< Lukas 22 >

1 Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
О А Той им рече: Ето, като влезте в града, ще ви срещне човек, който носи стомна с вода; идете подир него в къщата, в която влезе,
2 Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
И главните свещеници и книжниците обмисляха как да Го умъртвят; защото се бояха от людете.
3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
Тогава влезе Сатаната в Юда, наречен Искариот, който беше от числото на дванадесетте;
4 Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
и той отиде и се сговори с главните свещеници и началниците на стражата, как да им Го предаде.
5 Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
И те се зарадваха, и се обещаха да му дадат пари.
6 Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
И той се съгласи, и търсеше сгоден случай да Го предаде, когато би отсъствувало множеството.
7 Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
И настана денят на безквасните хлябове, когато трябваше да жертвуват пасхата.
8 Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»
И прати Исус Петра и Иоана, и рече: Идете и ни пригответе, за да ядем пасхата.
9 De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»
А те Му казаха: Где искаш да приготвим?
10 Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
А той им рече: Ето, като влезете в града, ще ви срещне човек, който носи стомна с вода; идете подир него в къщата, в която влезе,
11 Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
и речете на стопанина на къщата: Учителят ти казва: Где е приемната стая, в която ще ям пасхата с учениците Си?
12 Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»
И той ще ви посочи голяма горна стая, постлана; там пригответе.
13 Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
И като отидоха, намериха както им беше казал; и приготвиха пасхата.
14 Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
И като дойде часът, Той седна на трапезата, и апостолите с Него.
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
И рече им: Твърде много съм желал да ям тази пасха с вас преди да страдам;
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
защото ви казвам, че няма вече да я ям докле се не изпълни в Божието царство.
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
И като прие чаша, благодари и рече: Вземете това и разделете го помежду си;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»
защото ви казвам, че няма вече да пия от плода на лозата, докато не дойде Божието царство.
19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
И взе хляб, и, като благодари, разчупи го, даде им, и рече: Това е Моето тяло, което за вас се дава; това правете за Мое възпоменание.
20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
Така взе и чашата подир вечерята, и рече: Тази чаша е новият завет в Моята кръв, която за вас се пролива.
21 Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
Но, ето, ръката на този, който Ме предава, е с Мене на трапезата.
22 Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»
Защото Човешкият Син наистина отива, според както е било определено; но горко на този човек, чрез когото се предава!
23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
И те почнаха да се питат помежду си, кой ли от тях ще е този, който ще стори това.
24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
Стана още и препирня помежду им, кой от тях се счита за по-голям.
25 Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
А Той им рече: Царете на народите господаруват над тях, и тия, които ги владеят се наричат благодетели.
26 Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
Но вие недейте така; а по-големият между вас нека стане като по-младият, и който началствува - като онзи, който слугува.
27 Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
Защото кой е по-голям, този, който седи на трапезата ли, или онзи, който слугува? Не е ли този, който седи на трапезата? Но Аз съм всред вас, като онзи, който слугува.
28 Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
А вие сте ония, които устояхте с Мене в Моите изпитни.
29 och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
Затова, както Моят Отец завещава царство на Мене, а Аз завещавам на вас,
30 så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
да ядете и да пиете на трапезата Ми в Моето царство; и ще седнете на престола да съдите дванадесетте Израилеви племена.
31 Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
[И Рече Господ]: Симоне, Симоне, ето, Сатана ви изиска всички, за да ви пресее като жито;
32 men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»
но Аз се молих за тебе, да не отслабне твоята вяра; и ти, когато се обърнеш, утвърди братята си.
33 Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»
Петър Му рече: Господи, готов съм да отида с Тебе и в тъмница и на смърт.
34 Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»
А Той рече: Казвам ти, Петре, петелът няма да пее днес, докато не си се отрекъл три пъти, че Ме не познаваш.
35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
И рече им: Когато ви пратих без кесия, без торба и без обуща, останахте ли лишени от нещо? А те казаха: От нищо.
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
И рече им: Но сега, който има кесия, нека я вземе, така и торба; и който няма кесия нека продаде дрехата си и нека си купи нож;
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»
защото ви казвам, че трябва да се изпълни в Мене и това писание: "И към беззаконници биде причислен", защото писаното за Мене наближава към своето изпълнение.
38 Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»
И те рекоха: Господи, ето тук има два ножа. А Той им рече: Доволно е.
39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
И излезе да отиде по обичая Си на Елеонския хълм; подир Него отидоха и учениците.
40 Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
И като се намери на мястото, рече им: Молете се да не паднете в изкушение.
41 Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
И Той се отдели от тях колкото един хвърлей камък, и като коленичи, молеше се, думайки:
42 och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»
Отче, ако щеш, отмини Ме с тази чаша; обаче, не Моята воля, но Твоята да бъде.
43 Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
И яви Му се ангел от небето и Го укрепяваше.
44 Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
И като беше на мъка, молеше се по-усърдно; и потта Му стана като големи капки кръв, които капеха на земята.
45 När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
И като стана от молитвата, дойде при учениците и ги намери заспали от скръб; и рече им:
46 Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»
Защо спите? Станете и молете се, за да не паднете в изкушение.
47 Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
Докато още говореше, ето едно множество; и този, който се наричаше Юда, един от дванадесетте, вървеше пред тях; и приближи се до Исуса, за да Го целуне.
48 Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»
А Исус му рече: Юдо, с целувка ли предаваш Човешкия Син?
49 Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»
И тия, които бяха около Исуса, като видяха какво щеше да стане, рекоха: Господи, да ударим ли с нож?
50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
И един от тях удари слугата на първосвещеника и му отсече дясното ухо,
51 Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.
а Исус проговори, казвайки: Оставете до тука; и допря се до ухото му и го изцели.
52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
А на дошлите против Него главни свещеници, началници на храмовата стража и на старейшините Исус рече: Като срещу разбойник ли сте излезли с ножове и сопи?
53 Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»
когато бях всеки ден с вас в храма, не простряхте ръце против Мене. Но сега е вашият час и на властта на тъмнината.
54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
И като Го хванаха, заведоха Го, и въведоха Го в къщата на първосвещеника. А Петър вървеше подире издалеч.
55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
И когато бяха наклали огън насред двора и бяха насядали около него, то и Петър седна между тях.
56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.
И една слугиня, като го видя седнал до пламъка, вгледа се в него и рече: И тоя беше с Него.
57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»
А той се отрече, казвайки: Жено, не Го познавам.
58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»
След малко друг го видя и рече: И ти си от тях. Но Петър рече: Човече, не съм.
59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»
И като се мина около един час, друг някой настоятелно казваше: Наистина и той беше с Него, защото е галилеянин.
60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
А Петър рече: Човече, не зная що казваш. И начаса, докато още говореше, един петел изпя.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
И Господ се обърна та погледна Петра. И Петър си спомни думата на Господа, как му беше казал: Преди да пропее петела днес, ти три пъти ще се отречеш от Мене.
62 Och han gick ut och grät bitterligen.
И излезе вън, та плака горко.
63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
И мъжете, които държаха Исуса, ругаеха Го и Го биеха,
64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»
и като Го закриваха [удряха Го по лицето и] питаха Го, казвайки: Познай кой Те удари.
65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
И много други хули изговориха против Него.
66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
И като се разсъмна, събраха се народните старейшини, главни свещеници и книжници, и Го заведоха в синедриона си и Му рекоха:
67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.
Ако си Ти Христос, кажи ни. А Той рече: Ако ви кажа, няма да повярвате;
68 Och om jag frågar, så svaren I icke.
и ако ви задам въпрос, не ще отговорите.
69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»
Но отсега нататък Човешкият Син ще седи отдясно на Божията сила.
70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»
И те всички казаха: Тогава Божият Син ли си Ти? А Той им рече: Вие право казвате, защото Съм.
71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»
А те рекоха: Каква нужда имаме вече от свидетелство? Защото сами ние чухме от устата Му.

< Lukas 22 >