Psaltaren 69
1 En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
in finem pro his qui commutabuntur David salvum me fac Deus quoniam intraverunt aquae usque ad animam meam
2 Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
infixus sum in limum profundi et non est substantia veni in altitudines maris et tempestas demersit me
3 Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
laboravi clamans raucae factae sunt fauces meae defecerunt oculi mei dum spero in Deum meum
4 De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
multiplicati sunt super capillos capitis mei qui oderunt me gratis confortati sunt qui persecuti sunt me inimici mei iniuste quae non rapui tunc exsolvebam
5 Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
Deus tu scis insipientiam meam et delicta mea a te non sunt abscondita
6 Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
non erubescant in me qui expectant te Domine Domine virtutum non confundantur super me qui quaerunt te Deus Israhel
7 Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
quoniam propter te sustinui obprobrium operuit confusio faciem meam
8 Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
extraneus factus sum fratribus meis et peregrinus filiis matris meae
9 Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
quoniam zelus domus tuae comedit me et obprobria exprobrantium tibi ceciderunt super me
10 Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
et operui in ieiunio animam meam et factum est in obprobrium mihi
11 Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
et posui vestimentum meum cilicium et factus sum illis in parabolam
12 De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
adversum me exercebantur qui sedebant in porta et in me psallebant qui bibebant vinum
13 Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
ego vero orationem meam ad te Domine tempus beneplaciti Deus in multitudine misericordiae tuae exaudi me in veritate salutis tuae
14 Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
eripe me de luto ut non infigar liberer ab his qui oderunt me et de profundis aquarum
15 Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
non me demergat tempestas aquae neque absorbeat me profundum neque urgeat super me puteus os suum
16 Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
exaudi me Domine quoniam benigna est misericordia tua secundum multitudinem miserationum tuarum respice me
17 Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
et ne avertas faciem tuam a puero tuo quoniam tribulor velociter exaudi me
18 Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
intende animae meae et libera eam propter inimicos meos eripe me
19 Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
tu scis inproperium meum et confusionem et reverentiam meam
20 Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
in conspectu tuo sunt omnes qui tribulant me inproperium expectavit cor meum et miseriam et sustinui qui simul contristaretur et non fuit et qui consolaretur et non inveni
21 Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
et dederunt in escam meam fel et in siti mea potaverunt me aceto
22 Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
fiat mensa eorum coram ipsis in laqueum et in retributiones et in scandalum
23 Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
obscurentur oculi eorum ne videant et dorsum eorum semper incurva
24 Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
effunde super eos iram tuam et furor irae tuae conprehendat eos
25 Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
fiat habitatio eorum deserta et in tabernaculis eorum non sit qui inhabitet
26 Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
quoniam quem tu percussisti persecuti sunt et super dolorem vulnerum meorum addiderunt
27 Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
adpone iniquitatem super iniquitatem eorum et non intrent in iustitia tua
28 Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
deleantur de libro viventium et cum iustis non scribantur
29 Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
ego sum pauper et dolens salus tua Deus suscepit me
30 Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
laudabo nomen Dei cum cantico magnificabo eum in laude
31 Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
et placebit Deo super vitulum novellum cornua producentem et ungulas
32 De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
videant pauperes et laetentur quaerite Deum et vivet anima vestra
33 Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
quoniam exaudivit pauperes Dominus et vinctos suos non despexit
34 Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
laudent illum caeli et terra mare et omnia reptilia in eis
35 Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
quoniam Deus salvam faciet Sion et aedificabuntur civitates Iudaeae et inhabitabunt ibi et hereditate adquirent eam
36 Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
et semen servorum eius possidebunt eam et qui diligunt nomen eius habitabunt in ea
