Job 38

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Pea naʻe toki folofola ʻa Sihova kia Siope mei he ʻahiohio, ʻo pehē,

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

“Ko hai eni ʻoku ne fakapoʻuliʻi ʻae fakakaukau ʻaki ʻae ngaahi lea ʻoe taʻeʻilo?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Ko eni, ke ke nonoʻo ho noʻotangavala ʻo ngali mo e tangata; he te u ʻeke kiate koe, pea ke fakamatala mai kiate au.

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

“Naʻa ke ʻi fē koe ʻi heʻeku ʻai ʻae ngaahi tuʻunga ʻo māmani? Fakahā mai, kapau ʻoku ʻiate koe ʻae faʻa ʻilo.

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

Ko hai naʻa ne ai hono ngaahi fuofua ʻo ia, ʻo kapau ʻoku ke ʻilo? Pe ko hai naʻa ne falō ʻae afo ki ai?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

‌ʻOku fakamaʻu ki he hā ʻa hono ngaahi tuʻunga ʻo ia? Pe ko hai naʻa ne ʻai ʻa hono maka tuliki ʻo ia;

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

‌ʻAia naʻe hiva fiefia fakataha ai ʻae ngaahi fetuʻu ʻoe pongipongi, pea kalanga fakafiefia ai ʻae ngaahi foha kotoa pē ʻoe ʻOtua?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

“Pe ko hai naʻa ne tāpuni ʻae tahi ʻaki ʻae ngaahi matapā, ʻi heʻene hā mai, ʻo hangē ko ʻene puna mei he manāva?

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

‌ʻI heʻeku ngaohi ʻae ʻao ko e kofu ʻo ia, pea ko e fakapoʻuli matolu ko hono noʻo ʻoʻona.

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

‌ʻO keli hake ʻae potu naʻaku tuʻutuʻuni ki ai, ʻo ʻai ki ai ʻae ngaahi pou mo e matapā.

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

Pea u pehē, ‘Te ke haʻu ki heni, pea ngata ai: pea ʻe lolomi ʻi heni hoʻo ngaahi peau laukau?’

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

“Naʻa ke fekau ki he pongipongi talu hoʻo ngaahi ʻaho; pea pule ki he hengihengi ʻoe ʻaho ke ne ʻilo hono potu:

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

Koeʻuhi ke ne puke ki he ngaahi ngataʻanga ʻoe fonua, koeʻuhi ke tupeʻi mei ai ʻae kakai angahala.

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

‌ʻOku liliu ia ʻo hangē ko e ʻumea ki he fakaʻilonga; pea ʻoku nau tuʻu ʻo hangē ko e kofu.

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

Ka ʻoku taʻofi mei he kau angahala ʻenau maama, pea ʻe fesiʻi ʻae nima māʻolunga.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

“Naʻa ke hū koe ki he ngaahi matavai ʻoe tahi? Pe naʻa ke ʻeveʻeva ke kumi ʻae loloto?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

Naʻe toʻo ʻae ngaahi matapā ʻoe mate kiate koe? Pe naʻa ke mamata ʻe koe ki he ngaahi matapā ʻoe malumalu ʻoe mate?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

Naʻa ke ʻiloʻi ʻae māukupu ʻoe fonua? Fakahā ʻo kapau ʻoku ke ʻilo ia kotoa pē.

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

“Ko e fē ʻae hala ʻoku nofo ai ʻae maama? Pea ko e poʻuli, komaʻa ia ʻae potu ʻoʻona.

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

Koeʻuhi ke ke ʻave ia ki hono ngataʻanga ʻoʻona, pea koeʻuhi ke ke ʻilo ʻae ngaahi hala ki he fale ʻo ia?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

Kuo ke ʻilo ia, he naʻe fanauʻi koe ʻi he kuonga ko ia? Pe koeʻuhi kuo lahi hono lau ʻo ho ngaahi ʻaho?

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

Naʻa ke hū koe ki he ngaahi faʻoakianga ʻoe ʻuha hinehina? Pe naʻa ke mamata koe ki he ngaahi faʻoakiʻanga ʻoe ʻuha maka,

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

‌ʻAia kuo u tuku ki he kuonga ʻoe fakamamahi, ki he ʻaho ʻoe fekeʻikeʻi mo e tau?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

‌ʻOku vahevahe fēfeeʻi ʻae maama, ʻaia ʻoku ne tufaki ke mamaʻo ʻae matangi hahake ʻi he fonua?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

Ko hai kuo ne vaheʻi ʻae tafeʻanga vai ki he mahuohua ʻoe ngaahi vai, pe ko e hala ki he ʻuhila ʻoe mana;

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

Koeʻuhi ke pule ke ʻuha ki he fonua, ʻaia ʻoku ʻikai ʻi ai ha tangata; ki he toafa, ʻaia ʻoku ʻikai ʻi ai ha tangata;

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

Ke fakafiemālie ʻae kelekele lala mo liʻaki; ke fakatupu ʻae moto ʻoe ʻakau vaivai?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

Ko hai ʻae tamai ʻae ʻuha? Pe ko hai kuo ne fakatupu ʻae ngaahi tulutā ʻoe hahau?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Naʻe haʻu ʻae vai fefeka mei he manāva ʻo hai? Pea ko hai naʻa ne fakatupu ʻae falositi hinehina ʻoe langi?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

Kuo fufū ʻae ngaahi vai ʻo hangē ko e maka, pea kuo fakafefeka ʻae funga ʻoe loloto.

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

“ʻOku ke faʻa puleʻi ʻe koe ʻae ngaahi mālohi melie ʻo Peliatisi, pe vete ʻae ngaahi haʻi ʻo Olioni?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

‌ʻOku ke faʻa ʻomi ʻe koe ʻa Masaloti ʻi hono kuonga? Pe te ke faʻa fakahinohino ʻa ʻAakitulio mo hono ngaahi foha?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

‌ʻOku ke ʻiloʻi ʻae ngaahi tuʻutuʻuni ʻoe langi? ʻOku ke faʻa fokotuʻu ʻene pule ki he fonua?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

“ʻOku ke faʻa hiki hake ʻe koe ho leʻo ki he ngaahi ʻao, koeʻuhi ke ʻufiʻufi ʻaki koe ʻae ngaahi vai lahi?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

‌ʻOku ke faʻa fekau atu ʻae ngaahi ʻuhila, koeʻuhi ke nau ʻalu, ʻonau pehē kiate koe, ‘Ko kimautolu eni?’

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

Ko hai kuo ne ʻai ʻae poto ki he ngaahi potu ʻi loto? Pe ko hai kuo ne foaki ʻae faʻa ʻilo ki he loto?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

Ko hai ʻoku faʻa lau ʻae ngaahi ʻao ʻi he poto? Pe ko hai te ne faʻa taʻofi ʻae ngaahi hina ʻoe langi?

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

‌ʻOka tupu ʻo fefeka ʻae efu, pea piki fakataha ʻae tuʻutanga kelekele?

39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

“He te ke tuli ʻae meʻakai maʻae laione? Pe fakamākona ʻae fiekaia ʻoe fanga laione mui,

40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

‌ʻOka nau ka tokoto ʻi honau ngaahi ʻana, pea nofo pe ʻo lama ʻi he potu lilo?

41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Ko hai ʻoku ne tokonaki ʻae meʻakai ki he leveni, ʻoka tangi hono fānganga ki he ʻOtua, ʻi heʻenau hē ko e masiva kai?