Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Wisdom hath builded her house, she hath hewn out her seven pillars:
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
She hath killed her beasts; she hath mingled her wine; she hath also furnished her table.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
She hath sent forth her maidens: she crieth upon the highest places of the city,
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Whoso [is] simple, let him turn in hither: [as for] him that wanteth understanding, she saith to him,
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Come, eat of my bread, and drink of the wine [which] I have mingled.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Forsake the foolish, and live; and go in the way of understanding.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
He that reproveth a scorner getteth to himself shame: and he that rebuketh a wicked [man getteth] himself a blot.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Reprove not a scorner, lest he hate thee: rebuke a wise man, and he will love thee.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Give [instruction] to a wise [man], and he will be yet wiser: teach a just [man], and he will increase in learning.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
The fear of the LORD [is] the beginning of wisdom: and the knowledge of the holy [is] understanding.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
For by me thy days shall be multiplied, and the years of thy life shall be increased.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
If thou be wise, thou shalt be wise for thyself: but [if] thou scornest, thou alone shalt bear [it].
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
A foolish woman [is] clamorous: [she is] simple, and knoweth nothing.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
For she sitteth at the door of her house, on a seat in the high places of the city,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
To call passengers who go right on their ways:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Whoso [is] simple, let him turn in hither: and [as for] him that wanteth understanding, she saith to him,
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Stolen waters are sweet, and bread [eaten] in secret is pleasant.
