< Psaltaren 49 >

1 En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
Ouvi isto, vós todos os povos; inclinai os ouvidos, todos os moradores do mundo,
2 Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
Tanto baixos como altos, tanto ricos como pobres.
3 Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
A minha boca falará de sabedoria; e a meditação do meu coração será de entendimento.
4 Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
Inclinarei os meus ouvidos a uma parábola: declararei o meu enigma na harpa.
5 Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
Porque temerei eu nos dias maus, quando me cercar a iniquidade dos que me armam ciladas?
6 Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
Aqueles que confiam na sua fazenda, e se glóriam na multidão das suas riquezas,
7 Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
Nenhum deles de modo algum pode remir a seu irmão, ou dar a Deus o resgate dele
8 Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
(Pois a redenção da sua alma é caríssima, e cessará para sempre);
9 Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
Para que viva para sempre, e não veja corrupção:
10 Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
Porque ele vê que os sábios morrem: perecem igualmente tanto o louco como o brutal, e deixam a outros os seus bens.
11 Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
O seu pensamento interior é que as suas casas serão perpétuas e as suas habitações de geração em geração: dão às suas terras os seus próprios nomes.
12 Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
Todavia o homem que está na honra não permanece; antes é como os brutos que perecem.
13 Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
Este caminho deles é a sua loucura; contudo a sua posteridade aprova as suas palavras (Selah)
14 De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
Como ovelhas são postos na sepultura; a morte se alimentará deles; e os retos terão domínio sobre eles na manhã, e a sua formosura na sepultura se consumirá da sua morada. (Sheol h7585)
15 Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
Mas Deus remirá a minha alma do poder da sepultura, pois me receberá (Selah) (Sheol h7585)
16 Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
Não temas, quando alguém se enriquece, quando a glória da sua casa se engrandece.
17 Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
Porque, quando morrer, nada levará consigo, nem a sua glória o acompanhará.
18 Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
Ainda que na sua vida ele bendisse a sua alma, e os homens te louvam, quando fizeres bem a ti mesmo,
19 Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
Irá para a geração de seus pais; eles nunca verão a luz
20 Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
O homem que está na honra, e não tem entendimento, é semelhante às bestas que perecem.

< Psaltaren 49 >