Lukas 15
1 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
Then drew near to him the publicans and sinners to hear him.
2 Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.»
And the Sophree and Pharishee murmured, and said, This (man) receiveth sinners, and eateth with them.
3 Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
And Jeshu spake to them this parable:
4 »Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
What man of you, who hath a hundred sheep, if he shall lose one from them, does not leave the ninety and nine in the wilderness, and, going, seeketh that which was lost until he shall have found it?
5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
And when he hath found it, he rejoiceth and carrieth it upon his shoulders.
6 Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
And, coming to his house, he calleth his friends and his neighbours, and saith to them, Rejoice with me; for I have found the sheep which was lost.
7 Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
I say to you, that thus shall there be joy in heaven over one sinner who repenteth, more than over the ninety and nine just ones who have no need of repentance.
8 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
Or, who is the woman that hath ten zuzis, and shall lose one of them, (and) does not light a lamp and sweep the house, and seek it diligently, until she shall have found it?
9 Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
And when she hath found it, she calleth her friends and her neighbours, and saith to them, Rejoice with me; for I have found my zuzi that I had lost.
10 Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
I say to you, that so shall there be joy before the angels of God over one sinner that repenteth.
11 Ytterligare sade han: »En man hade två söner.
AND Jeshu said to them again, A certain man had two sons;
12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
and his minor son said to him, My father, give to me my division of the goods of thy house. And he divided to them his substance.
13 Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
And after a few days the minor son gathered together his all whatsoever, and went into a distant country, and there dispersed his substance in living profusely.
14 Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
And when every thing he had was finished, there was a great famine in that country; and he began to want.
15 Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
And he went and joined himself to one of the sons of the city of that place; and he sent him into the field to tend the swine.
16 Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
And he had a desire to fill his belly with those karubs which the swine did eat; and no man gave to him.
17 Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
And when he came to himself, he said, How many hirelings are there now in my father's house, who have abundance of bread, and I here with hunger am perishing!
18 Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
I will arise, go to my father, and say to him, My father, I have sinned against heaven and before thee,
19 jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
and am no more worthy thy son to be called: make me as one of thy hirelings.
20 Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
And he arose, (and) went to his father. And while he was (yet) afar, his father saw him, and had compassion upon him, and ran, fell upon his neck, and kissed him.
21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
And his son said to him, My father, I have sinned against heaven and before thee, and am not worthy thy son to be called.
22 Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
But his father said to his servants, Bring forth the first robe to clothe him, and put a ring upon his hand, and let him be, shod with sandals,
23 Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
and bring, kill the calf that is fat, and let us eat and be glad;
24 Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
for this my son was dead, and he is alive; he was lost, and is found. And they began to rejoice.
25 Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
But he, the elder son, was in the field; and as he came and drew near to the house, he heard the voice of music;
26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
and he called one of the youths, and asked him what this was.
27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
He said to him, Thy brother hath come, and thy father hath killed the calf that was fat, because he hath received him well.
28 Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
And he was angry, and would not go in. And his father came forth and besought him.
29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
But he said to his father, Behold, how many years have I wrought thee service, and never have I transgressed thy commandment: yet never hast thou given me a kid, that I might feast with my friends.
30 Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
But this thy son, when he hath wasted thy substance with harlots, and hath come, thou hast killed for him the fatted calf.
31 Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
His father saith to him, My son, thou in all time art with me, and every thing that I have is thine.
32 Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»
But to rejoice it behoves us, and to be glad, because this thy brother was dead, and is alive; and was lost, and is found.
