Ordspråksboken 14
1 Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
Toda a mulher sabia edifica a sua casa: mas a tola a derriba com as suas mãos.
2 Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
O que anda na sua sinceridade teme ao Senhor, mas o que se desvia de seus caminhos o despreza.
3 Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
Na boca do tolo está a vara da soberba, mas os lábios dos sábios os conservam.
4 Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
Não havendo bois, a mangedoura está limpa, mas pela força do boi há abundância de colheitas.
5 Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
A testemunha verdadeira não mentirá, mas a testemunha falsa se desboca em mentiras.
6 Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
O escarnecedor busca sabedoria, e nenhuma acha, mas para o prudente o conhecimento é fácil.
7 Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
Vai-te de diante do homem insensato, porque nele não divisarás os lábios do conhecimento.
8 Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
A sabedoria do prudente é entender o seu caminho, mas a estultícia dos tolos é engano.
9 De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
Os loucos zombam do pecado, mas entre os retos há benevolência.
10 När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
O coração conhece a sua própria amargura, e o estranho não se entremeterá na sua alegria.
11 De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
A casa dos ímpios se desfará, mas a tenda dos retos florescerá.
12 Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
Há caminho que ao homem parece direito, mas o fim dele são os caminhos da morte.
13 Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
Até no riso terá dor o coração, e o fim da alegria é tristeza.
14 Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
Dos seus caminhos se fartará o que declina no coração, mas o homem bom se fartará de si mesmo.
15 En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
O simples dá crédito a cada palavra, mas o prudente atenta para os seus passos.
16 En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
O sábio teme, e desvia-se do mal, mas o tolo se encoleriza, e dá-se por seguro.
17 En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
O que presto se indigna, fará doidices, e o homem de más imaginações será aborrecido.
18 De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
Os símplices herdarão a estultícia, mas os prudentes se coroarão de conhecimento.
19 De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
Os maus se inclinaram diante dos bons, e os ímpios diante das portas do justo.
20 En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
O pobre é aborrecido até do companheiro, porém os amigos dos ricos são muitos.
21 Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
O que despreza ao seu companheiro peca, mas o que se compadece dos humildes é bem-aventurado.
22 De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
Porventura não erram os que obram o mal? mas beneficência e fidelidade serão para os que obram o bem.
23 Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
Em todo o trabalho proveito há, mas a palavra dos lábios só encaminha à pobreza.
24 Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
A coroa dos sábios é a sua riqueza, a estultícia dos tolos é só estultícia.
25 Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
A testemunha verdadeira livra as almas, mas o que se desboca em mentiras é enganador.
26 Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
No temor do Senhor há firme confiança, e ele será um refúgio para seus filhos.
27 Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
O temor do Senhor é uma fonte de vida, para se desviarem dos laços da morte.
28 Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
Na multidão do povo está a magnificência do rei, mas na falta do povo a perturbação do príncipe.
29 Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
O longânimo é grande em entendimento, mas o que é de espírito impaciente assinala a sua loucura.
30 Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
O coração com saúde é a vida da carne, mas a inveja é a podridão dos ossos.
31 Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
O que oprime ao pobre insulta àquele que o criou, mas o que se compadece do necessitado o honra.
32 Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
Pela sua malícia será lançado fora o ímpio, mas o justo até na sua morte tem confiança.
33 Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
No coração do prudente repousa a sabedoria, mas o que há no interior dos tolos se conhece.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
A justiça exalta ao povo, mas o pecado é o opróbrio das nações.
35 En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
O Rei tem seu contentamento no servo prudente, mas sobre o que envergonha cairá o seu furor.
