Lukas 14
1 När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,
When he went into the house of one of the rulers of the Pharisees [Separated] on a Sabbath ·To cease· to eat bread, they were watching him.
2 att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
Behold, a certain man who had dropsy was in front of him.
3 Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»
Yeshua [Salvation], answering, spoke to the lawyers and Pharisees [Separated], saying, “Does the Torah ·Teaching· allow healing on the Sabbath ·To cease· or not?”
4 Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.
But they were silent. He took him, and healed him, and let him go.
5 Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»
He answered them, “Which of you, if your son or an ox fell into a well, wouldn’t immediately pull him out on a Sabbath ·To cease· day?”
6 Och de förmådde icke svara något härpå.
They couldn’t answer him regarding these things.
7 Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:
He spoke a parable to those who were invited, when he noticed how they chose the best seats, and said to them,
8 »När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,
“When you are invited by anyone to a marriage feast, don’t sit in the best seat, since perhaps someone more honorable than you might be invited by him,
9 och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.
and he who invited both of you would come and tell you, ‘Make room for this person.’ Then you would begin, with shame, to take the lowest place.
10 Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.
But when you are invited, go and sit in the lowest place, so that when he who invited you comes, he may tell you, ‘Friend, move up higher.’ Then you will be honored in the presence of all who sit at the table with you.
11 Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
For everyone who exalts himself will be humbled, and whoever humbles himself will be exalted.”
12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.
He also said to the one who had invited him, “When you make a dinner or a supper, don’t call your friends, nor your brothers, nor your kinsmen, nor rich neighbors, or perhaps they might also teshuvah ·completely return· the favor, and pay you back.
13 Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.
But when you make a feast, ask the poor, the maimed, the lame, or the blind;
14 Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»
and you will be blessed, because they don’t have the resources to repay you. For you will be repaid in the resurrection of the upright.”
15 Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»
When one of those who sat at the table with him heard these things, he said to him, “Blessed is he who will feast in God’s Kingdom!”
16 Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.
But he said to him, “A certain man made a great supper, and he invited many people.
17 Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'
He sent out his servant at supper time to tell those who were invited, ‘Come, for everything is ready now.’
18 Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
They all as one began to make excuses. “The first said to him, ‘I have bought a field, and I must go and see it. Please have me excused.’
19 En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'
“Another said, ‘I have bought five yoke of oxen, and I must go try them out. Please have me excused.’
20 Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'
“Another said, ‘I have married a wife, and therefore I can’t come.’
21 Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'
“That servant came, and told his lord these things. Then the master of the house, being angry, said to his servant, ‘Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in the poor, maimed, blind, and lame.’
22 Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'
“The servant said, ‘Lord, it is done as you commanded, and there is still room.’
23 Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.
“The lord said to the servant, ‘Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.
24 Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»
For I tell you that none of those men who were invited will taste of my supper.’”
25 Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:
Now great multitudes were going with him. He turned and said to them,
26 »Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.
“If anyone comes to me, and does not disregard his own father, mother, wife, children, brothers, and sisters, yes, and his own life also, he can’t be my disciple.
27 Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.
Whoever does not bear his own execution-stake, and come after me, can’t be my disciple.
28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?
For which of you, desiring to build a tower, does not first sit down and count the cost, to see if he has enough to complete it?
29 Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
Or perhaps, when he has laid a foundation, and is not able to finish, everyone who sees begins to mock him,
30 och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'
saying, ‘This man began to build, and was not able to finish.’
31 Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?
Or what king, as he goes to encounter another king in war, will not sit down first and consider whether he is able with ten thousand to meet him who comes against him with twenty thousand?
32 Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
Or else, while the other is yet a great way off, he sends an envoy, and asks for conditions of peace.
33 Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --
So therefore whoever of you who does not renounce all that he has, he can’t be my disciple.
34 Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?
Salt is good, but if the salt becomes flat and tasteless, with what do you season it?
35 Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»
It is fit neither for the soil nor for the manure pile. It is thrown out. He who has ears to hear, let him sh'ma ·hear obey·.”
