5 Mosebok 34

1 Och Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN lät honom se hela landet: Gilead ända till Dan,

Pea naʻe ʻalu hake ʻa Mōsese mei he ngaahi toafa ʻo Moape ki he moʻunga ko Nipo, ki he tumutumu ʻo Pisika, ʻaia ʻoku tuʻu hangatonu atu ki Seliko. Pea naʻe fakahā ʻe Sihova kiate ia ʻae fonua kotoa pē ʻo Kiliati, ʻo hoko ki Tani,

2 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, ända till Västra havet,

Mo Nafitali kotoa pē, mo e fonua ʻo ʻIfalemi, mo Manase, mo e fonua kotoa pē ʻo Siuta, ʻo aʻu atu ki he tahi lahi,

3 och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko -- Palmstaden -- ända till Soar.

Pea mo e potu tonga, mo e tafangafanga ʻoe teleʻa ʻo Seliko, ko e kolo ʻoe ngaahi ʻakau ko e ponga, ʻo aʻu ki Soa.

4 Och HERREN sade till honom: »Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.' Jag har nu låtit dig se det med dina ögon, men ditin skall du icke komma.»

Pea naʻe pehē ʻe Sihova kiate ia, “Ko eni ʻae fonua ʻaia naʻaku fuakava ai kia ʻEpalahame, mo ʻAisake, pea mo Sēkope, ʻo pehē, Te u foaki ia ki ho hako; kuo u pule ke ke mamata ki ai ʻaki ho mata ka ʻe ʻikai te ke ʻalu atu ki ai.”

5 Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, såsom HERREN hade sagt.

Ko ia, naʻe pekia ai ʻa Mōsese, ko e tamaioʻeiki ʻa Sihova ʻi he fonua ʻo Moape, ʻo fakatatau ki he folofola ʻa Sihova.

6 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.

Pea naʻa ne tanu ia ʻi he teleʻa ʻi he fonua ʻo Moape, ʻo hangatonu atu ki Pete-Peoli ka ʻoku ʻikai ʻilo ʻe ha tangata ʻa hono tanuʻanga ʻo aʻu ki he ʻaho ni.

7 Och Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.

Pea naʻe teau taʻu mo e taʻu ʻe uofulu ʻae motuʻa ʻo Mōsese ʻi heʻene pekia: naʻe ʻikai fakapoʻuli hono mata, pea naʻe ʻikai mahuʻi ʻiate ia ʻa hono mālohi.

8 Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar; därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.

Pea naʻe tangi ʻae fānau ʻa ʻIsileli koeʻuhi ko Mōsese ʻi he ngaahi tafangafanga ʻo Moape ʻi he ʻaho ʻe tolungofulu: pea naʻe fakaʻosi ai ʻae ngaahi ʻaho ʻoe tangi mo e fakamamahi koeʻuhi ko Mōsese.

9 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom och gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.

Pea naʻe fonu ʻa Siosiua ko e foha ʻo Nuni ʻi he laumālie ʻoe poto; he naʻe hilifaki ʻe Mōsese ʻa hono nima kiate ia: pea naʻe tokanga kiate ia ʻe he fānau ʻa ʻIsileli, ke fai ʻo hangē ko e fekau ʻa Sihova kia Mōsese.

10 Men i Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, med vilken HERREN hade umgåtts ansikte mot ansikte --

Pea talu ai pe, kuo ʻikai tuʻu hake ha palōfita ʻi ʻIsileli ʻo hangē ko Mōsese, ʻaia naʻe ʻafioʻi ʻe Sihova ko e mata ki he mata,

11 ingen, om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hans tjänare och med hela hans land,

‌ʻI he ngaahi fakaʻilonga kotoa pē mo e ngaahi meʻa mana, ʻaia naʻe fekau ia ʻe Sihova ke fai ʻi he fonua ko ʻIsipite kia Felo, pea ki heʻene kau tamaioʻeiki kotoa pē, pea ki hono fonua kotoa pē,

12 och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför hela Israel.

Pea ʻi he nima māfimafi ko ia, pea ʻi he ngaahi meʻa fakailifia kotoa pē ʻaia naʻe fakahā ʻe Mōsese ʻi he ʻao ʻo ʻIsileli kotoa pē.