loi ia.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
ʻOku ke siʻaki ʻae kau angahala kotoa pē ʻo māmani ʻo hangē ko e ʻotoʻota: ko ia ʻoku ou ʻofa ai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
ʻOku tetetete hoku kakano ko e meʻa ʻi heʻeku manavahē kiate koe; pea ʻoku ou manavahē ki hoʻo ngaahi fakamaau.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Kuo u fai ʻae fakamaau mo e angatonu: ʻoua naʻa tukuange au ki he kau fakamālohi kiate au.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Ke ke hoko ko e ungakiʻi ki hoʻo tamaioʻeiki ke u lelei ai; ʻoua naʻa tuku ke taʻomia au ʻe he fielahi.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
ʻOku vaivai hoku mata koeʻuhi ko hoʻo fakamoʻui, pea mo e folofola ʻo hoʻo māʻoniʻoni.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Fai ki hoʻo tamaioʻeiki ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa, pea ke ako kiate au ʻa hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Ko hoʻo tamaioʻeiki au; foaki mai ʻae poto, koeʻuhi ke u ʻilo ai hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
ʻE Sihova, kuo hoko ʻae kuonga ke ke ngāue ai: he kuo nau fakataʻeʻaongaʻi hoʻo fono.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Ko ia ʻoku ou ʻofa lahi hake ki hoʻo ngaahi fekau ʻi he koula; ʻio, ʻi he koula lelei.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Ko ia ʻoku ou pehē ʻoku totonu hoʻo ngaahi akonaki kotoa pē; pea ʻoku ou fehiʻa ki he hala kotoa pē ʻoe loi.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
ʻOku fakamanavahē hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ko ia ʻoku fai ki ai ʻa hoku laumālie.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Ko e hū loto ʻa hoʻo ngaahi folofola ʻoku foaki ai ʻae maama; ʻoku ʻomi ʻe ia ʻae poto ki he taʻekākā.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Ne u mafaʻa hoku ngutu, pea u holi he ʻoku ou feinga ki hoʻo ngaahi fekau.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Ke ke ʻafio mai kiate au, mo ke ʻaloʻofa kiate au, ʻo hangē ko hoʻo faʻa fai kiate kinautolu ʻoku ʻofa ki ho huafa.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Tuʻutuʻuni ʻeku ngaahi laka ʻi hoʻo folofola: pea ʻoua naʻa tuku ke pule kiate au ha hia ʻe taha.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Fakamoʻui au mei he fakamālohi ʻae tangata: pea te u fai ki hoʻo ngaahi akonaki.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Tuku ke ulo mai ho fofonga ki hoʻo tamaioʻeiki; pea ke ako kiate au hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
ʻOku tafe hifo ʻae ngaahi vaitafe ʻi hoku mata, koeʻuhi ʻoku ʻikai tenau tokanga ki hoʻo fono.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
ʻE Sihova, ʻoku ke angatonu, pea ʻoku totonu hoʻo ngaahi fakamaau.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
ʻOku māʻoniʻoni pea ʻoku tuʻumaʻu ʻaupito hoʻo ngaahi fakamoʻoni, ʻaia kuo ke fekau mai.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Kuo u ʻosiʻosiloto ʻi heʻeku fai feinga, koeʻuhi kuo ngalo ʻi hoku ngaahi fili hoʻo ngaahi folofola.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
ʻOku haohaoa ʻaupito hoʻo folofola: ko ia ʻoku ʻofa ki ai ʻa hoʻo tamaioʻeiki.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
ʻOku ou siʻi au mo manukia: ka ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi akonaki.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Ko hoʻo māʻoniʻoni ko e māʻoniʻoni taʻengata, pea ko hoʻo fono ko e moʻoni ia.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Kuo pukea au ʻe he mamahi mo e feinga: ka ko hoʻo ngaahi fekau ko hoku fiefiaʻanga ia.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
ʻOku taʻengata ʻae māʻoniʻoni ʻo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: ke ke foaki mai ʻae poto, pea te u moʻui ai.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Naʻaku tangi ʻaki hoku loto kotoa; ke ke ongoʻi au, ʻE Sihova: te u fai ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Ne u tangi kiate koe; fakamoʻui au, koeʻuhi ke u fai ki hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Naʻaku muʻomuʻa ʻi he maʻa ʻae ʻaho, pea u tangi: ne u ʻamanaki ʻi hoʻo folofola.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
ʻOku muʻomuʻa ʻa hoku mata ki he ngaahi leʻo ʻoe pō, koeʻuhi ke u fakakaukau ki hoʻo folofola.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Ke ke fanongo ki hoku leʻo ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa: ʻE Sihova, fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo fakamaau.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
ʻOku ʻunuʻunu mai ʻakinautolu ʻoku nau angimui ki he kovi: ʻoku nau mamaʻo mei hoʻo fono.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
ʻOku ke ofi mai, ʻE Sihova; pea ʻoku moʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamoʻoni, kuo fuoloa ʻeku ʻilo kuo ke fakamaau ia ʻo lauikuonga.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Ke ke tokanga ki hoku mahaki, pea ke fakamoʻui au: he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo fono.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Ke ke fakamatala ʻeku meʻa, mo fakahaofi au: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
ʻOku mamaʻo ʻae fakamoʻui mei he angahala: he ʻoku ʻikai tenau kumi ki hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
ʻOku lahi hoʻo ngaahi ʻaloʻofa ongongofua, ʻE Sihova: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo ngaahi fakamaau.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
ʻOku tokolahi hoku kau fakatanga mo hoku ngaahi fili; ka ʻoku ʻikai te u afe mei hoʻo ngaahi fakamoʻoni.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Naʻaku mamata ki he kau talangataʻa, pea u mamahi ai; koeʻuhi naʻe ʻikai tenau fai ki hoʻo folofola.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Ke ke ʻafio ki hono anga ʻo ʻeku ʻofa ki hoʻo ngaahi akonaki: fakamoʻui au, ʻE Sihova, ʻo hangē ko hoʻo ʻaloʻofa.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
ʻOku moʻoni hoʻo folofola mei hono kamataʻanga: pea ʻoku tolonga ʻo taʻengata hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni kotoa pē.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Kuo fakatanga au taʻehanoʻuhinga ʻe he ngaahi ʻeiki: ka ʻoku fakaʻapaʻapa ʻa hoku loto ki hoʻo folofola.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
ʻOku ou fiefia ʻi hoʻo folofola, ʻo hangē ko e taha ʻoku ne ʻilo ʻae koloa lahi.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
ʻOku ou fehiʻa mo fākaliliʻa ki he loi: ka ʻoku ou ʻofa ki hoʻo fono.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
ʻOku ou fakamālō kiate koe ʻo liunga fitu ʻi he ʻaho, koeʻuhi ko hoʻo ngaahi fakamaau māʻoniʻoni.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
ʻOku maʻu ʻae fiemālie lahi ʻekinautolu ʻoku ʻofa ki hoʻo fono: pea ʻe ʻikai tūkia ʻakinautolu ʻi ha meʻa.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
ʻE Sihova, kuo u ʻamanaki ki hoʻo fakamoʻui, pea kuo u fai ki hoʻo ngaahi fekau.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Kuo tauhi ʻe hoku laumālie ʻa hoʻo ngaahi fakamoʻoni; pea ʻoku ou ʻofa lahi ʻaupito ki ai.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Kuo u fai ki hoʻo ngaahi akonaki mo hoʻo ngaahi fakamoʻoni: he ʻoku ʻi ho ʻao hoku ngaahi ʻaluʻanga kotoa pē.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
ʻE Sihova, tuku ke aʻu atu ʻeku tangi ʻo ofi kiate koe: ke ke foaki mai ʻae poto ʻo hangē ko hoʻo folofola.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Tuku ke aʻu atu ʻeku lotu tāumaʻu ki ho ʻao: fakamoʻui au ʻo hangē ko hoʻo folofola.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
ʻE huaʻaki ʻe hoku loungutu ʻae fakamālō, ʻoka ke ka ako hoʻo ngaahi tuʻutuʻuni kiate au.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
ʻE lea ʻaki ʻe hoku ʻelelo hoʻo folofola: he ʻoku māʻoniʻoni hoʻo ngaahi fekau kotoa pē.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Ke tokoni au ʻe ho nima; he kuo u fili hoʻo ngaahi akonaki.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
ʻE Sihova, ʻoku ou holi ki hoʻo fakamoʻui; pea ko hoʻo fono ko hoku fiefiaʻanga ia.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Tuku ke moʻui ʻa hoku laumālie, pea ʻe fakamālō ia kiate koe; pea ke tokoni au ʻe hoʻo ngaahi fakamaau.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
Naʻaku hē ʻo hangē ko e sipi kuo mole; ke ke kumi hoʻo tamaioʻeiki; he ʻoku ʻikai ngalo ʻiate au hoʻo ngaahi fekau.
