Lukas 7
1 När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.
After he had finished speaking in the hearing of the people, he entered into Capernaum [Village-Comfort, Village-Compassion].
2 Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
A certain centurion’s servant, who was dear to him, was sick and at the point of death.
3 Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
When he heard about Yeshua [Salvation], he sent to him elders of the Jews [Praisers], asking him to come and save his servant.
4 När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: »Han är värd att du gör honom detta,
When they came to Yeshua [Salvation], they begged him earnestly, saying, “He is worthy for you to do this for him,
5 ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss.»
for he has agapao ·total devotion love· towards our nation, and he built our synagogue for us.”
6 Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.
Yeshua [Salvation] went with them. When he was now not far from the house, the centurion sent friends to him, saying to him, “Lord, don’t trouble yourself, for I am not worthy for you to come under my roof.
7 Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
Therefore I didn’t even think myself worthy to come to you; but say the word, and my servant will be healed.
8 Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
For I also am a man placed under authority, having under myself soldiers. I tell this one, ‘Go!’ and he goes; and to another, ‘Come!’ and he comes; and to my servant, ‘Do this,’ and he does it.”
9 När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»
When Yeshua [Salvation] heard these things, he marveled at him, and turned and said to the multitude who followed him, “I tell you, I have not found such great trusting faith, no, not in Israel [God prevails].”
10 Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.
Those who were sent, teshuvah ·completely returning· to the house, found that the servant who had been sick was well.
11 Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
Soon afterwards, he went to a city called Nain. Many of his disciples, along with a great multitude, went with him.
12 Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.
Now when he came near to the gate of the city, behold, one who was dead was carried out, the only son of his mother, and she was a widow. Many people of the city were with her.
13 När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: »Gråt icke.»
When the Lord saw her, he had compassion on her, and said to her, “Don’t cry.”
14 Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»
He came near and touched the coffin, and the bearers stood still. He said, “Young man, I tell you, arise!”
15 Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.
He who was dead sat up, and began to speak. And he gave him to his mother.
16 Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt folk.»
Fear took hold of all, and they glorified God, saying, “A great prophet has arisen among us!” and, “God has visited his people!”
17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
This report went out concerning him in the whole of Judea [Praise], and in all the surrounding region.
18 Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
The disciples of John [Yah is gracious] told him about all these things.
19 Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?»
John [Yah is gracious], calling to himself two of his disciples, sent them to Yeshua [Salvation], saying, “Are you the one who is coming, or should we look for another?”
20 När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'»
When the men had come to him, they said, “John [Yah is gracious] the Immerser has sent us to you, saying, ‘Are you he who comes, or should we look for another?’”
21 Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn.
In that hour he cured many of diseases and plagues and evil spirits; and to many who were blind he gave sight.
22 Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
Yeshua [Salvation] answered them, “Go and tell John [Yah is gracious] the things which you have seen and heard: that the blind receive their sight, the lame walk, the people afflicted with tzara'at ·leprosy· are cleansed, the deaf hear, the dead are raised up, and the poor have good news preached to them.
23 Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
Blessed is he who finds no occasion for stumbling in me.”
24 När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
When John [Yah is gracious]’s messengers had departed, he began to tell the multitudes about John [Yah is gracious], “What did you go out into the wilderness to see? A reed shaken by the wind?
25 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.
But what did you go out to see? A man clothed in soft clothing? Behold, those who are gorgeously dressed, and live delicately, are in kings’ courts.
26 Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
But what did you go out to see? A prophet? Yes, I tell you, and much more than a prophet.
27 Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
This is he of whom it is written, ‘Behold, I send my messenger before your face, who will prepare your way before you.’
28 Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han.
“For I tell you, among those who are born of women there is not a greater prophet than John [Yah is gracious] the Immerser, yet he who is least in God’s Kingdom is greater than he.”
29 Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
When all the people and the tax collectors heard this, they declared God to be just, having been baptized with John [Yah is gracious]’s baptism.
30 Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom.
But the Pharisees [Separated] and the lawyers rejected the counsel of God, not being baptized by him themselves.
31 Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika?
“To what then will I liken the people of this generation? What are they like?
32 De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.'
They are like children who sit in the marketplace, and call to one another, saying, ‘We piped to you, and you didn’t dance. We mourned, and you didn’t weep.’
33 Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.'
For John [Yah is gracious] the Immerser came neither eating bread nor drinking wine, and you say, ‘He has a demon.’
34 Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!'
The Son of Man has come eating and drinking, and you say, ‘Behold, a gluttonous man, and a drunkard; a friend of tax collectors and sinners!’
35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»
Wisdom is justified by all her children.”
36 Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords.
One of the Pharisees [Separated] invited him to eat with him. He entered into the Pharisee [Separated]’s house, and sat at the table.
37 Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse
Behold, a woman in the city who was a sinner, when she knew that he was reclining in the Pharisee [Separated]’s house, she brought an alabaster jar of ointment.
38 och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
Standing behind at his feet weeping, she began to wet his feet with her tears, and she wiped them with the hair of her head, kissed his feet, and anointed them with the ointment.
39 Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska.»
Now when the Pharisee [Separated] who had invited him saw it, he said to himself, “This man, if he were a prophet, would have perceived who and what kind of woman this is who touches him, that she is a sinner.”
40 Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har något att säga dig.» Han svarade: »Mästare, säg det.
Yeshua [Salvation] answered him, “Simeon [Hearing], I have something to tell you.” He said, “Teacher, say on.”
41 »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
“A certain lender had two debtors. The one owed five hundred denarii (500 days wages), and the other fifty denarii (50 days wages).
42 Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»
When they couldn’t pay, he forgave them both. Which of them therefore will show agapao ·total devotion love· to him most?”
43 Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest.» Då sade han till honom: »Rätt dömde du»
Simeon [Hearing] answered, “He, I suppose, to whom he forgave the most.” He said to him, “You have judged correctly.”
44 Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Turning to the woman, he said to Simeon [Hearing], “Do you see this woman? I entered into your house, and you gave me no water for my feet, but she has wet my feet with her tears, and wiped them with the hair of her head.
45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
You gave me no kiss, but she, since the time I came in, has not ceased to kiss my feet.
46 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
You didn’t anoint my head with oil, but she has anointed my feet with ointment.
47 Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.»
Therefore I tell you, her sins, which are many, are forgiven, for she showed agapao ·totally devoted love· much. But to whom little is forgiven, the same shows little agapao ·totally devoted love·.”
48 Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»
He said to her, “Your sins are forgiven.”
49 Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»
Those who sat at the table with him began to say to themselves, “Who is this who even forgives sins?”
50 Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig. Gå i frid.»
He said to the woman, “Your trusting faith has saved you. Go in peace.”
