Psaltaren 104

1 Lofva Herran, min själ; Herre, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

E Iehova, e kuu Akua e, ua nui loa no oe; Ua kahikoia no oe i ka nani a me ka hanohano.

2 Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

Ua uhiia no oe i ka malamalama me he kapa la; Ua hohola no oe i na lani me he paku la.

3 Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

Ua haua no oia i kona mau keena kiekie ma na wai; Ua kau aku no hoi i na ao maluna i kaa mau nona: A ua holoholo me na eheu o ka makani.

4 Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Ua hana oia i kona poe elele, he makani; A i kona poe kahuns hoi, he lapalapa ahi;

5 Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Ua hoopaa oia i ka honua maluna o kona kumu, I ole ia e nauweuwe, a mau loa aku.

6 Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

A ua uhi no oe ia i ka hohonu, me he kapa la: Ku mai la na wai, maluna o na mauna.

7 Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

I kou papa ana, holo no lakou; I ka leo o kou hekili, auhee aku la lakou.

8 Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

Ea mai la no maluna o na mauna; A emi iho la ma na awawa ilalo, A i kahi au i hookumu ai no lakou.

9 Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

Ua kau pale oe i mokuna no lakou. I ole lakou e hala'e; I ole hoi e hoi hou mai, a uhi i ka honua.

10 Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Kuu mai la oia i na waipuna ma na awawa, I kahe mai lakou, mawaena o na mauna.

11 Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

Hoohainu no lakou i na holoholona a pau o ke kula; A hooana no hoi na hoki hihiu i ko lakou makewai.

12 När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

Maluna olaila na manu o ka lewa e hoopunana'i, A kani hoi ko lakou leo iwaena o na lala.

13 Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Ua hoomauu mai no oia i ua mauna, mailoko mai o kona waihonawai; Ua maona hoi ka aina i ka hua o kau hana ana.

14 Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

Nana no i hooulu mai ka mauu no na holoholona, A me ka mea uli hoi i pono ai na kanaka: I hoopuka mai ai oia i ka ai mailoko mai o ka honua,

15 Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

A me ka waina hoi i mea e olioli ai ko na kanaka naau, A me ka aila hoi, i mea e hinuhinu ai kana maka, A me ka berena, ka mea e hooikaika ai ka naau o na kanaka.

16 Att Herrans trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

Ua kena no na laau o Iehova, Na kedera hoi o Lebanona, na mea ana i kanu ai;

17 Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

Malaila no e hoopunana'i na manu; O ke kikonia, o na laau kaa kona hale.

18 De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

O na mauna kiekie ka puuhonua o na kao hihiu; A o na pohaku hoi ko na rabita.

19 Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Nana no i hana i na mahina no na kau; Ua ike no ka la i kona napoo ana.

20 Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

Lawe mai no oe i ka pouli, a ua po; Ia manawa, kolo mai na mea kolo a pau o ka nahelehele.

21 De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

Uwo mai la hoi na liona opiopio i ko lakou wahi, A imi hoi i ka ai, mai ke Akua mai.

22 Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

Puka mai la ka la, alaila, akoakoa lakou, A moe no lakou, ma ko lakou ana.

23 Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

Hele aku no ke kanaka i kana hana, A i kona hooikaika hoi, a ahiahi.

24 Herre, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

Nani ka nui o kau mau hana, e Iehova! Ma ke akamai i hana mai ai oe ia mau mea a pau: Ua piha hoi ka honua i kau waiwai.

25 Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

A me keia moana nui hoi, a palahalaha, Malaila no na mea kolo, pau ole i ka heluia, A me na mea ola, he liilii, a he nui no hoi.

26 Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Malaila no na moku e holo ae; Aia hoi kela leviatana au i hana'i, e paani ilaila.

27 Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

Kakali no keia poe a pau ia oe, I haawi mai ai oe i ka lakou ai i ka wa pono.

28 Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

O ka mea au e haawi mai ai na lakou, oia ka lakou e hooiliili iho; Wehe no oe i kou lima, a lako iho la lakou i ka maikai.

29 Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

I huna oe i kou maka, make koke iho la lakou; Lawe oe i ko lakou ea, make no lakou, a hoi hou i ka lepo.

30 Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

Hoouna mai oe i kou ea, ua hanaia iho la lakou; A nau no hoi i hoano hou i ka mnka o ka honua.

31 Herrans ära är evig; Herren hafver behag till sin verk.

E mau loa ana no ka nani o Iehova; E lealea mai no o Iehova i kana mau hana.

32 Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Nana mai no oia i ka honua, a haalulu iho la ia; Hoopa mai oia i na mauna, uwahi ae la lakou.

33 Jag vill sjunga Herranom i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

E oli aku au ia Iehova i ka manawa o ko'u ola ana; E hoolea no hoi au i ke Akua, a i ko'u hopena,

34 Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af Herranom.

He mea ono ko'u noonoo ana ia ia; A ma Iehova no wau e lealea ai.

35 Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, Herran. Halleluja.

E hookiia'e ka poe hewa mai ka honua aku, O ka poe lawehala hoi, aole e koe lakou. E hoomaikai aku ia Iehova, e kuu uhane: E halelu aku oukou ia Iehova.