Domarboken 17

1 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.

Pea naʻe ai ʻae tangata ʻoe moʻunga ʻo ʻIfalemi, naʻe hingoa ko Maika.

2 Denne sade till sin moder: »De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.» Då sade hans moder: »Välsignad vare du, min son, av HERREN!»

Pea naʻe pehē ʻe ia ki heʻene faʻē, “Ko e konga siliva ʻe taha afe mo e teau ʻe taha, ʻaia naʻe kaihaʻasi ʻiate koe, ʻaia naʻa ke kape ai, mo ke lea ki ai ʻi hoku ʻao foki, vakai, ʻoku ʻiate au ʻae siliva; ko au naʻaku ʻave ia.” Pea naʻe pehē ʻe heʻene faʻē, “Ko ʻeku tama, ke ke monūʻia koe ʻia Sihova.”

3 Så gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka åt sin moder. Men hans moder sade: »Härmed helgar jag dessa penningar åt HERREN och lämnar dem åt min son, för att han må låta göra en skuren och en gjuten gudabild. Här lämnar jag dem nu tillbaka åt dig.»

Pea ʻi heʻene toe ʻatu ʻae konga siliva ʻe taha afe mo e teau ki heʻene faʻē, naʻe pehē ʻe heʻene faʻē, “Naʻe ʻosi ʻeku fakatapu hono kotoa ʻoe siliva kia Sihova mei hoku nima, pea mei heʻeku tama, ke ngaohi ʻaki ia ʻae meʻa fakatātā kuo tā mo e meʻa fakatātā kuo haka: pea ko eni, te u toe tuku ia kiate koe.”

4 Men han gav penningarna tillbaka åt sin moder. Då tog hans moder två hundra siklar silver och gav dem åt en guldsmed, och denne gjorde därav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan ställdes in i Mikas hus.

Ka naʻa ne toe ʻatu ʻae ngaahi paʻanga ki heʻene faʻē; pea toʻo ʻe heʻene faʻē ʻo tuku ki he tufunga haka meʻa, ʻae konga siliva ʻe uangeau, ʻaia naʻa ne ngaohi ʻaki ʻae meʻa fakatātā kuo tā mo e fakatātā kuo haka: pea ne na tuʻu ʻi he fale ʻo Maika.

5 Mannen Mika hade så ett gudahus; han lät ock göra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina söner till präst åt sig.

Pea naʻe ʻi he tangata ko Maika ha fale ʻo hono ʻotua, pea naʻa ne ngaohi ha ʻefoti mo e tamapua, pea naʻa ne fakatapui hono foha ʻe tokotaha, ʻaia naʻe hoko ko ʻene taulaʻeiki.

6 På den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

Pea ʻi he ngaahi ʻaho ko ia naʻe ʻikai ha tuʻi ʻi ʻIsileli, ka naʻe fai ʻe he tangata kotoa pē ʻaia naʻe lelei ʻi hono mata ʻoʻona.

7 I Bet-Lehem i Juda levde då en ung man av Juda släkt; han var levit och bodde där såsom främling.

Pea naʻe ai ʻae tangata talavou ʻe taha mei Petelihema Siuta ʻi he faʻahinga ʻo Siuta, ko e Livai ia, pea naʻe nofo ia ʻi ai.

8 Denne man vandrade bort ifrån sin stad, Bet-Lehem i Juda, för att se om han funne någon annan ort där han kunde bo; och under sin färd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.

Pea naʻe hiki ʻae tangata ko ia mei he kolo ko Petelihema Siuta ke ʻalu ʻo ʻāunofo ʻi ha potu te ne hoko ki ai: pea naʻe hoko atu ia ki he moʻunga ko ʻIfalemi ki he fale ʻo Maika, ʻi heʻene fononga.

9 Då frågade Mika honom: »Varifrån kommer du?» Han svarade honom: »Jag är en levit från Bet-Lehem i Juda, och jag är nu stadd på vandring, för att se om jag finner någon annan ort där jag kan bo.»

Pea naʻe pehē ʻe Maika kiate ia, “ʻOku ke haʻu mei fē? Pea pehē ʻe ia kiate ia, Ko e Livai au mei Petelihema Siuta, pea ʻoku ou ʻalu ke nofo ʻi ha potu pe.”

10 Mika sade till honom: »Stanna kvar hos mig, och bliv fader och präst åt mig, så skall jag årligen giva dig tio siklar silver och vad kläder du behöver, och därtill din föda.» Då följde leviten med honom.

Pea naʻe pehē ʻe Maika kiate ia, “Ke ta nonofo, mo au, pea ke ʻiate au ko e tamai mo e taulaʻeiki, pea te u ʻatu kiate koe ʻae konga siliva ʻe hongofulu ʻi he taʻu ʻe taha, mo e ngaahi kofu kotoa, pea mo e meʻakai.” Pea naʻe afe ki lotoʻā ʻae tangata Livai.

11 Och leviten gick in på att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen såsom sin son.

Pea naʻe fiemālie ai ʻae Livai ke na nonofo mo e tangata; pea naʻe tatau ʻae talavou kiate ia mo hono foha ʻe taha.

12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, så att den unge mannen blev präst åt honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.

Pea naʻe fakanofo ʻe Maika ʻae tangata Livai; pea naʻe hoko ʻae talavou ko hono taulaʻeiki, pea naʻe nofo ia ʻi he fale ʻo Maika.

13 Och Mika sade: »Nu vet jag att HERREN skall göra mig gott, eftersom jag har fått leviten till präst.» Se Fader i Ordförkl.

Pea naʻe pehē ai ʻe Maika, “ʻOku ou ʻilo eni ʻe fai lelei ʻe Sihova kiate au, he kuo u maʻu ha [tangata ]Livai ke taulaʻeiki.”