< Domarboken 13 >

1 Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon; då gav HERREN dem i filistéernas hand, i fyrtio år.
Pea naʻe toe fakalahi ʻae fai kovi ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ʻi he ʻao ʻo Sihova; pea naʻe tuku ʻakinautolu ʻe Sihova ki he nima ʻoe kakai Filisitia ʻi he taʻu ʻe fāngofulu.
2 I Sorga levde nu en man av daniternas släkt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke fött några barn.
Pea naʻe ai ʻae tangata ʻo Sola, ʻi he faʻahinga ʻo Tani ko Manoa hono hingoa; pea naʻe paʻa ʻa hono uaifi, ʻo ʻikai fānau.
3 Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: »Se, du är ofruktsam och har icke fött några barn, men du skall bliva havande och föda en son.
Pea naʻe fakahāhā ʻae ʻāngelo ʻa Sihova ki he fefine, ʻo ne pehē kiate ia, “Ko eni, vakai, ʻoku ke paʻa, ʻoku ʻikai te ke fānau: ka te ke feitama, pea fanauʻi ʻae tama.
4 Tag dig nu till vara, så att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller äter något orent.
Pea ko eni, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke vakai, pea ʻoua naʻa ke inu uaine pe ha inu mālohi, pea ʻoua naʻa ke kai ha meʻa taʻemaʻa:
5 Ty se, du skall bliva havande och föda en son, på vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifrån moderlivet; och han skall göra begynnelse till att frälsa Israel ur filistéernas hand.»
Vakai, te ke feitama koe, pea fanauʻi ʻae tama pea ʻoua naʻa ʻai ha tele ki hono ʻulu koeʻuhi ke hoko ia ko e taha fakamavahe ia ki he ʻOtua mei he manāva: pea ʻe kamata ʻe ia ke fakamoʻui ʻa ʻIsileli mei he nima ʻoe kau Filisitia.”
6 Då gick hustrun in och omtalade detta för sin man och sade: »En gudsman kom till mig; han såg ut såsom en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom icke varifrån han var, och sitt namn lät han mig icke veta.
Pea naʻe haʻu ai ʻae fefine ʻo tala ki hono husepāniti, ʻo pehē, “Naʻe haʻu ʻae tangata ʻae ʻOtua kiate au, pea naʻe tatau hono mata mo e mata ʻoe ʻāngelo ʻae ʻOtua, naʻe fakamanavahē: ka naʻe ʻikai te u fehuʻi pe ne haʻu mei fē ia, pea naʻe ʻikai te ne tala mai hono hingoa:
7 Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och föda en son; drick nu icke vin eller starka drycker och ät icke något orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, från moderlivet ända till sin död.'»
Ka naʻe pehē ʻe ia kiate au, Vakai, te ke feitama, pea fanauʻi ʻae tama; pea ko eni, ʻoua naʻa ke inu uaine pe ha inu mālohi, pea ʻoua naʻa ke kai ha meʻa taʻemaʻa: koeʻuhi ʻe fakamavahe ʻae tama ki he ʻOtua mei he manāva ʻo aʻu ki he ʻaho ʻo ʻene pekia.”
8 Och Manoa bad till HERREN och sade: »Ack Herre, låt gudsmannen som du sände hit åter komma till oss, för att han må lära oss huru vi skola göra med gossen som skall födas.»
Pea naʻe toki kole fakamātoato ʻe Manoa kia Sihova, ʻo pehē, “ʻE hoku ʻEiki, ke ke tuku ke toe haʻu ʻae tangata ʻae ʻOtua ʻaia naʻa ke fekau kiate kimaua, pea ako kiate kimaua ʻaia te ma fai ki he tamasiʻi ʻaia ʻe fanauʻi.”
9 Och Gud hörde Manoas röst; Guds ängel kom åter till hans hustru, när hon en gång satt ute på marken och hennes man Manoa icke var hos henne.
Pea naʻe ongoʻi ʻe he ʻOtua ʻae leʻo ʻo Manoa; pea naʻe toe haʻu ʻae ʻāngelo ʻae ʻOtua ki he fefine ʻi heʻene nofo ʻi he ngoue: ka naʻe ʻikai ʻiate ia ʻa Manoa.
10 Då skyndade hustrun strax åstad och berättade det för sin man; hon sade till honom: »Mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.»
Pea naʻe fakatoʻotoʻo ʻe he fefine pea lele ʻo fakahā ki hono husepāniti, ʻo ne pehē kiate ia, “Vakai, kuo fakahā kiate au ʻae tangata, ʻaia naʻe haʻu kiate au ʻi he ʻaho ʻe taha.”
11 Manoa stod upp och följde sin hustru; och när han kom till mannen, frågade han honom: »Är du den man som förut talade med min hustru?» Han svarade: »Ja.»
Pea naʻe tuʻu hake ʻa Manoa, pea ʻalu mo hono uaifi, ʻo na hoko atu ki he tangata, pea ne pehē kiate ia, “Ko koe ʻae tangata naʻe lea ki he fefine?” Pea pehē ʻe ia, “Ko au.”
12 Då sade Manoa: »När det som du har sagt går i fullbordan, vad är då att iakttaga med gossen? Hur skall man göra med honom?»
Pea naʻe pehē ʻe Manoa, “Ko eni ke fakatonutonu hoʻo ngaahi lea. ʻE fēfē ʻema ngaohi ʻae tamasiʻi, pea ko e hā te ma fai kiate ia?”
13 HERRENS ängel svarade Manoa »Din hustru skall taga sig till vara för allt varom jag har talat med henne.
Pea naʻe pehē ʻe he ʻāngelo ʻa Sihova kia Manoa, “Ke tokanga ʻae fefine ki he ngaahi meʻa kotoa pē naʻaku tala kiate ia.
14 Hon skall icke äta något som ha vuxit på vinträd, och vin eller starka drycker får hon icke dricka, ej heller får hon äta något orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon hålla.»
Ke ʻoua naʻa kai ʻe ia ha meʻa ʻe taha ʻoku tupu ʻi he vaine, pea ʻoua naʻa tuku ia ke inu uaine, pe ha inu mālohi, pe kai ha meʻa ʻe taha ʻoku taʻemaʻa: ke tokanga ia ki he meʻa kotoa pē naʻaku fekau kiate ia.”
15 Och Manoa sade till HERRENS ängel: »Låt oss få hålla dig kvar, så vilja vi tillreda en killing och sätta fram för dig.»
Pea naʻe pehē ʻe Manoa ki he ʻāngelo ʻa Sihova, “ʻOku ou kole kiate koe, tuku ke ma taʻofi koe, kaeʻoua ke ma teu maʻau ha ʻuhikiʻi manu.”
16 Men HERRENS ängel svarade Manoa: »Om du ock håller mig kvar, skall jag dock icke äta av din mat; men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra detta åt HERREN.» Ty Manoa förstod icke att det var HERRENS ängel.
Pea pehē ʻe he ʻāngelo ʻa Sihova kia Manoa, “Neongo ʻa hoʻo taʻofi au, ka ʻe ʻikai te u kai ʻi hoʻo mā: pea kapau ʻoku ke fie ʻatu ha feilaulau tutu, ʻoku totonu ke ke ʻatu ia kia Sihova.” He naʻe ʻikai ʻilo ʻe Manoa ko e ʻāngelo ia ʻa Sihova.
17 Och Manoa sade till HERRENS ängel: »Vad är ditt namn? Säg oss det, för att vi må kunna ära dig, när det som du har sagt går i fullbordan.»
Pea naʻe pehē ʻe Manoa ki he ʻāngelo ʻa Sihova, “Ko hai ho hingoa, koeʻuhi ʻoka hoko hono fakamoʻoni ʻo hoʻo ngaahi lea ke mau fakaongolelei koe?”
18 HERRENS ängel sade till honom: »Varför frågar du efter mitt namn? Det är alltför underbart.»
Pea naʻe pehē ʻe he ʻāngelo ʻa Sihova kiate ia, “Ko e hā ʻoku ke fehuʻi ai ki hoku hingoa, kae ʻosi ʻoku fufū ia?”
19 Och Manoa tog killingen med tillhörande spisoffer och lade upp den på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske i Manoas och hans hustrus åsyn.
Pea naʻe ʻomi ʻe Manoa ʻae ʻuhikiʻi manu mo e feilaulau meʻakai, pea ne ʻatu ia kia Sihova ʻi he funga maka pea naʻe fai meʻa fakaofo ʻe he ʻāngelo pea naʻe mamata ki ai ʻa Manoa mo hono uaifi.
20 När lågan steg upp från altaret mot himmelen, for nämligen HERRENS ängel upp, i lågan från altaret. Då Manoa och hans hustru sågo detta, föllo de ned till jorden på sitt ansikte
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he ʻalu hake ki langi ʻae ulo afi mei he funga feilaulauʻanga, naʻe hāʻele hake ʻae ʻāngelo ʻa Sihova ʻi he ulo afi mei he funga feilaulauʻanga. Pea naʻe mamata ki ai ʻa Manoa mo hono uaifi, pea naʻa na tō ki hona mata ki he kelekele.
21 Sedan visade sig HERRENS ängel icke mer för Manoa och hans hustru. Då förstod Manoa att det hade varit HERRENS ängel.
Ka naʻe ʻikai toe fakahāhā ʻae ʻāngelo ʻa Sihova kia Manoa pē ki hono uaifi. Pea naʻe toki ʻilo ai ʻe Manoa ko e ʻāngelo ia ʻa Sihova.
22 Och Manoa sade till sin hustru: »Nu måste vi dö, eftersom vi hava sett Gud.»
Pea naʻe pehē ʻe Manoa ki hono uaifi, “Ko e moʻoni te ta mate, koeʻuhi kuo ta mamata ki he ʻOtua.”
23 Men hans hustru svarade honom: »Om HERREN hade velat döda oss, så hade han icke tagit emot något brännoffer och spisoffer av vår hand, och icke låtit oss se allt detta, ej heller hade han nu låtit oss höra sådant.»
Ka naʻe lea hono uaifi kiate ia, “Ka ne finangalo ʻa Sihova ke tāmateʻi ʻakitaua, pehē ne ʻikai maʻu ʻe ia ʻae feilaulau tutu, mo e feilaulau meʻakai ʻi hota nima, pea ʻe ʻikai foki te ne fakahā ʻae ngaahi meʻa ni kiate kitaua, pea ʻe ʻikai foki te ne fai ha ngaahi tala pehē kiate kitaua ʻi he kuonga pehē.”
24 Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen växte upp, och HERREN välsignade honom.
Pea naʻe fānau ʻe he fefine ʻae tama, pea naʻe ui hono hingoa ko Samisoni: pea naʻe tupu pe ʻae tama, pea tāpuakiʻi ia ʻe Sihova.
25 Och HERRENS Ande begynte att verka på honom, medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Estaol.
Pea naʻe kamata ueʻi ia ʻe he Laumālie ʻo Sihova ʻi he kuonga niʻihi ʻi he ʻapitanga ʻo Tani ʻi he vahaʻa ʻo Sola mo Esitaoli.

< Domarboken 13 >