< Psaltaren 18 >

1 En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
Au maître chantre. Du serviteur de l'Éternel, de David, qui adressa à l'Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Éternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis, et de la main de Saül; et il dit: Je t'aime, ô Éternel, ô source de ma force,
2 Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
Éternel, mon rocher, mon asile et mon libérateur! mon Dieu! ô mon rocher, où je vais m'abriter! mon bouclier, corne de mon salut, mon boulevard!
3 Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
Loué soit l'Éternel! me suis-je écrié, et de mes ennemis j'ai été délivré.
4 Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Les vagues de la mort m'enserraient, et les torrents de l'adversité m'épouvantaient;
5 Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
les chaînes des Enfers m'enlaçaient, et j'étais pris dans les rêts de la mort. (Sheol h7585)
6 När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
Dans mon angoisse j'invoquai l'Éternel, et vers mon Dieu j'élevai mes cris: de son parvis Il entendit ma voix, et mes cris arrivés devant lui vinrent à ses oreilles.
7 Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
Alors la terre oscilla et trembla, et les bases des montagnes furent émues, et elles s'ébranlèrent, parce qu'il était courroucé.
8 Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
Une fumée sortit de ses narines, et de sa bouche un feu dévorant; et Il fit jaillir des charbons ardents.
9 Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
Et Il inclina le ciel, et Il descendit; et l'obscurité était sous ses pieds.
10 Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
Et Il était monté sur le Chérubin, et volait, et Il planait sur les ailes du vent.
11 Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
Il prit les ténèbres pour sa couverture, et autour de lui pour sa tente les noires vapeurs et les nuées épaisses.
12 Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
De la splendeur qui le précède, sortirent les nuages, portant la grêle et les charbons de feu.
13 Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
Et l'Éternel tonna dans le ciel, et le Très-haut émit sa voix, avec la grêle et des charbons de feu.
14 Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
Il lança ses flèches et Il les dissipa, et mille foudres, et Il les défit.
15 Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
Et l'on vit paraître les vallées de la mer et les fondements du monde furent mis à nu au grondement de ta voix, Éternel, au souffle du vent de tes narines.
16 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
Il tendit sa main d'en haut, et me prit, et Il me retira des grandes eaux.
17 Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Il me sauva de mes robustes ennemis, et de mes adversaires qui l'emportaient sur moi.
18 De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
Ils m'attaquaient au jour du malheur; mais l'Éternel fut un soutien pour moi.
19 Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
Il me tira au large, Il me dégagea, parce qu'il m'était propice.
20 Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
L'Éternel me traita selon ma justice, et me rendit selon la pureté de mes mains.
21 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
Car je gardais les voies de l'Éternel, et n'étais point rebelle à mon Dieu.
22 Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Car j'avais toutes ses lois sous les yeux, et je ne secouais point ses commandements;
23 Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
j'étais sans reproche envers lui, et je prenais garde de me rendre coupable.
24 Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
Aussi l'Éternel me rendit selon ma justice, selon la pureté de mes mains, dont Il était témoin.
25 Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
A celui qui t'aime, tu donnes ton amour, tu te montres juste pour l'homme juste,
26 Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
tu es pur envers celui qui est pur, et tu trahis celui qui est perfide.
27 Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
Car tu es en aide au peuple qui souffre, et tu humilies les yeux hautains.
28 Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
Oui, tu as fait luire ma lampe; l'Éternel, mon Dieu, éclaira mes ténèbres.
29 Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
Avec toi j'affrontai des bataillons, et avec mon Dieu je franchis des murailles.
30 Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
Les voies de Dieu ne sont point trompeuses, la parole de l'Éternel est sans alliage; Il est un bouclier pour quiconque le réclame.
31 Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
Car qui est-ce qui est Dieu, hors l'Éternel? et qui est un rocher, sinon notre Dieu,
32 Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
ce Dieu, qui me donna la force pour ceinture, et rendit mes voies irréprochables?
33 Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
Il assimila mes pieds à ceux de la biche, et Il m'établit sur mes hauteurs.
34 Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
Il forma mes mains au combat, et mon bras sut bander l'arc d'airain.
35 Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me donnas le bouclier de ton secours, et ta droite me soutint, et ta clémence daigna m'agrandir.
36 Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
Sous mes pieds tu donnas de l'espace à mes pas, et mes talons ne furent point vacillants.
37 Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
Je poursuivis mes ennemis, et je les atteignis, et je ne revins pas qu'ils ne fussent détruits;
38 Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
je les écrasai, et ils n'ont pu se relever, ils tombèrent sous mes pieds.
39 Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
Tu me ceignis de force pour la bataille, et tu fis plier mes adversaires sous mes coups.
40 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
Tu me fis voir le dos de mes ennemis, et j'anéantis ceux qui me haïssaient.
41 De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
Ils crièrent au secours; il n'y eut point de Sauveur; ils crièrent à l'Éternel; Il ne leur répondit pas.
42 Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
Je les mis en poudre, comme la poussière qui est au vent, et je les balayai comme la boue des rues.
43 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
Tu me délivras des agressions des peuples, et tu me constituas chef des nations; des peuples à moi inconnus me furent asservis;
44 Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
sur ma renommée ils se soumirent, les enfants de l'étranger devinrent mes flatteurs,
45 De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
les enfants de l'étranger succombèrent, et quittèrent alarmés leurs châteaux.
46 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
Vive l'Éternel, et béni soit mon rocher! qu'il soit exalté mon Dieu sauveur,
47 Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
le Dieu qui m'accorda la vengeance, et m'assujettit les peuples!
48 Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
M'ayant délivré de mes ennemis, tu m'as fait triompher de mes adversaires, tu m'as fait échapper à l'homme violent.
49 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
Aussi je veux te chanter parmi les peuples, Éternel, et célébrer ton nom,
50 Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
ô toi qui accordes un grand salut à ton Roi, et fais miséricorde à ton Oint, à David, et à sa race éternellement!

< Psaltaren 18 >