Psaltaren 146

1 Halleluja. Lofva Herran, min själ.

Praise ye the LORD. Praise the LORD, O my soul.

2 Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

While I live will I praise the LORD: I will sing praises unto my God while I have any being.

3 Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Put not your trust in princes, [nor] in the son of man, in whom [there is] no help.

4 Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

His breath goeth forth, he returneth to his earth; in that very day his thoughts perish.

5 Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

Happy [is he] that [hath] the God of Jacob for his help, whose hope [is] in the LORD his God:

6 Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Which made heaven, and earth, the sea, and all that therein [is: ] which keepeth truth for ever:

7 Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

Which executeth judgment for the oppressed: which giveth food to the hungry. The LORD looseth the prisoners:

8 Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

The LORD openeth [the eyes of] the blind: the LORD raiseth them that are bowed down: the LORD loveth the righteous:

9 Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

The LORD preserveth the strangers; he relieveth the fatherless and widow: but the way of the wicked he turneth upside down.

10 Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

The LORD shall reign for ever, [even] thy God, O Zion, unto all generations. Praise ye the LORD.