Psaltaren 17

1 En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.

Prière de David. Éternel, écoute la justice, prête l'oreille à ma plainte, entends, quand je te prie d'une bouche sans feinte!

2 Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.

Que ma cause paraisse devant toi: tes yeux discernent la droiture.

3 Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.

Sonde mon cœur, visite-moi la nuit; éprouve-moi, tu ne trouveras rien; ma pensée ne va pas plus loin que ma parole.

4 Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.

En face des œuvres des hommes, aidé de ta parole, j'évitai les sentiers des pervers.

5 Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.

Maintiens mes pas dans tes ornières, afin que mes pieds ne bronchent pas!

6 Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.

Je t'invoque, car tu m'exauceras, ô Dieu! penche vers moi ton oreille, écoute mon discours!

7 Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.

Signale ta bonté, toi qui de ta droite, sauves le fidèle de ceux qui l'assaillent!

8 Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;

Garde-moi, comme la prunelle chère à ton œil, et me cache à l'ombre de tes ailes,

9 För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.

contre les impies qui m'attaquent, contre les mortels ennemis qui m'enveloppent.

10 Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.

Ils ont fermé leur cœur endurci, et ils tiennent de leur bouche des propos altiers.

11 Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;

A tous nos pas maintenant ils nous assiègent, de leurs yeux ils visent à nous terrasser;

12 Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.

pareils au lion avide d'une proie, au jeune lion tapi en embuscade.

13 Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;

Lève-toi, Éternel, préviens-les, terrasse-les! Sauve-moi par ton épée des méchants,

14 Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.

par ta main, Éternel, des hommes, des hommes de ce monde! Ils ont leur lot dans la vie, et tu remplis leur sein de trésors: leurs fils s'en rassasient, et laissent leur superflu à leurs enfants.

15 Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.

Mais pour moi, la justice me fera voir ta face, et, à mon réveil, je me rassasierai de ton image.