1 Korinthierbrevet 4

1 Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.

Bhandunji bhatubhonanje uwe kuti bhatumishi bha a Kilishitu tukamwiywe injubhi ya a Nnungu.

2 Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.

Shipingwa penepo ntumishi akamwiywe jula akulupalilwe.

3 För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.

Kwangu nne kumaliya kwa malobhe gangu na mmwe eu na bhandu bhana nngabha shindu. Kwangu nne nngabha shindu kuukumulwa na mmanganya eu na maakama jojowe ja bhandunji, na wala namwene ngakwiukumula.

4 Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.

Nntima gwangu ukakushibhona shindu shoshowe sha jangula, ikabheje shenesho shikandenda nne ngunakole sha gambwa, ikabhe bhamaliya malobhe gangu nne Bhakulungwa.

5 Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.

Bhai, nnamaliyanje malobhe malanga gakwe gakanabhe ika, nnekanje mpaka pushibhaishe Bhakulungwa. Bhenebho bhapinga unukula indu yowe itendwa kwa shinjubhi, na languya ili mmitima ja bhandunji. Penepo kila mundu shalumbililwe na a Nnungu.

6 Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.

Bhakilishitu ajangunji, gene gundashiyego njilandanya ga a Apolo na nne kwenu mmanganyanji, nkupinga mwiijiganyanje kugamanya malombolelo ga shibheleketo sha kuti, “Nnapundanje gajandikwego.” Anapagwe mundu akwiipunila mundu jumo na kunnyegaya juna.

7 Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?

Gani ampele mmwe ukulungwa kupunda bhananji? Shindu shashi shinkwete, gwangali kupegwa na a Nnungu? Monaga nshipegwa shinkwiipuna nndi mbuti mwaangapegwa?

8 I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.

Ayaga! Nkwetenje indu ya togolela! Igala nkwetenje shipato shikulungwa! Mpatilenje upalume gwangali uwe! Elo, mbaya nkalinginji bhapalume, nkupinga na uwe tutagwale pamo na mmanganyanji.

9 Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.

Pungubhona a Nnungu bhashikutubhika uwe mitume tubhe tubhanndu bha kumpelo, pabha tushibhikwa tubhe mbuti bhandu bha bhulagwa pa lugwinjili, tulolwe na bhandu bha shilambolyo na ashimalaika.

10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.

Uwe tubhangumba kwa ligongo lya a Kilishitu, ikabheje mmanganya nshikolanga lunda nkulundana na a Kilishitu! Uwe twangali mashili, mmanganya nshikolanga. Mmanganya nnaishimiwanga, ikabheje uwe tukaishimiwa.

11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,

Mpaka agano malanga gano, uwe tushikola nnjota na shibhanga twangali nngubho, tunapotekwa na twangali ndamo.

12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;

Tunaabhuka mmaengo twaashayene. Pututukanwa, tunakwajujilanga mboka, tupotekwaga tunakwiipililila,

13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.

tulambililwaga, tunajangula kwa ishima. Mpaka nnaino putuli mbuti indu ya nunga na ya nyata pashilambolyo.

14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.

Ngaajandika gegano nkupinga nintokomayanje, ikabhe kwa ligongo lya kunneyanga mbuti ashibhanangu bhungumpinganga.

15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.

Pabha nkali nkwetenje bhaajiganya bhabhagwinji nndamo ja Shikilishitu, ikabheje ainabhenunji bhamope, pabha nne ninkwetenje nkulundana na a Kilishitu kwa lunguya Ngani ja Mmbone.

16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.

Kwa nneyo, ngunakunshondelesheyanga nngagulanje nne shinguti tenda.

17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.

Kwa nneyo njikwaatuma a Timoteo kunngwenunji, bhanangu bhungwaapinga, bhaakulupalika nkulundana na Bhakulungwa. Shibhankumbushiyanje shingutama nne nkulundana na a Kilishitu, na majiganyo gangu mmakanisha gowe.

18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.

Bhananji munkumbi gwenunji bhatandwibhenje kwiipunanga bhaliganishiyanga kuti ngaika kabhili kweneko.

19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.

Ikabheje, Bhakulungwa bhapingaga shing'ishe kunngwenunji, penepo shinole namwene, nngabha kwa pilikanape malobhe gabhonji, ikabhe na kugamanya mashili gabhonji.

20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.

Pabha upalume gwa a Nnungu nngabha ga malobhepe, ikabhe mashili.

21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?

Nkupinganga nndi? Ng'ishe na imbo eu ng'ishe na ntima gwa pingana na kwiitimalika?